Så har då ytterligare en jul och ett nyår passerat. De 5:e i raden av ”storhelger som inte är som de borde”....typ....
Blir det bättre?
Blir det enklare?
Ja….och nej….
Han är ju alltid med mig, men han är med mig ännu mer dessa speciella tillfällen, och själen blir ledsen, just för att han är med mig ÄNNU mer, men han är ju inte HÄR!
Men, tårarna faller varken lika ofta eller lika lätt längre, vilket i sig är skönt.
Det blev en fin jul, även om det alltid kommer att saknas en person. Sonen tillkännagav att han skulle jobba 23-24/12 (samt en hel del andra röda dagar, inkl. nyårsafton), och ja - jag blev såklart lite ledsen….julafton är ju lite helig på ngt sätt, vill verkligen ha min lilla familj runt mig då. Till min stora glädje så valde han att vara ledig 23-24/12 (han ringde mig och sa att han hade hört att jag blev ledsen, och därför tackat nej till övertidsarbete dessa dagar).
Och nu då? Nytt år….och en massa floskler om att nu ska man minsann göra både det ena och det andra, nu ska man ta tag i det där som inte blivit gjort, träna mer, äta bättre osv osv….. Jag känner mig själv allt för väl - ingen idé att jag avger några som helst löften - kommer ändå inte att kunna leva upp till dom - det blir på något sätt som att skriva en årlig regelbok - och regler är ju, som bekant, till för att följas. Men det finns ju redan tillräckligt många regler att följa, utan att göra upp en massa egna (som dessutom är väldigt enkla att bryta). Jag ska försöka bli bättre på att vara snäll emot mig själv och ta dagen som den kommer - och klarar jag inte det…..ja, so be it - himlen kommer knappast falla ner.
Det händer inte speciellt mkt i mitt liv, vilket i sig troligen är bra….men det skapar en sjuk oro mentalt…..jag är usel på att ”göra ingenting”. Jodå - jag tillbringar på tok för mkt tid i tv-soffan, problemet är att jag gör det med ett konstant dåligt samvete över att jag borde göra ngt vettigare….
Lilla mamma blir snabbt sämre nu. Hon är helt rullstolsburen, och kan inte ens förflytta sig från rullstolen till sängen. Hon sover extremt mycket, hon har förlorat förmågan att te.x kunna gapa när hon blir matad, och maten måste "pillas in". Hade med mig en Rigi (tunn liten chokladkaka) till henne för någon vecka sedan. Pillade in småbitar i munnen på henne, och hon svarade ja, när jag frågade om det var gott, och hon ville ha mera, men klarar ändå inte av att gapa ordentligt. De två sista gångerna jag var uppe så har hon suttit i sin rullstol, och mumlat lite ohörbart, hållit mig i handen, men inte klarat av att öppna ögonen, fast jag ber henne.
Efter (tyvärr) mkt bråk så fick mamma äntligen upp gardinstänger på rummet så att jag kunde sätta upp julgardiner. Det blev betydligt mysigare på rummet då. Även om jag inte vet hur mkt hon uppfattar, och även om hon inte är så mkt på sitt rum, så är det viktigt att det är trivsamt. Adventsljusstakar & tomtar kom också upp - och äntligen fick hon nya persienner också.
Har köpt en del taktila "leksaker", och den här igelkotten verkar hon gilla mest.
Var iväg med bästa Bettan & Helena och körde ett Escaperoom. Har ju gjort det 2 ggr tidigare (med barnen), men sa till dom att jag aldrig gjort just detta rummet....tyckte mig känna igen skelettet....
Berättade för sonen hur rummet såg ut....."Men mamma - det var ju det rummet vi gjorde sist ju" (för drygt ett år sedan).....RIDÅ!!
Så uselt minne har jag....
Och nej - vi klarade det inte inom tiden, men kul var det.
Ber
Bästa sonen och jag var, traditionsenligt, på Mat & Vin/Bak & Choklad mässan....mkt gott blev det....🙈
Japp.....såhär såg det ut vid min uppfart strax innan snön kom (och även efter att den kommit. Nya vattenledningar....ett jobb som skulle vara klart i slutet på juli....som blev slutet på september....som blev slutet på december.... som blev....ja - ni fattar...
Det är som att köra på en nyplöjd åker, när man ska hem...
Det finns ju ingen Uffe som kan lugna mig och hejda mig från tvånget att skotta, inte bara uppfarten (ja, det måste ju göras...), men altanen. Har fått för mig att det blir för tungt m all snö på den, trots försäkran från pålitliga källor....så skottar jag tvångsmässigt....
Elin kom och överraskade mig på jobbet med en liten blomma, sådant blir man varm i hjärtat av 💖
En blomma som Sofias Änglar hade ställt i tvättstugan hemma, blev för hög och fick för några år sedan flytta till mitt trum på jobbet. Såhär till jul, fick den lite glitter och fick agera julgran...
Julpyntat på rummet 😃
Så - vi har ingen julgran i personalrummet....så en palm fick lite juldekorationer & glitter.....blev det snyggt? Absolut inte...
Självklart bjöd jag även i år på saffranskladdkaka till mina fina medarbetare.
Bjöd mina fina ungar på julbord på restaurang Movitz i Gamla Stan. Fantastiskt gott!
Hon är lite kinkig med bilder, dottern (om hon inte tar selfies - för det verkar minsann inte vara ngt som helst bekymmer😅) - det är hon som är i bakgrunden.
På väg till julbordet passerade vi julkranen....
Bästa dottern bjöd mig på konsert på Cirkus, med den begåvade Alblin Lee Meldau - så grymt bra!! Och jag bjussade henne på en underbar middag på Cirkus restaurang innan.
På väg till konserten. Jag gillar verkligen dessa älgar - så coola!
Det blev bara en omgång med Feurezangenbowle i år, men den blev riktigt god.
Årets julgran med den obligatoriska ölburken & Leksandsjulkulorna. Helt ärligt....det var nog en julgranseternell....den drack inte en droppe vatten, men barrade inte nämnvärt.
Sonens & mina bakverk. Han är duktig på att baka 👌
Så.....jag tror att Elin fick en av de bättre jularna, sedan Uffe somnat in. Hon är galen i Albin. Hon har verkligen letat på stan efter ngn konsertaffisch på honom, men inte lyckats. Det visade sig att fantastiska Björn, jobbar till och från på Cirkus, och han fixade fram denna MED autograf.....och lyckan var gjord för Elin 😍
Den här tavlan, "When buds burst", av Susanne Cederlund, stod högst upp på Elins önskelista. Som grädde på moset, så uppfyllde konstnärinnan mitt önskemål om att få in "Krama Livet" i målningen. Sussie gör fantastiska målningar - gå gärna in och titta - ni kommer inte att ångra er.
En sekatör och en sopsäck senare, och julen är över med minimalt med barr på golvet.
Alltså - mina barn är ju bara bäst.....
När sonen flyttade in i sin lgh så hängde det en creepy figur kvar innanför dörren. Han har låtit den hänga där.
När Elin och jag var på middag där för ngn vecka sedan så snodde hon med sig den och bestämde sig för att delge Pontus, figurens resa, via snap....
Här är den, i bilen på väg från Pontus....
Här har den hamnat i Elins säng bland gosedjuren (den bruna hunden är hennes favorit....den går att värma i micron dessutom...typ vetepåse)
Sonen ville såklart inte vara sämre.....utan åkte hem hit och snodde med sig Elins hund.....
Den blev introducerad i gamingvärlden hemma hos Pontus...
Sedan började saker och ting tydligen att gå överstyr rejält....🙈
Man kan säga att Elin blev ganska upprörd över att Pontus tillhandahållit alkohol åt hennes minderåriga hund.
Och såhär slutade kvällen....🤢🤣
Slutet gott allting gott....dom bytte tillbaka, alla var nöjda...tills Elin återigen kidnappat den obehagliga figuren, som nu sitter på en hylla i hallen...
Såhär tillbringade jag min sista dag på året......
....och såhär den första.....
Vad jag gjorde i min ensamhet på nyårsafton?
Jo, jag pressade 14 kg apelsiner till att bli 6,5 liter apelsinjuice. Perfekt att ha i frysen och plocka fram efter behov (japp - det var extrapris på apelsiner....)
Och så spelade jag Bingolotto....fullständigt utan framgång.
Sonen kom ca 23.30, när han slutat jobbet, så vi kunde iaf skåla in nyåret....i glaset "Helena" från Orrefors.....
Uffe och jag köpte 2 sådana glas när vi bilade runt i glasriket för många år sedan
Tomas von Brömssen, Nyårsklockan X 2
Detta "minne" dök såklart upp på FB på nyårsafton.....
Nyåret 2018/19, Uffe gjorde sitt allra sista jobb....han var så väldigt sjuk redan då, men bara vägrade att sluta jobba.....
Det var Alcazars sista spelning innan gruppen lade ner. Elin och jag var där 💗
Vintern har bjudit på ett fåtal riktigt vackra dagar, hoppas det blir fler.
Vintern har även burit med sig sorg. Cancer är INTE vackert, och finaste Danne.....hans kropp orkade inte med den cancer, som återigen fick sitt grepp om honom. Han somnade in i början på december.
Jag är så ofantligt tacksam över att få ha lärt känna dig, en varm och vänlig människa.
Du kom och fikade på Bryntes Backstage, efter Uffes bortgång, och vi har setts ett flera gånger på sommaren på ditt älskade Gotland.
Jag & barnen fick så många tips på härliga ställen att besöka på ön.
Du bjöd mig och Pontus på lammgille, på Frimis. Ett ställe vi aldrig hade åkt till om inte du bjudit in oss, då Pontus absolut inte gillar lamm....
Det blev som du sa då - han kommer att gilla det här - och det gjorde han, han blev heeeelt såld, milt sagt - såpass mkt att vi ALLTID äter en middag där, när vi är på besök på sommaren.
Du saknas oss....och man undrar varför alla fina tas ifrån oss alldeles för tidigt 💜
För några somrar sedan...ytterligare ett ställe, i Visby, som Danne tyckte vi kunde testa....och det var såklart galet gott.
Sommaren 2018.....Uffes sista sommar....
Vi åkte till Gotland, och självklart mötte vi upp med Danne.
Det blev underbara dagar med härliga vänner, som tyvärr slutade på Visby lasarett för Uffe.
Jag är tacksam för att Pontus och jag fick träffa Danne i somras på Gotland. Det blev en lång, fin fika på Själsö....kanske lite väl mycket prat om saker jag inte förstår mig på (Star Trek, datorspel etc)....men Pontus & Danne pratade samma språk.
Jag är säker på att Uffe & dina andra gamla kollegor tar väl hand om dig, var ni nu är befinner er 💗
KRAMA LIVET💜
