cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Vi har KRAMAT LIVET

Publicerad 2019-09-30 00:29:00 i Allmänt,

Vilken himla fin helg vi fick, Elin och jag💗.
 
Vi började på lördag förmiddag med att jag gav Elin en lektion, när hon red fina Anton (tack Annica, för lånet💗). Och jag tjuvred lite jag med 😉
 
 
Bevisligen lättare att tjata hål i huvudet på dottern om vikten av att räta upp överlivet, än att själv lyckas göra detsamma😂. Skyller på att det var MYCKET längre sedan JAG red, än hon....(men det är nyttigt att se sig själv - nästa gång ska jag skärpa till mig!)
 
Sedan tog vi bilen in till Quality Hotel Globe. Uffe hade 2 frinätter, som bokades in innan han dog - för att Elin och jag skulle kunna ha lite "tjej-helger", och det här var den sista.
För Uffe så var hotellnätter en del av hans jobb, en del som han inte var jätteförtjust i.....Han ringde mig ofta, och var rejält uttråkad, när han satt ensam på ett hotellrum någonstan i Sverige - eller i världen, för all del.
För mig är hotell bara kopplat till positiva tankar, det är avkoppling, verkligen avkoppling, för min del. Händer så sällan att jag bor på hotell, det är knappast något man "bara gör" liksom - lite väl dyrt för det....
Åkte såklart med Uffe en del genom åren, och jag njöt varendaste gång av det faktum att någona annan städade rummet, och att man kunde ligga och slappa, äta en god frukost, ta ett bad.....bara ta det lugnt och njuta.
 
 
11:e våningen.....varken Elin eller jag gillar höjder😱
 
 
 Och varken Elin eller jag har 4-kantiga rumpor😂😂😂
 
Vi hann med ett antal timmar på stan....i klädaffärer (alltså, jag som tidigare har gillat att titta på kläder, känner inte längre ngt större intresse för det längre). Det var GALET mkt folk, dels löning, dels regn....
När vi hade tröttnat släckte vi törsten på Haymarket innan vi åt en god middag på Pinchos (Elins önskemål).
När vi satt på restaurangen slog den STORA tröttheten till, kan inte minnas när jag kände mig så otroligt trött, senast....även huvudvärken gjorde entré😖.
 
Hade inte allt detta stått på bordet, hade jag lagt ner huvudet och tvärsomnat!
 
Väl tillbaka på hotellet, kröp vi ner i sängen och slog på tv:n. Tror att jag kollade i typ 15 minuter, sedan tvärsomnade jag, tror klockan var runt 21.30. Det vår många, många år sedan jag somnade (i sängen) så tidigt. En märklig sömn, vaknade till flera ggr under natten, men somnade om varje gång. Framåt 7.30 så vaknade jag till ordentligt. Vet inte hur många timmar, totalt, jag lyckades sova - men det måste vart åtskilliga fler än på mycket länge. Trots detta har jag varit SÅ trött, hela dagen idag😔.
 
Efter frukosten idag, så åkte vi hemmåt, med ett stopp för lite mer shopping & en fika, i Farsta C. Passade även på att storhandla vid Port 73 - altid skönt när det är gjort. Plockade även ut min nya medicin, som ska ersätta Waranet. Om man läser om biverkningarna så vill man inte ta en endaste tablett.....
 
 Ja - den var ju inte gratis.....3 månaders förbrukning....
 
Väl hemma så kröp jag ner i jacuzzin, trött & frusen. Satt och tittade in i uterummet, på alla ljus jag hade tänt därinne, det blir så varmt & mysigt.
 
MYYYYS
 
Elin kom ut....jag torkade tårarna innan hon klev ut på altanen, och jag frågade varför hon kom ut. "Tror du inte jag såg att du grät", var hennes svar....hon hade sett det innifrån köket.... Hon kom fram och kramade om mig och pussade mig i pannan. Det känns så ofantligt FEL, att mina BARN ska trösta mig - på riktigt - det känns så väldigt bakvänt!
Som jag älskar dom!
 
Grannkatten skrämde livet ur E när den hoppade upp strax bakom ryggen på mig😀.
 
 Lite tilltugg innan middagen, i vårat härliga uterum💗
 
När grannkatten började komma förbi hemma hos oss, så sa jag till E, från början, att "den kommer inte in i huset", den regeln har ni säkert förstått, inte gäller längre.....
Nästa regel var - den får INTE vara i vår (Uffes & min) säng.....ikväll hoppade den upp på Uffes sida av sängen, och toksomnade - och jag klarade inte av att upprätthålla den regeln heller.....
 
Jag saknar SÅ, att kunna ringa till Uffe. Jag vill ju så väldigt gärna få berätta för honom hur fint vi har haft det, Elin och jag. Vet ju hur glad han blev, när jag berättade sådant för honom tidigare. Samma sak, så saknar jag att han ringer till mig.
 
 
 
 
Mitt sista SMS till honom. Jag skickade det dagen innan han somnade in. Det sista SMS:et han skickade till mig var den 19/5.....ett enda ord... "Puss"....han hade svårt att skriva, eftersom han var förlamad i höger sida....men det ordet räckte💗
 
Den här helgen har Elin och jag kramat livet, jag önskar jag var kapabel att göra det mycket oftare. Det är så lätt att tala om för andra hur de ska tänka, ni vet "ta vara på livet", "man har bara ett", "njut", "carpe diem" osv osv - men det är fasiken inte lätt att anamma det själv.....
 
KRAMA LIVET💜
 

Om

Min profilbild

Mrs Ordinary

Gift med Ulf, som jag träffade 1988 i ett stall. Han var medryttare på en häst, jag tävlade en annan häst åt en vän, och ganska snart sa det klick. Efter 6 månader flyttade vi ihop, förlovade oss och köpte en häst. 1991 gifte vi oss, jag var nästan 22 och Uffe 28. 1998 kom sonen Pontus och 2004 dottern Elin. Hästar och ridning har jag hållit på med sedan 1975. Tävlat mestadels dressyr, även lite hoppning, men även provat på både fälttävlan och distansritt. Rider inte längre, men det gör dottern. Även sonen var aktiv i 10 år. Har ett stort intresse för matlagning, och är periodare när det kommer till bakning. Bor i en äldre tegelvilla i Tungelsta (mellan Sthlm och Nynäshamn). Arbetar på expeditionen på en låg- och mellanstadieskola. Uppdatering: den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela