cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Dagen efter

Publicerad 2019-01-31 22:11:23 i Allmänt,

Ett dygn senare....och miljarders tankar senare....det är kaos i mitt huvud.
Orkade inte gå till jobbet idag, sovit uselt....som om jag någonsin sover bra?
Redan innan cancern gjorde entré har sömnen varit min akilleshäl. Har provat det mesta av de "vanliga", både somn - och insomningstabletterna utan någon större framgång.
Det enda som verkligen har funkat är Theralendroppar, men då känner jag mig superbakis hela förmiddagen, dagen efter - usch!
 
Minnet är verkligen uselt...igår när jag åkte hem från jobbet, så var jag tvungen att rabbla ett mantra (skulle bara hem snabbt och hämta U inför läkarbesöket)....det bestod av banan, spolarvätska, papper, toa - på riktigt - jag behöde ha med ett toalettbesök i mantrat, för jag är så virrig att jag hade glömt det annars.
Bananen skulle jag ta med till U, för han är hungrig ofta pga kortisonet, pappret var ansökan om färdtjänst och ett annat om bostadsanpassning som jag skulle skicka - och spolarvätskan var slut i bilen...
 
Maken och jag har pratat lite om framtiden, det som är kvar. Han är en krigare min man. Mål nr 1 är att leva när dottern fyller 15 (7/6), mål nummer 2 att leva när jag fyller 50 (30/6). Jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir så....men...
 
....jag ÖNSKAR att jag såg mer positivt på tillvaron och framtiden än vad jag gör, men jag har alltid utgått från det värsta - för då kan det iaf inte bli värre....det är så jag funkar.
 
I mina svartaste stunder är jag redan, i tankarna, inne på begravning....och jag funderar mkt på hur maken vill ha den - men har inte kommit så långt att jag kan/vågar/vill ta upp frågan med honom. Det är så fruktansvärt definitivt, att prata i dom termerna.

Konstiga saker blir plötsligt jätteviktiga. Efter en renovering för 12 år sedan, då vi bl.a rev ut en öppen spis, så har U pratat om att han gärna vill ha in en braskamin. Det vill iof jag med, men det har inte varit ngn större prioritering, och ekonomin har väl inte heller tillåtit det.
Tack vara underbara vänner, så har vi nu ekonomi för det, och en kamin är inköpt - och det känns EXTREMT viktigt att den monteras så fort som möjligt, så att U hinner njuta av den.
 
Idag sattes det även upp ett handtag i duschen på nedervåningen (i förrgår fick han en pall) då han får yrselattacker. En "bänk" finns även att sätta över badkaret om han vill sitta och duscha på övervåningen. Huset "handikapp" anpassas sakta men säkert....
 
Jag gråter inombords.....min stabila, trygga och starka man bryts sakta men säkert ner, en bit i taget.
 
På kvällen åkte U med mig till ridskolan för att se när dottern red. Han har knappt sett henne rida alls genom åren, då han ofta har jobbat. Jag vet att hon uppskattade det massor!
 
Vi ska verkligen försöka att få till guldkant på tillvaron den tid som är kvar, tyvärr är ju inte ekonomin den bästa, och framöver, när  U måste avstå från jobbet mer och mer så blir ju såklart ekonomin lidande.
Men vi hoppas verkligen att vi ska kunna ta oss till Spanien en vecka i månadsskiftet feb/mars, vi får läna en lägenhet gratis, så det blir bara flyget som kostar.
Håller tummarna för att det ska kunna funka
 
Cancer - go fuck yourself!

Om

Min profilbild

Mrs Ordinary

Gift med Ulf, som jag träffade 1988 i ett stall. Han var medryttare på en häst, jag tävlade en annan häst åt en vän, och ganska snart sa det klick. Efter 6 månader flyttade vi ihop, förlovade oss och köpte en häst. 1991 gifte vi oss, jag var nästan 22 och Uffe 28. 1998 kom sonen Pontus och 2004 dottern Elin. Hästar och ridning har jag hållit på med sedan 1975. Tävlat mestadels dressyr, även lite hoppning, men även provat på både fälttävlan och distansritt. Rider inte längre, men det gör dottern. Även sonen var aktiv i 10 år. Har ett stort intresse för matlagning, och är periodare när det kommer till bakning. Bor i en äldre tegelvilla i Tungelsta (mellan Sthlm och Nynäshamn). Arbetar på expeditionen på en låg- och mellanstadieskola. Uppdatering: den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela