Nu vänder det....nog
I slutet på 2024 så tog 8 års helvete slut.
8 år som skulle kunna rendera i en bok näst intill – en med väldigt många sidor, om jag skulle sammanfatta allt.
2016 avled min pappa av cancer i levern
2019 avlider Uffe av en hjärntumör
2022 avlider min underbara svärmor, även det av cancer.
2024 avlider min mamma, i sviterna av sin alzheimer
Däremellan har en del vänner somnat in.
Bortsett från detta (som om det inte vore nog), så har jag, sedan 2016, varit utsatt för ett hotfullt beteende och andra otrevligheter av en person.
Denna person har utsatt min alzheimersjuka mor, genom att tömma hennes konton, göra slut på hennes pension varje månad och föra bort alla värdesaker och från hennes hem.
Tack till banken som hjälpte mig att få ut 63 sidor kontoutdrag som talar sitt tydliga språk om vad mammas pengar använts till – det mesta kom såklart inte mamma till gagn alls, utan har gått till helt andra saker.
När jag upptäckte detta, så var kontona redan tomma, tyvärr, och jag påbörjade en 8 år lång process för att mamma skulle få tillbaka sina pengar.
Den här personen har tagit fruktansvärt mycket energi av mig under alla dessa år. Och otrevligheterna och lögnerna, som denna person utsatte mig för, har pågått hela tiden.
Personen gav mig liiite andrum då Uffe avled, men det varade bara några månader innan personen drog igång igen.
Ilska är ju tack och lov en enorm drivkraft, men det är för mig fullkomligt ofattbart, hur man kan utsätta en gammal och sjuk människa, som min mor, för detta.
Hur kan man ens tro, att man har rätten att ta en annan människas alla pengar (och värdesaker), och använda till ens egna nöjeskonsumtion?
Såhär i backspegeln kan jag säga att jag har sparade SMS konversationer, screenshots på personens (numera raderade) bilder från FB/Insta, fotografier, egna anteckningar, mammas dagboksanteckningar, filmer där min mamma säger vad hon anser om personen ifråga, meterlånga mailkonversationer med advokater och ljudupptagningar vid olika tillfällen (diktafon - I like, så liten och behändig) så det räcker till en hel långfilm.
Otroligt tacksam för att mammas förvaltare lyssnade på mig, och anlitade en advokatfirma att reda i de ekonomiska oegentligheterna.
När förvaltaren tog över hade mamma bara obetalda räkningar och inga pengar på kontot (där det borde funnits en del).
Självklart kan jag bevisa att allt jag skriver här stämmer!
I slutet på 2024, blev äntligen all röra klar, och vet ni hur den där långfilmen skulle ha avslutats?
Inte med ett ”The end”, utan med ett ”Karma”.
Bäst av allt – denna tragiska person är nu fullständigt ute ur mitt liv för tid och evighet, utraderad, utsuddad – en nobody!
Eftersom jag hela tiden har trott att detta elände skulle sluta med mycket höga advokatkostnader, och i värsta fall även rättegångskostnader, så har jag under många år lagt undan pengar för det ändamålet. Nu blev det ju inte så, och jag vet att Uffe jublar i sin himmel när jag och barnen, ska ta oss iväg på ytterligare en resa som fanns på min och Uffes bucketlist (den första var att ta med barnen till Rom, som en studentpresent till dottern - check). The trip of my life!!!
Jag som är motsatsen till äventyrsmänniska, och dessutom flygrädd.....jisses vilken stress och ångest detta är......
Men, jag skulle ångra mig bittert om jag inte gjorde det, och ingen vet ju vad morgondagen har i sitt sköte - så det gäller att passa på.💗
Men nu lägger vi 2024 till handlingarna och när jag tittar på min träningsapp så är det tydligt att jag nog inte direkt har haft ngt liv att tala om under året som gick.
Totalt är det 225 träningstillfällen (4,3 dgr/v), inräknat de tillfällen jag inte varit på gymmet (power walks & löprundor).
Antar att det varit bra för alla funderingar och all frustration, att sysselsätta sig.
Oavsett anledning så tänker jag fasiken klappa mig själv på axeln och säga ”BRA jobbat, bruden!”, till mig själv.
Önskar jag kunde säga att jag uppnått målvikten, men inser att jag har en bit kvar, och att jag tycker på tok för mycket om mat…godis….och popcorn….glass….och vin…..sa jag glass?🙈 för att någonsin nå den.
Till tröst för mig själv kan jag iaf säga att jag ligger i överkant på muskelmassa för min ålder (var det 30 jag fyllde sist….?) när min PT (som jag träffar typ 5 ggr/år) kollade för några månader sedan.
Nu ska jag bara försöka bli av mina problem med ett muskelfäste i skallbasen som gäckat mig i ca 10 år, men som tyvärr blivit sämre, smärtan kommer alldeles för ofta.
Som den googlenörd jag är, så har jag kommit fram till att det kan röra sig om occipital neuralgi (skiter i att försöka uttala det)
Det handlar nog mest om att stå på sig mot läkaren på vårdcentralen så att jag får träffa en specialist….men jag kan vara lite dålig på just det ibland – att stå på mig alltså…..
Tänker att nu kan det bara bli bättre, men den lilla djävulen på min axel viskar med hög stämma – tror du ja…..
Är så van vid bakslag, det har varit så många genom åren, att jag bara går och väntar på nästa.
(Men jag har faktiskt inte sett serien ännu.....)
Jag & barnen tömde mammas Shuregardförråd. Som ni förstår så jobbade Elin mest av oss.....🙄
VÄLKOMMEN 2025 - hoppas det blir ett bättre år än de tidigare!!!
KRAMA LIVET 💜
