cancerborjantillslutet.blogg.se

En månad har passerat på det nya året. Går nu in på 3:e året utan Uffe. Blir livet lättare – ja, det vill jag nog påstå. Sorgen & saknaden kommer ju alltid vara en del av mitt liv, men i möjligaste mån försöker jag acceptera att det ÄR så. Inte alltid helt enkelt – men ju snabbare jag lyckas förlika mig med faktum, ju snabbare kan jag fullt ut omfamna livet igen.

Det händer mycket i mitt liv, en del saker skriver jag om, andra saker väljer jag att inte skriva om (kanske berättar jag framöver) – men de tar mycket tid och kraft, som jag förhoppningsvis kan lägga på bättre saker tids nog.

Har inte kunnat hälsa på mamma så mkt på demensboendet, då det i ca 1,5 månad har snurrat magsjuka & Covid där, och lagom tills det lugnade ner sig så åkte sonen på viruset. Peppar, peppar så verkar både dottern och jag att klara oss....den här gången. Frågan är ju inte OM man åker dit, utan NÄR.....
Nu har det iaf lugnat ner sig på boendet och jag har kunnat åka dit igen. Dock tycker jag inte att mamma tas omhand på ett bra sätt, och förhoppnings så får hon byta boende. Saker har hänt så att så snart hon fått flytta så kommer jag göra en anmälan till IVO. Fy fasiken för att bli gammal och inte klara sig själv.

 

Fick ett spännande samtal på jobbet för ett par veckor sedan....
”Hejsan, jag heter XXX XXXX, och ringer från polisen. Jag vill informera dig om att du är misstänkt för bedrägeri, och vi behöver kalla dig till förhör. Det gäller en händelse i april -20” 

Ja – jag blev milt sagt förvånad.....

Vad som har hänt?
Ja – här är storyn (som att jag inte har tillräckligt i livet ändå!!!):

I april -20 började jag sälja av en massa av Uffes saker. Dels för att jag behövde pengarna, dels för att jag inte hade behov av dom.

Just då hade jag dels hans dyksaker, dels en iPad som inköptes när han låg på palliativa, ute på Blocket.
Jag hade en intressent på iPaden, och efter en kort mailkonversation (via Blocket), så skrev han att han skulle swisha större delen av summan. Han skrev också att swishen skulle komma från hans svåger. Jag fick pengarna, och resterande skulle kan betala kontant när han hämtade den. 

Han dök upp i en lyxigare Merca, betalade resterande kontant och åkte. Sonen och jag konstaterade att han stannade till en bit bort på vägen. Sedan kom han tillbaka och påtalade att laddsladden saknades. Jag sa då att ”för det priset så har du säkert råd att köpa en ny”, och han åkte.

Någon, eller ett par dagar senare får jag ett telefonsamtal från en man som undrar om jag har sålt ett Nintendo på Blocket. Jag svarar nekande, och han frågar då om min son möjligtvis sålt ett, jag svarar att det är möjligt men inte sannolikt.
Han berättar då att han köpt ett Nintendo på Blocket, swishat betalningen (spelet skulle skickas till honom). Det visar sig att mannen som köpte min iPad, var samma man som sålde ett Nintendo på Blocket....bara det att det inte fanns ngt Nintendo....

Köparen fick mitt nummer, och i tron att han swishade betalningen för ett Nintendo, swishade han pengarna till mig – och jag trodde att jag fick betalt för min iPad......
Jag har ju faktiskt tagit emot pengarna i god tro - hade ju ingen som helst anledning att misstänka något.
Så jävla slipade är bedragarna nuförtiden. Jag behövde verkligen pengarna, men samtidigt hade jag lite dåligt samvete....tänkte att jag kanske skulle betala hälften till Nintendoköparen.....men när han började hota mig med jurister, tingsrätt & kronofogde så fick det vara.

Så – jag blev alltså polisanmäld för bedrägeri av Nintendoköparen, och igår så var jag på polisförhör. Först ett ”vanligt” (ja – inte tusan vet jag vad ”vanligt polisförhör” är egentligen – jag har ju aldrig någonsin suttit i förhör!), och sedan fotokonfrontation...jag med min ansiktsdyslexi.....Fy farao vad svårt, känna igen ngn man såg i ca 10 minuter för nästan 2 ÅR sedan...och dessutom ”kommentera gärna alla foton”...jo tack....easypeasy – NOT!