cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

En riktigt dålig dag

Publicerad 2019-01-30 21:18:00 i Läkarbesök,

Sitter i soffan framför tv:n, bredvid sitter maken. Vi kollar på hockey....Leksand spelar - då måste han titta. Allt skulle kunna vara en helt vanlig dag....om inte läkaren gett oss det sämsta av besked idag.
Känner mig så JÄVLA RÄDD!!!!
Tumören från helvetet, har växt. Den har blivit resistent mot de cellgifter U äter (Temodal/Temozolomide). En ny operation innebär för många risker och inga garantier finns att det skulle kunna ge några positiva effekter.
Man sätter nu in starkare cellgifter men läkaren var inte speciellt hoppfull.
Biverkningarna är hemska av alla mediciner, hoppas verkligen inte att det blir sämre med de nya tabletterna. Han är svag i höger sida, går in i saker, är alldeles blåslagen....skakig så att han knappt kan skriva sin namnteckning, yrselattacker, enormt ont i sina handleder....
 
I sämsta fall har han 3-4 månader kvar i livet, i "bästa" fall 6 månader....kanske 7....
Jag.Går.Sönder
 
När vi kom hem så berättade vi för sonen, som var hemma - SÅ tungt.
Ännu jobbigare att berätta för dottern -  vidrigt....
 
Så många tankar far genom huvudet....får han leva när dottern fyller 15 (7/6)....lever han när jag fyller 50, den sista juni....eller blir det begravning istället för födelsedagsfirande?
Han kommer inte att finnas med när hon tar studenten....inte när barnen träffar sina första stora kärlekar, inte när de gifter sig, inte när de får barn.....
 
Inga fler skidsemestrar tillsammans i Vemdalsskalet, ingen mer längdåkning tillsammans...inget....mer....tillsammans....
 
VI SKULLE JU BLI GAMLA TILLSAMMAS 😔
 

 Cancer - go fuck yourself!

Om

Min profilbild

Mrs Ordinary

Gift med Ulf, som jag träffade 1988 i ett stall. Han var medryttare på en häst, jag tävlade en annan häst åt en vän, och ganska snart sa det klick. Efter 6 månader flyttade vi ihop, förlovade oss och köpte en häst. 1991 gifte vi oss, jag var nästan 22 och Uffe 28. 1998 kom sonen Pontus och 2004 dottern Elin. Hästar och ridning har jag hållit på med sedan 1975. Tävlat mestadels dressyr, även lite hoppning, men även provat på både fälttävlan och distansritt. Rider inte längre, men det gör dottern. Även sonen var aktiv i 10 år. Har ett stort intresse för matlagning, och är periodare när det kommer till bakning. Bor i en äldre tegelvilla i Tungelsta (mellan Sthlm och Nynäshamn). Arbetar på expeditionen på en låg- och mellanstadieskola. Uppdatering: den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela