En riktigt dålig dag
Sitter i soffan framför tv:n, bredvid sitter maken. Vi kollar på hockey....Leksand spelar - då måste han titta. Allt skulle kunna vara en helt vanlig dag....om inte läkaren gett oss det sämsta av besked idag.
Känner mig så JÄVLA RÄDD!!!!
Tumören från helvetet, har växt. Den har blivit resistent mot de cellgifter U äter (Temodal/Temozolomide). En ny operation innebär för många risker och inga garantier finns att det skulle kunna ge några positiva effekter.
Man sätter nu in starkare cellgifter men läkaren var inte speciellt hoppfull.
Biverkningarna är hemska av alla mediciner, hoppas verkligen inte att det blir sämre med de nya tabletterna. Han är svag i höger sida, går in i saker, är alldeles blåslagen....skakig så att han knappt kan skriva sin namnteckning, yrselattacker, enormt ont i sina handleder....
I sämsta fall har han 3-4 månader kvar i livet, i "bästa" fall 6 månader....kanske 7....
Jag.Går.Sönder
När vi kom hem så berättade vi för sonen, som var hemma - SÅ tungt.
Ännu jobbigare att berätta för dottern - vidrigt....
Så många tankar far genom huvudet....får han leva när dottern fyller 15 (7/6)....lever han när jag fyller 50, den sista juni....eller blir det begravning istället för födelsedagsfirande?
Han kommer inte att finnas med när hon tar studenten....inte när barnen träffar sina första stora kärlekar, inte när de gifter sig, inte när de får barn.....
Han kommer inte att finnas med när hon tar studenten....inte när barnen träffar sina första stora kärlekar, inte när de gifter sig, inte när de får barn.....
Inga fler skidsemestrar tillsammans i Vemdalsskalet, ingen mer längdåkning tillsammans...inget....mer....tillsammans....
VI SKULLE JU BLI GAMLA TILLSAMMAS 😔
Cancer - go fuck yourself!
