cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Är våren på G?

Publicerad 2022-02-26 22:08:41 i Allmänt,

Vad ÄR det egentligen på bilden?
Och – vad ska man göra med det?
Jo – det ska jag tala om – man äter det och njuter (ja, det senare förutsätter dock ett smaksinne, vilket Covid sett till att jag fortfarande saknar!🙈).

 
Det är kokt spaghetti, som är hårt stekt, med salt och massor med smör.
Något jag bjöds på hemma som barn. Då tog man ju hand om all mat – intet skulle förgås. Med en mamma som var hemmafru, och en pappa som pluggade till ingenjör samtidigt som han jobbade, så var ju inte ekonomin på topp.

Stekt spaghetti, knaperstekt – är faktiskt jättegott!👌

Och, har man varit ute och gått en mil, då är man värd ett gäng kolhydrater, faktisktsäkert (ett ord som jag brukade använda mig av för att det störde Uffe😂!)

 

Otrolligt irriterande att inte orka hålla det tempo jag brukar göra....kan verkligen haka upp mig på sådana saker. Känns som om jag "förlorar" på något sätt....har ju en personlighet som gör att i princip ALLT är en tävling🙄
Undra hur länge konditionen/orken kommer att vara nedsatt.....?
 
 
Trivs otroligt bra här i Tungelsta, och ångrar inte för en sekund att Uffe och jag tog beslutet att flytta hit 1989.
 
Under snön kommer det fram en grön gräsmatta,
när snön smälter undan

 

Men HUR JÄKLA irriterande att ORKEN, inte är tillbaka efter att jag var sjuk. Ansåg mig hyggligt frisk förra söndagen, och har jobbat hela veckan....när jag har tränat veckan som var, har jag ju känt att orken saknats – men idag, på min PW, blev det väldigt tydligt.😡

Just precis idag, saknade jag någon att promenera med, visst vädret var underbart – MEN, det är, för det mesta, faktiskt trist att gå själv!
(Helt ärligt tycker jag inte att det är så himla skoj att promenera alls...bara för sakens skull menar jag - menar mest att en vettig promenad är en transportsträcka från punkt A till punkt B, för att man BEHÖVER gå....inte för att "bara" vara ute och gå....Kan köpa "bara gå" om det handlar om "walk and talk" med en kompis - det är betydligt trevligare😀)

Efter promenaden så blev det kvalitetstid med mamma.
Vilken otrolig skillnad det är på det här boendet jämfört med det tidigare👌 

Det gamla var hemskt i jämförelse. Mamma verkar trivas mycket bättre också. Upplever att hon är lugnare på något sätt. På det förra boendet var det för det mesta kaos i hennes rum när man kom, men det är det inte nu.
Första besöket var dottern med, och sällan har jag hört min mamma skratta så mycket som när Elin körde något snap-filter samtidigt som hon filmade sig själv & mamma.😅😂

 


Det är ju lördag idag - så lördagsgodiset kom ju såklart fram. Mamma älskar godis, mest av allt choklad.....och Noblesse med havssalt är en favorit (inte bara för henne....🙈) 
 
Mammsen och pappsen.....long, long time ago💕

 

Efter min promenad idag, så hälsade jag på igen. Vi tog en promenad i solen och passade på att fika på MedMig – ett lokalt fik som jag inte besökt tidigare – det blev en väldigt positiv upplevelse. Sedan kikade vi inte till Elin, som jobbade på Gröna Huset, och sade hej, innan vi promenerade tillbaka till mammas boende.

 

 

 
Café MedMig var verkligen en positiv upplevelse. Dagen till ära var det dessutom loppis i den stora, angränsande lokalen. (Huset är en f.d. Pingstkyrka, som en tid varit gym, men som nu alltså är café & festlokal).

 

Det blev en fin dag, men jag känner en otrevlig rastlöshet i kroppen. Vet inte var den kommer ifrån, vet inte varför....och vet inte vad jag ska göra åt den.

Hade en härlig kväll igår med en kompis ute på lokal, har en del roliga saker inbokat framöver (allt för lite kan jag dock tycka).....men tror inte det kommer att kunna stävja rastlösheten. 

Även mindre kul saker är inbokade.....som ett läkarbesök hos en hudspecialist, för att kolla ett par fläckar jag har, som inte ser så bra ut.
Ett besök hos en ”vanlig” läkare för att ett muskelfäste i skallbasen återigen är så aktivt (haft problem till och från, sedan ca 7 år tillbaka). Kan vakna på natten och ha så ont så jag mår illa. Japp – har sökt flera gånger tidigare för det utan att få hjälp, men hoppas varje gång att jag ska få träffa DEN läkaren som lyckas lösa problemet. Det är vidrigt att, i perioder,  dag ut och dag in, ha smärtor som skär som knivar vid minsta lilla felaktiga rörelse.

Nåväl – vädret idag var tamigtusan oslagbart, och det var VÅR i luften.
För en som avskyr mörkret, så kändes det livgivande. Dock överskuggas det en del av det som händer i Ukraina. Det är så otroligt skrämmande....tänk om det är så att tokstollen har någon dödlig sjukdom – då finns det ju troligen inte en enda spärr för vad han skulle kunna ta sig till....

Eller om han börjat bli dement och agerar irrationellt utifrån det.
Jag menar – han är ju läskig även utan ovanstående.....

Maktgalna män, som bara måste HA, måste ÄGA, måste STYRA, måste KONTROLLERA – där INGET är tillräckligt...
Som om världen inte har problem nog.....med andra krig, svält, naturkatastrofer, pandemin......nä – då finns det någon som tycker att ett krig med allt vad det innebär, är en bra idé, för att han ska kunna tillgodose sitt ”ha-begär”.

Kanske är jag negativ – men det ser inte ut som någon ljusning framöver....
Elpriset skjuter i höjden, drivmedelspriserna likaså – i svallvågorna efter det, även livsmedelspriserna, räntan går upp (finns inte en chans i helvete att lönepåslaget kommer att ens vara i närheten av att täcka alla prisökningar)....

Ja – allt detta skrämmer mig, men det ger mig också insikten om att vi har fått ETT liv till skänks, och hur eländigt allt är, så är jag skyldig mig själv (och mina barn) att ta hand om det. Man är sin egen lyckas smed – bara JAG kan forma MITT liv, och jag fortsätter försöka göra det så bra som möjligt, utefter de förutsättningar som finns.

Jag LOVADE Uffe att fortsätta LEVA. Ett stort löfte och inte alltid helt enkelt att leva upp till.....men som han och jag alltid sagt till barnen - man ju bara göra sitt bästa....

 

KRAMA LIVET💜

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela