cancerborjantillslutet.blogg.se

Har av några vänner fått frågan om jag funderar på att sälja mitt hus. Det är klart frågan i sig ”planterar” funderingar i mitt huvud, men nej – jag ska inte sälja mitt hus.
Av en massa olika anledningar.....

Den allra största är att det är i huset jag är som allra närmast Uffe. 

Det var ju här vi skojbråkade om HUR man packar en diskmaskin.

Det var här vi hade diskussionen om man ska hänga t-shirts på torklinan så att det blir ett sträck tvärs över magen på tröjan, eller längst med ryggraden.

Det var här han blev vit i ansiktet, när jag valde tv-dokumentärer om operationer och sjukvård – gärna med närbilder

Det var här jag gjorde allt för att vi skulle äta så många familjemiddagar tillsammans, som möjligt

Det var här vi tog varandras händer, när vi lade oss på kvällarna (de gånger han var hemma....och de gånger vi inte hade tjafsat....då kunde det ta lite längre tid innan händerna fann varandra)

Det var här vi umgicks över en fika eller middag med goda vänner (en del försvann samtidigt som Uffe blev sjuk, medan andra underbara, fina har tillkommit)

Det var här vi krattade löv tillsammans

Det var här han så ofta sa ”vad fin du är”, ”du är vacker”, ”du är snygg”....vilken egoboost det var.

Det var här vi hade förmånen att låta barnen växa upp

Det var här vi hade så många adventsfikan med vänner & grannar

Det var här jag låg med huvudet i hans knä i tv-soffan....eller han med sitt huvud i mitt knä

Det var här han klappade mig på kinden, gav mig ”den där” blicken, log lite snett och sade ”jag älskar dig”.....det sa han oftare än vad jag sade det.

Det var här vi lade så otroligt mycket tid & pengar på en totalrenovering av övervåningen, för att skapa VÅRAT hem, så som vi ville ha det.

Det var här som barnen och jag alldeles för sällan lyckades övertala honom att spela sällskapsspel

Det var här han beklagade sig över mängden hårspray jag gjorde av med (och det gör jag fortfarande....😅)

Det var här han chockade sin dotter genom att hoppa i badkaret med kläderna på – när jag låg och badade.

Det var här jag åtskilliga gånger lappade ihop honom när han jobbade på egen hand.

Det var här som han antingen förbannade, eller hyllade Leksands IF

Det var här vi planerade vårat liv, resor, inköp av möbler, framtid.

Det var här dina kollegor, dina & mina vänner, skapade en fantastisk oas på baksidan av huset, där vi tillbringade så otroligt många timmar tillsammans. 

Det var här vi under mååånga år diskuterade om man man älska någon ”mer än mest”, vilket han hävdade, men jag påstod inte går då mest redan är mest. Där jag föredrog ”Oändligt villkorslöst”, men han stod fast vid ”mer än mest”.....

Det var här vi skrattade, oroade oss, grät och älskade💗

Det var här vi pratade om att förnya våra äktenskapslöften inför vår 30-åriga bröllopsdag

Det var här vi skulle bli gamla tillsammans.

 

Listan skulle kunna göras mycket längre, men jag stannar där.

Så länge jag har råd & ork, så kommer jag bo kvar. Huset är min stora trygghet i livet....och jag är en trygghetsnarkoman av stora mått – något som verkligen har blivit ”värre” sedan han lämnade mig.
Sonen är på jakt efter en lägenhet.....och redan innan han ens funnit någon så känner jag separationsångesten komma krypande - men har såklart FULL förståelse för att han vill klippa navelsträngen👌

Så mitt hem, min borg, min trygghet blir kvar, och med det såååå många fantastiska minnen – och nya kommer såklart att skapas.
Inser att om en eventuellt ny man i mitt liv läser detta.....då lägger han nog benen på ryggen, haha😂. Han är dock välkommen in i mitt hus, men sambo....njae....man ska ju aldrig säga aldrig – men just nu har jag förlikat mig med att jag är ensam, så jag blir nog en utmaning, om det nu kommer till det.

I övrigt har varit lite halvkörigt, både bra och mindre bra saker.

Varit på en 24-timmars kryssning med dottern och dotterns kompis med mamma.

Väldigt lite folk på båten, och inte någon som dansade på hela kvällen – dansgolvet var helt tomt, och det stackars coverbandet spelade för en lokal som var besatt till bara ca 25%.

Men vi hade kul ändå. Jag och L (kompisens mamma), fick sällskap av en 17-åring som slog sig ner hos oss. Efter en stund kom dottern för att meddela ngt....hon kollade lite konstigt....
Därefter kom killens typ 6 vänner (17/18 år) och vi hade samtal om högt och lågt i ca 1 timme innan L:s och min dotter dök upp igen och slog sig ner. Vi satt och snackade till 4 på morgonen. Alltså – det är verkligen KUL att ha samtal & diskussioner med ungdomar. De ser på saker på spännande sätt, och de är ju vår framtid så det gäller att styra dom åt rätt håll, 🤣 – som till exempel mot musikquizzen som vi var med på dagen efter.....

En annan positiv sak är att Elin & jag ska få gå på bröllop framöver. 
Ett underbart härligt par, ska gifta sig och jag är hedrad över att vi sak få närvara på deras stora dag.
Ett par som kan Krama Livet på ett sätt som inga andra!
Det ser vi fram emot enormt mycket💖.

Har även flyttat mamma till ett annat boende. Först var vi och hälsade på, och det kändes jättebra. Otroligt trevlig personal, härliga lokaler,fint rum, bra information – och framförallt – de boendes skratt klingade i lokalen, och musik, handklappningar, personal som tog sig en svängom med de boende – INGET av det har jag hört under de ca 7 månader som mamma bodde på Attendo!
Aktiviteter både för- och eftermiddag samt daglig utevistelse för de som vill (tror mamma var ute max 5ggr på 7 månader på det tidigare boendet (borträknat när jag var ute med henne)).

Några dagar senare, i tisdags, flyttade vi mamma. Det gick bra och jag tror det blir toppen när hon har acklimatiserat sig.
Jag slängde faktiskt det mesta från hennes förra boende, det kändes äckligt på något sätt.....hela stället var deprimerande. Köpte nya påslakan, handdukar, lampa, kuddar, pläd och kläder – det kommer att bli fint när allt är klart.

Flytten gick på förmiddagen, efter det åkte jag och sonen direkt och köpte saker som saknades. Sent på kvällen började jag få frossa.....och japp – nu klarade jag mig inte längre från att få Covid även jag......

38,5 (jag som typ aldrig får feber), halsont, huvudvärk och lite torrhosta som gav sig till helgen. Då försvann smak och lukt – och det är läget just nu. Kanske ska passa på att käka lite senap, bostongurka, majonnäs när jag ändå inte känner någon smak, haha