cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Behövde skriva av mig lite....igen....

Publicerad 2020-10-31 22:15:20 i Allmänt,

Tyckte den här dagen var bra....sedan kom kvällen....
Mitt logiska jag, mitt pragmatiska jag - säger att jag minsann inte behöver en speciell dag för att minnas Uffe...han finns ju liksom alltid med mig, och av den anledningen har jag ingen som helst förklaring till varför jag fullständigt tappade det, under kvällen...😔
 
Kanske beror det på att att FB flödet är fyllt av stämningsfulla bilder från olika kyrkogårdar, kanske beror det på alla  foton på fina människor som inte längre finns med oss, kanske beror det på att jag har haft 2 underbara dagar som nu plötsligt är utbytta mot att vara alldeles ensam hemma....sonen jobbar....dottern är med kompisar....och det är DEN dagen
Jag känner mig nästan patetisk, och borde antagligen skämmas, för att jag sitter och i princip tycker lite synd om mig själv. Det finns de som har det SÅ mycket värre, och som verkligen har anledning att tycka synd om sig själva och som förtjänar alla sympatier.
 
Men det blir lite så att många minnen kastar sig över en....minnen av pappa....minnen av Uffe.....
5 personer i min närhet, som inte längre finns kvar, inom loppet av 5 år, alldeles för många fina människor, som inte längre finns kvar😔.
Någon dag kan jag nog känna mig OK med ensamheten, även om jag har en dålig dag - men jag är inte där ännu.....
Allt är mentalt - svårigheten ligger i att styra sina egna tankar - ibland fungerar det, ibland inte - ikväll blev det "inte"....och jag är usel på att "ringa en vän", när jag känner såhär - ett klart förbättringsområde....
 
Har så mycket att vara tacksam över, mitt mentala jag, måste bara lära sig att plocka fram dom sakerna, och därefter få dom sakerna att, mentalt, "köra över" de ledsamma och dåliga tankarna.
Jag har mina underbara barn, jag har ett hem som är min borg, min trygghet, ett bra jobb och någon som jag tycker väldigt mycket om (och som tur är så tycker han om mig också...)....jag hoppas bara att dessa tunga dagar bleknar....bleknar och slutar dyka upp....
 
 
Du fattas oss, Uffe 💜
 
Underbara, älskade ungar💗
 
 
Tillbringat ett fantastiskt dygn på Steam Hotell i Västerås, välbehövlig avkoppling för själen
 
Tände ljus här hemma, i min ensamhet. Ljus är rogivande och vackert
 
 Uffe ler nog i sin himmel, när jag tände just det här ljuset.....
 
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela