26/4-2018.....little did we know
Idag är det 2 år sedan tumören bestämde sig för att ge sig till känna. Den 26/4-2018, har jag skrivit följande i min dagbok:
”Jobbade till 11.45. Mötte upp med Elin vid tandläkaren för att hon skulle operera bort senan mellan framtänderna – gick bra. Åkte hem & sen ringde Sören från Mässan och berättade att Uffe ramlat ihop i kramper, och blivit okontaktbar, ambulans där. Elin & jag åkte till SöS akuten. Prover, röntgen och upp på övervakningsavdelning. På kvällen får Uffe reda på att det är en tumör. Jag går sönder inifrån. Måste hålla minen uppe för Elin. Pontus vet, jobbar natt. Känner mig ENSAM.”
Minns så väl Sörens samtal, trodde först att han skämtade när han frågade om Uffe hade epilepsi, kunde liksom inte ta till mig frågan….
Minns hur jag och Elin slängde oss i bilen, minns rädslan i Uffes ögon när jag kom till akuten, där han låg på en brits. Han var så förvirrad och rädd, han grät, förstod inte vad som hänt. Var så tacksam för att Sören var med honom när det hände och åkte med i ambulansen – för att Uffe skulle ha ett välbekant ansikte när anfallet var över.
Det var starten på en resa, som jag inte önskar min värsta fiende.
FUCK, FUCK, FUCK CANCER!!!!!
