cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

En "ledig" dag

Publicerad 2019-05-31 02:24:00 i Allmänt,

Precis när jag hade vaknat i morse, eller - ett tag efter att jag hade vaknat (låg och spelade WordFeud på telefonen om jag ska vara ärlig), så kom sonen in  sovrummet. Han hade varit nere på Coop och köpt små baguetter som han tänkte slänga in i ugnen, och frågade mig om jag ville ha. Sådant uppskattar jag verkligen, så vi fick en trevlig frukost tillsammans.
Jag är ju en ganska orolig själ, så till vida att jag har lätt att ta på mig oro för andra. Jag kan snappa upp saker som folk säger, kanske lite i förbigående, men som fastnar hos mig, och blir till en oro för personen ifråga. Ffa när det gäller nära & kära, och ofta tolkar jag in lite väl mkt i det de säger....
För tillfället oroar jag mig självklart för Uffe, men även för Elin och hur hon mår i allt detta, även om hon inte verkar så påverkad.
Pontus oroar jag mig för därför att han, som han själv kan konstatera, aldrig känner hunger nu för tiden....han äter för att man "ska" göra det, inte för att han är hungrig. Han säger själv att han tidigare kunde äta stora portioner på te.x Donken, men att han nu väldigt fort blir mätt, på väldigt mkt mindre mängd mat.
Jag skulle vilja att han går till läkaren och kollar upp det, men han är som sin far - inte speciellt lockad av att besöka sjukvården😣.
 
Jag är en EXTREM trygghetsnarkoman, så ni kan ju föreställa er hur mitt liv kastades om, när U blev sjuk och ALL trygghet rycktes undan. Det känns som att gå på slak lina och hela tiden ha känslan av att man tappar balansen och kommer att falla....och inget skyddsnät finns....
Så - självklart oroar jag mig för Pontus....
 
Elin kom upp någon timme senare. Det verkar som om alla 6 hade sovit ganska ok i källaren. När man är sådär ung så kan man nog sova i princip "hur som helst". Elin satte iaf igång att steka pannkakor till allihop - duktigt tjej💜.
Måste bara passa på att säga att igår blev jag uppringd av 2 pappor och 1 mamma - det ville bara stämma av att det stämde att deras barn skulle sova över här. Jag ringer alltid och kollar sådant när E ska sova borta, och jag blir så glad att det finns fler som gör likadant. Det känns tryggt att veta att hon umgås med vänner som verkar ha ansvarsfulla föräldrar!
 
Efter den sena frukosten stack jag iväg till gymmet, Anette kom också dit. Det blev, till skillnad mot gårdagens misslyckande, ett riktigt bra pass på ca 1,5 timme. Efter det gick vi och käkade lunch tillsammans. Skönt att kunna sitta i lugn och ro, utan att känna sig stressad för man ska förbi sjukhuset. Uffe och jag hade ju bestämt att jag inte skulle komma förbi. Jag pratade med honom på tfn på fm och han lät väldigt pigg och sa att han mådde bra. Då blir jag lite lugnare och det är såklart betydligt lättare att "koppla av" - SÅ skönt!
 
Körde hem Anette och sedan åkte jag hem och satte igång att klippa gräset - såg mer ut som en hövall än en gräsmatta...😂.
Tänkte köra av med trimmern också, men så var det det där lilla bekymret att hitta Bosch batteriet......lyckads hitta deWalt batteriet - men vad hjälpte det, så jag fick ge upp trimmer försöken.
Vad är det men män & garage egentligen.....?
 
 
 
Japp - någonstans här inne, så gömmer det sig ett, eller möjligtvis
ett par, Bosch batterier.....hittar Bosch maskiner- men tror ni batterierna sitter på dem? 
Såklart de inte gör 😖
 
Övergick till att vattna alla blommor utomhus istället - och VILKEN TUR, att jag hann göra det INNAN det började regna 😂.
Plockade lite av min absoluta favoritblomma, liljekonvalj, och tog in.
 
 
Finaste blomman, inte bara är den vacker, den doftar helt ljuvligt också💗

Körde lite tvättmaskiner, mailade lite frågor till en gratis juristsajt, åt en 88:an, fixade middag (rimmad lax (tack, Anette - SÅ god), rökta laxfenor & räkor med dipsås).....lyckades trycka i mig en nogger också - det är ju trots allt en röd dag.....sa jag att jag tog en biskvi efter lunchen också....?😂
Efter det rejäla träningspasset gäller det ju att äta upp sig så att man håller ett status quo liksom.... 👌.
Ja - man är ju knappast sysslolös iaf🙂
 
Somnade INTE i soffan (än så länge iaf)....
 
CANCER - GO FUCK YOURSELF!
 
 
 

Om

Min profilbild

Mrs Ordinary

Gift med Ulf, som jag träffade 1988 i ett stall. Han var medryttare på en häst, jag tävlade en annan häst åt en vän, och ganska snart sa det klick. Efter 6 månader flyttade vi ihop, förlovade oss och köpte en häst. 1991 gifte vi oss, jag var nästan 22 och Uffe 28. 1998 kom sonen Pontus och 2004 dottern Elin. Hästar och ridning har jag hållit på med sedan 1975. Tävlat mestadels dressyr, även lite hoppning, men även provat på både fälttävlan och distansritt. Rider inte längre, men det gör dottern. Även sonen var aktiv i 10 år. Har ett stort intresse för matlagning, och är periodare när det kommer till bakning. Bor i en äldre tegelvilla i Tungelsta (mellan Sthlm och Nynäshamn). Arbetar på expeditionen på en låg- och mellanstadieskola. Uppdatering: den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela