cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Fick inte ge dig en grattiskram i år heller......

Publicerad 2021-10-23 23:51:23 i Allmänt,

Grattis på födelsedagen, älskade, saknade make. Det är dagar som den här, som man påminns så oerhört mycket om att du inte finns hos mig, inte i fysisk form i alla fall.
Men du är med mig, ska du veta, du finns alltid med mig.
När svackorna kommer, när livet inte går i den riktning jag vill, då kommer frågorna, de där frågorna som du alltid hade så kloka svar på.
Jag ställer dom rakt ut i tomma luften, men får inga svar och det är så svårt, och tungt, att stå ensam med en massa svåra & stora beslut att ta, utan att kunna bolla....

Man (eller borde jag skriva "jag", alla är vi ju olika) gör många konstig saker när det hemskaste har hänt.....som att ställa frågor, som man vet blir obesvarade, rakt ut i luften. Snurra på den finaste av ringar, som jag gjorde av din och mina vigselringar, ibland, när saknaden gör sig än mer påmind, så pussar jag lite på ringen och talar om att jag saknar dig, antingen i tanken, eller så säger jag det rakt ut.
Kan gå in i "minnesrummet" som Sofias Änglar gjorde så fint, och klappa på fotografiet på dig, som sitter på väggen.

Du finns med i våra samtal här hemma, Elin brukar gå i dina gamla t-shirts (ofta i Leksands tröjan, vilket säkert gör dig överlycklig), hon har satt upp en del av dina EP skivor på väggen, din parfym står på hennes skrivbord – och i 2 nätter har hon sovit i din säng, bredvid mig....för hon tror att det är en mus i hennes rum (kan se framför mig hur du skrattar åt henne nu, med glittrande ögon och det lite sneda leendet på läpparna).

Saknaden har ändrat form, ibland kan jag tänka på dig och känna saknaden, men inte bli ledsen, utan det är en mer accepterande känsla av att något skett som jag ändå aldrig kommer att kunna påverka. Men livet de senaste åren, har gett mig så jävla många käftsmällar och besvikelser, så att en del av mig har gett upp känslan av att vara hoppfull inför saker, att sluta ha förväntningar, för det blir ändå aldrig som jag hoppas – och det är inte så bra....vill inte ha den inställningen

Efter för många motgångar är det dock lätt att hamna i en negativ spiral, men jag försöker verkligen att arbeta med mitt mentala jag....önskar att jag hade haft mer av din positiva livsfilosofi.... "det löser sig", "det ordnar sig" - dina mantran....och visst gjorde det (nästan) alltid det. Trots motgångar, så behöll du alltid den inställningen, nästan in i det sista.....på slutet hade din kämparglöd försvunnit, och du ville vidare, bort från sjukdomen. Och även det "löste sig", och jag är tacksam för att du fick gå vidare när det ändå inte fanns någon annan utväg.

Jag vill tro att du finns någonstans och håller ett vakande öga på oss. Och jag vill att "det ordnar sig", gäller – trots att du inte fysiskt är här. För det finns en hel del som behöver "ordna sig".....men det känns som om det går åt rätt håll nu....men min känsla av att inte våga hoppas, inte våga ha förväntningar, är otroligt stark.

Idag har barnen och jag "firat" din födelsedag med att äta på O-Learys och gå på bio. Elin har varit på anställningsintervju för ett extrajobb, och hon fick jobbet. Vi har varit på Ikea & Chilli, för inköp av lite saker till mammas lägenhet på demensboendet. Det är nog bara en tidsfråga innan hon inte vet vem jag är längre😥  Jag tog med lite gamla fotoalbum till henne och hon blev jätteglad. Nu har vi lite att bläddra i och prata om när jag är där och hälsar på. Nu har hon iaf äntligen, äntligen fått en förvaltare, och hon verkar toppenbra, så sakta men säkert ska nog allt bli bra till slut.

Hennes hus ska säljas, och det har varit en mäklare där. Pappa var ju en sån otrolig skrotsamlare, så det krävs nog flera containrar för att tömma huset.....Det är en obehaglig och konstig känsla att gå igenom sakerna, när mamma inte är där. Det känns nästan som ett "övergrepp" på henne, att "rota" i hennes privata saker, att gå igenom ett helt liv, när hon fortfarande finns med oss....
Ffa Pontus har ju många minnen av sin morfar, alla timmar tillsammans med honom i garaget, verkstan & bodarna ute på tomten....

Hösten är min överlägset "sämsta" årstid, känns som om varje dag som man klarar av, är en seger i sig. Avskyr verkligen mörkret.....
Proppar i mig D-vitamin och håller tummarna. Sömnen, som – tro det eller ej – faktiskt varit bra en längre tid, har nu vänt till det sämre....men har haft så mkt runt omkring mig, så jag antar att det är därför. Tänker INTE åka dit på insomningstabletter igen iaf. Försöker planera in så mkt saker jag bara kan - för att hösten ska bli så OK som möjligt, allt från teaterbesök till promenader m vänner.

Men så städar man lite här hemma, och så hittar man det här:

 

Elin gjorde små "glädjelappar" till mig, som jag skulle öppna på mina sämre dagar. Jag hade glömt av dom - men dom gjorde mig väldigt glad & varm i hjärtat nu när jag fann dom

 

 
Yasuragi har vi besökt under en kväll, för presentkortet jag fick på min 50-årsdag. Underbart ställe & god mat. Tack alla underbara vänner för det💗
 
 
 
 
Vi åkte in till stan i slutet på sommaren och provade ett "Escape room". Det enda som fanns ledigt, när vi hade möjlighet, var såklart det svåraste....och det hade inte ens han som jobbade där, klarat av....Men gissa vilka som fixade det 👌 SÅ kul!
 
 
 
Bästa köttrestaurangen har vi hunnit med en sväng också. Elin gav Pontus en måltid där, i födelsedagspresent, och den är numera inkasserad.
 
Såhär kan det se ut i slutet på september......😳
 
Försöker hålla i regelbunden träning, och har varit ganska duktig, men det går lite upp och ner....💪
 
Mycket svamp har det varit i skogen, på vissa ställen (där det var som mest svamp), var det såklart även massor av de superäckliga (till och med värre än fästingar - tro det eller ej) älglusflugor🙈
 
Elin har även i år, varit med och jobbat under "Årets kock", och jag fick denna bild från backstage området 💕
 
Älskade, fina unge💖
 
Och jadå - grannkatten är  närvarande, på baksidan- eller, som här, på bordet ute på balkongen....
 
Ja......här kan ni ju försöka lista ut vad det är ni ser.....
 
 
 
Jag älskar mitt hus, och jag älskar natursen runt omkring. Har en fin väg när jag åker till och från mitt jobb, och just nu är det galet mkt rådjur. Flockar på upp till 14 st har jag sett, och sammanlagt på min resa hem (som tar ca 12-15 min) så kan jag se upp emot 25 rådjur, utspridda på de olika åkrarna som kantar vägen. Älg allt som oftast, samt även svanar, gäss, räv & vildsvin, visar sig. Rena rama djurparken att åka igenom😍
 
No comment!
 
 
Ett besök på Engelen, för att lyssna på en vän som spelade (bandet heter Full Koll) har det blivit. Lite väl mkt folk dock....men väldigt kul.
 
Övningskörningen med dottern är kanske inte så frekvent, jag borde nog vara mer drivande ang. det, men det har varit lite för mkt av annat, mindre bra saker, som upptagit min tid och mitt mentala jag (inte så bra handledare då!)
 
Sååååå bra föreställning, "Mamma Ljuger", med Jan Bylund & en psykolog. Köpte biljetter precis innan Corona slog till, och har väntat sedan dess....men nu blev det av, tillsammans med Kicki.
HÖG igenkänningsfaktor och mängder med skratt😂
 
Man blir glad över olika saker i livet. När synen suger - så räcker det med att man får en ny bildskärm på jobbet 👌
 
Lilla mamma hade en interaktiv hund på sitt rum en dag när jag kom upp. Någon vecka senare hade djurbeständet ökat med en katt. Det snarkas, jamas & spinns på hennes rum💕

(null)
Har även varit på Stadsteatern och sett fina Kayo i Cyrano de Bergerac, en uppsättning som verkligen var uppdaterad till 2021 - så häftig!! Var där m min barndomskompis Maria. Ute i hyggligt god tid för att hinna m en middag innan. Valde Diwine på Drottninggatan, nära o bra. Beställde grillad kycklingfilé/ribs (Maria), tomatsallad till & bbq sås. Efter 40 min efterfrågade vi maten första gången, efter 50 min andra. 10min innan vi var tvugna att gå kom den - ribsen var KOLSVARTA  och kycklingen till 50% bränd. Vi vägrade betala och gick. Bilden ovan visar den middagen som det blev 🙈
 
Igår var jag och barnen på restaurang DEMI på Katarina Bangatan. Utnyttjade ett presentkort som bästa Sören & Carro gett oss i julklapp förra julen. Vansinnigt gott, och jag provade Sobrasada med honung, som blev en ny favorit! 
 
Snart går vi in i december, och jag VET att första advent blir tuff....det är ju det där med traditioner - det rä då minnen väcks till liv mer än någonsin. Men efter det så är du december ändå en ganska mysig månad. Mycket levande ljus, det älskar jag.
 
Ska verkligen försöka att göra det Uffe bad mig om:
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 
 
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela