cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Så har den då passerat....

Publicerad 2019-12-26 01:16:23 i Allmänt,

Om man förväntar sig det värsta så kan det iaf inte bli värre! Precis så är det jag fungerar, och det var självklart min inställning inför julafton. Och JA, den blev tuff - men, min inställning infriades inte till fullo. Jag menar, det blev inte fullt så illa som jag trodde - och det tror jag berodde dels på min inställning - att jag hade förväntat mig det värsta av det värsta - men det har ju liksom redan hänt - Uffe är ju borta - och det var det värsta - när han försvann. Sedan berodde det såklart på att jag hade mina fina barn hos mig.
 
Dagen innan julafton så var jag & barnen till min mamma en sväng och fikade. Hade med Pontus saffransbullar, och en misslyckad saffranskladdkaka som jag hade gjort. Tog ett ägg för lite, men den blev nästan ännu godare än de "lyckade" 😆. Sedan iväg och fixade med en julklapp till Elin, lite i förskott. Var tvungen att ta ett par alvedon och gå och lägga mig efter det.....mådde inte så bra. En sväng till Anette blev det sedan, Pontus körde mig.... Bytte en saffranskladdkaka mot ljuvligt god, kallrökt lax.
Sedan blev jag bara sämre och sämre, under kvällen - för att till slut må skit😖.
 
Jag får aldrig feber. Alltså, jag kan få alla symptom, frossa och sånt - men ingen temperaturhöjning (sist jag hade feber var 3-4 år sedan, efter en operation - då hade jag fått en infektion & blodförgiftning..). Tog iaf tempen och den visade 38,4, så det var inte så konstigt att jag mådde dåligt, lägg till halsont & hosta så blir bilden komplett...
 
Sov såklart uselt under natten, inte många timmar, halsen gjorde så galet ont (och inga sömntabletter...) så man kan inte påstå att inledningen på julafton blev så kul.
 
Pontus håller på att tillfriskna från sin förkylning, jag mådde skrutt när jag vaknade den 24:e och Elin vaknade med halsont....
Hon bet ihop var iväg och red en inplanerad lektion vid lunchtid på julafton, men däckade när hon kom hem på em. Frös och fick hoppa i ett bad medan Pontus och jag fixade med maten....eller snarare, jag fixade med maten och Pontus gjorde struvor.
 
Han kan han, min son💗
 
Julskinka (köpt, griljerad & klar), prinskorv, viltfärsbullar (hemgjorda), sill (lagt in själv), revbenspjäll (köpta, marinerade & färdiggrillade), rökt lax, Janssons (Pontus hemgjorda).....tur vi inte lade mer krut på maten, för ingen av oss var speciellt hungriga.... Jag har aldrig ätit så lite på en julafton tidigare...
Tittade på Kalle samtidigt som vi åt, sedan blev det "Kan du vissla Johanna". 
 
Sedan blev det julklappsöppning. Jag tyckte jag hade gjort/slagit in lite finurliga ledtrådar till barnen, men blev "avslöjad" ganska omgående.
Till Elin hade jag hittat ett begagnat elpiano på Blocket. Det är något hon har önskat sig sedan 1,5-2 år tillbaka, så det blev ju lyckat. Pontus fick en "Roadtrip" till sommaren. Jag har nu lovat att vi ska besöka SAAB-museet, Volvo ditot samt Motala mekaniska och lite andra, för Pontus intressanta ställen.....Även den julklappen verkade uppskattas 👌
Av mina fina barn fick jag likaledes fina julklappar, en airfryer av Pontus & en brunch på Jamie Olivers restaurang, av Elin💗.
 
Helt slut efter en usel natt, så toksomnade jag (och Pontus) på soffan efter det... Vaknade lagom till att traditionsenligt titta på "Tomten är far till alla barnen" tillsammans. Buntenteller (tradition från svärmor som är från Tyskland) såg jag till att det fanns också, kanske inte fullt så överdådig som den brukar, men vi var ju ändå mätta.
Bunten Teller 

Så tacksam för att ha fått tillbringa hela denna dag med mina fina barn - men han saknades mig, hela dagen. Vi var ju bara tre, vi borde ha varit fyra. 
Jag har firat mina senaste 30 jular med Uffe, att han nu inte var med, kändes inte bara konstigt, det kändes verkligen helt fel. Han skulle ha varit där - redan på adventsfikat, och fixat så att hans glögg smakade som den skulle, skrattat och pratat minnen med sina vänner, han skulle ha klätt granen och hängt upp sin jäkla Norrlands Guldburk som dekoration, han skulle ha byggt pepparkakshus med barnen och han skulle ha gjort på tok för många mozartkulor som kan under stor njutning, sedan lyckades sätta i sig - allihop, han skulle ha skrivit usla rim på julklapparna, och han skulle ha skrattat tillsammans med oss under Kalle, vi skulle ha tittat sådär nöjt på varandra när barnen fick sina klappar, och vi skulle ha avslutat kvällen med varsin mugg glögg, trötta men nöjda.....
UFFE - du saknas mig, alldeles extra mycket nu💗
 
Stupade i säng alldeles för sent.....och trodde knappt mina ögon när jag vaknade efter SJU TIMMARS OBRUTEN sömn, på juldagen. Fattar ni??? SJU TIMMAR utan att vakna en endaste gång, och helt utan sömntabletter....när hände det sist???
Idag är vi lite piggare allihopa, men vi har en bit kvar tills vi är helt OK. Jag har inte gjort något alls idag, verkligen inte. Känner mig SÅ lat (och ja - har såklart dåligt samvete - ett förbättringsområde!). Pontus har bakat mer saffransbullar, och så har vi invigt airfryern - blev en mkt märklig middag, pommes, mozzarellasticks, prinskorv, viltfärsbullar, revbenspjäll & bea 😂.
Här tillverkas det saffransbullar m mandelmassefyllning - de blev himla goda
 
I morgon åker vi ToR Hedemora och hälsar på svärmor och delar av släkten.
 
KRAMA LIVET💜
 
PS - det gick att fira julafton med dammsugaren mitt på vardagsrumsgolvet, diverse kartonger med julpynt utspridda över samma golv & stökig diskbänk....ORKADE helt enkelt inte fixa med det......
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Mrs Ordinary

Gift med Ulf, som jag träffade 1988 i ett stall. Han var medryttare på en häst, jag tävlade en annan häst åt en vän, och ganska snart sa det klick. Efter 6 månader flyttade vi ihop, förlovade oss och köpte en häst. 1991 gifte vi oss, jag var nästan 22 och Uffe 28. 1998 kom sonen Pontus och 2004 dottern Elin. Hästar och ridning har jag hållit på med sedan 1975. Tävlat mestadels dressyr, även lite hoppning, men även provat på både fälttävlan och distansritt. Rider inte längre, men det gör dottern. Även sonen var aktiv i 10 år. Har ett stort intresse för matlagning, och är periodare när det kommer till bakning. Bor i en äldre tegelvilla i Tungelsta (mellan Sthlm och Nynäshamn). Arbetar på expeditionen på en låg- och mellanstadieskola. Uppdatering: den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela