cancerborjantillslutet.blogg.se

Med glittrig kjol, håriga ben och tånaglar som behöver målas på nytt, lämnar jag 2022. Lite beskrivande för året som passerat, på något sätt. Lite party, men mest håriga ben och flagande nagellack på tårna...
Jag hoppas innerligt att 2023 ska ha betydligt fler paljettkjolar än orakade ben, i sitt sköte.

 

En mamma som hamnat på akuten vid 2 tillfällen inom ett halvår, och troligen kommer att fortsätta så. En mamma som inte längre har en aning om vem jag är, men blir glad så hon gråter av glädje varje gång jag hälsar på. Som tror att hennes egen mamma lever (min mormor avled, 94 år gammal, för många år sedan). Som inte längre klarar av att uttrycka sig och inte heller förstår basala rutiner som att gå på toaletten, borsta tänderna, ta på sig kläder etc.

 

Jag försöker spela upp musiken hon älskade (Elvis, Lasse Lönndahl, Vikingarna, Björn Skifs), men jag får ingen respons alls.....hon verkar inte ens höra musiken.
Nu ber personalen om att få plocka bort de fotoalbum som finns på hennes rum, då de gör henne ledsen...vet inte riktigt om det är dom hon blir ledsen av. När vi bläddrat i dom så har hon inte ens förstått att det är foton vi tittat på, utan försökt att vända och vrida på albumet, lägga det i fruktskålen, plocka ut bilderna etc.

 Det är svårt att få i mamma medicin. Först krossades tabletterna, böandades med sylt, och lades emellan 2 smörgåsrån, det ville hon inte ha. Då skrapades den tablettblandade sylten ner i saft (se bild), funkade inte heller - vem skulle vilja drick den där sörjan?
Till slut så blandades sörjan med vaniljsås....det smakade hon på, men 99% åts inte upp.

När jag var hos henne dagen innan nyår, så grät hon förtvivlat mest hela tiden, utan att vi ens tittat på några foton. Hon är bara så ledsen, och det är så otroligt svårt att hälsa på.
Nu kom beskedet att de har ett Covidfall, och de vill inte ha besökare, jag känner mig så lättad när sådana besked kommer – någon annan säger att jag inte behöver åka dit (vilket innebär att jag inte heller behöver åka därifrån och må dåligt)

En stor del av min mors värdesaker, har ”försvunnit” och hon får inte tillbaka dom hur mycket jag än ber om dom. En kamp som kommer att fortsätta, och som självklart är polisanmäld som stöld. Känns oerhört tragiskt att en stor del av smycken som hon haft så länge jag kan minnas, inte finns där de hör hemma – i kassaskåpet i hennes rum på boendet (eller hos hennes förvaltare).

 

En man, som jag litade på, helt och fullt – jag, som har enorma tillitsproblem, kände mig enormt trygg med honom.....visade sig vara någon helt annan. Och tilliten fick sig en rejäl törn....något som såklart ställer till det för eventuella framtida relationer. Hur ska man våga lita på någon, och hur ska ”någon” ens orka med att försöka få mig att lita på personen ifråga? Inte blir det bättre av att män (nej – inte ALLA män, bäst att förtydliga....) tycker att de kan bete sig som lågt stående varelser med ett enormt behov av att utnyttja, göra illa, och vara respektlös emot en – på nätet?

 

Det är väl lite såhär jag upplever mitt liv just nu....😔😳

 

Jag är fullt medveten om att det låter som att mitt liv suger, big time – MEN – det är det jag har bloggen till – de tillfällen när det blir för mkt tankar och skit – då skriver jag av mig här. Självklart finns glädjeämnen också - de försöker jag lägga ut bilder på i slutet av inlägget - för att få avsluta med något positivt i all geggamojja.

Och juletider är en av tiderna på året, när livet suger. Julen var verkligen en FAMILJEHÖGTID, på riktigt, när Uffe fanns. Varken dom eller livet blir sig någonsin likt igen, och julen är något jag skulle klara mig utan. Det var den enda dagen på hela året, som man visste att Uffe verkligen var ledig! Alla andra helgdagar kunde han vara iväg på jobb.
Känner att den lilla julstämning jag lyckats åstadkomma, efter att han somnade in, minskar för varje år.

I år lyckades jag inte ens köpa hem hyacinter innan jul, det som alltid förut varit en ”måste”sak. I år ville inte Elin ens ha en julgran, eller snarare, det spelade henne ingen roll (tidigare har både hon och Pontus velat ha gran), men här kände jag att det är den enklaste saken att fixa för att få till någon slags julkänsla, så jag köpte en – och Elin tyckte det blev fint iaf.

 

 

4 små tomtar kom upp, de elektriska adventsljusstakarna och de med levande ljus. Ett par stjärnor....men inget mer.
Har en flyttkartong, knappt full, med julsaker, när Uffe levde fanns det 2 proppfulla – och han & Elin plockade upp i princip allt....

Det blev en väldigt lugn jul, med Pontus & Elin på plats, en begränsad mängd julmat, Kalle & Tomten är far till alla barnen, klappar som alla var glada för & glögg.
Nyåret gick också i lugnets tecken. Den traditionsenliga, på Lidl inköpta, hummern var torr – men en del vitlökssmör bättrade väl på det lite. Elin stack på fest direkt efter maten och sonen och jag blev kvar själva resten av kvällen.

 

 

Tacksam för alla djurs skull, att antalet fyrverkerier verkar minska för varje år.
Inga nyårslöften avläggs, ingen idé att lova om man inte vet att man kan hålla löftena.
Bättre att ta det som det kommer.

 

Här kommer en liten bildkavalkad, ett avslut på 2022. 
2023 – framåt-uppåt, glaset är halvfullt....eller andra floskler....nä, det blir som det blir och dagsformen får avgöra om det blir bakåt-nedåt, ett halvtomt glas – eller motsatsen.