cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Advent i år igen.....

Publicerad 2021-11-29 22:49:32 i Allmänt,

Så har första advent passerat i år igen. Tycker att det kändes mindre jobbigt än förra året, men det kanske har sina randiga och rutiga skäl. Fick ett (relativt oprovocerat) utbrott på mina stackars barn på lördagen, och jag t r o r att det på något sätt bottnade i det faktum att det återigen är advent.
Men ja – jag bad om ursäkt.
Det ÄR FAN jobbigt med högtider numera – och inte är det något jag ser fram emot heller!!!
Märker ju att minnena ligger mer ”under ytan” kring högtiderna, än annars.

Frågan är om man ska ta till sig känslan eller skjuta den ifrån sig?
Det värsta är att köra bil ensam, för då går det inte att värja sig, när tankarna kommer, även om man försöker tänka på annat.

Hösten är verkligen inte min favoritårstid – kan inte se att det finns något som är speciellt bra med den årstiden. Kallt, blött & mörkt....avskyr mörkret!!!!

Av den anledningen försöker jag alltid boka in mkt saker under hösten, och jag tycker nog att jag lyckats helt ok även i år. Allt ifrån att fika med vänner, till bio, 70-talsfest, restaurangbesök & en kryssning.
Har ett julbord med jobbet, att se fram emot (och självklart kommer ”järngänget” INTE att åka hem från stan när vi ätit klart) samt en överraskning för sonen i övermorgon. Sedan blir det ett besök hos svärmor i Hedemora i mitten på december.
Ska nog lyckas genomlida även denna månad.

Tacksam ändå för mina underbara vänner (önskar att en del av er bodde lite närmare bara....), tacksam för det bästa i mitt liv – mina barn, tacksam för mitt hus, som jag trivs så fantastiskt bra i, tacksam för att min kropp bara protesterar måttligt när jag tränar....mindre tacksam för en envis tennisarmbåge dock....🙄

Funderingarna på hur framtiden kommer att te sig....leva ensam...?
Går det ens att VÄLJA att inte leva ensam...jag menar - känslor kan man ju ändå inte styra över....?
Det är ju verkligen inte så att jag har stängt in mig och är fullständigt asocial - men kanske är jag dålig på att öppna ögonen när jag väl är ute....? Eller är det ens där man träffar någon...? För inte verkar det vara via de otaliga dejtingsajterna iaf 😂🤣🙈....
Känner inte att jag är intresserad nog för att gå på kvällskurs i "engelska författare från 1600-talet", eller "konsten att binda sin egen fluga".....
Jag menar - hur GÖR man egentligen....????

Hoppas att ni alla får en fin decembermånad och att det snart kommer lite snö, så att det blir ljusare ute.....jag är sjukt beroende av ljuset...

 

Den här bilden fladdrade förbi på någon sajt, och den var verkligen så "VI" på något sätt. Hade Uffe funnits kvar så hade jag köpt ett gäng av dom,  och jag hade tvingat honom att sätta en på varenda en av de oräknerliga nyckelknipporna han hade!!😊
 
Älskar verkligen djurlivet vi har här ( i bakgrunden går ett rådjur - ibland är det flockar på 10-14 rådjur på åkrarna). Jag tycker liiiite mindre om dom när de ger sig på mina blommor & äppelträd - det ska erkännas...🙈
 
Har varit på en 80-talskryssning med goda vänner, och hade tur att få träffa en gammal kollega till Uffe. Tror inte vi har setts på över 25 år.  Himla kul kryssning var det iaf - och måååånga "aha" upplevelser med 80-talsdängor.
 
 
Blivit lite av en tradition att äta skaldjursmenyn på mysiga Bockholmen. Uffe och jag gjorde det i flera år. Pontus har inget emot god mat han heller (men ostronen fick jag äta...😂)
 
Kan inte låta bli det här med julklappskalendrar.....jag vet att Elin inte längre är min lilla tjej, men växer man någonsin ifrån klappar.....?
 
....och då ska såklart Pontus ha sin ölkalender....det har han absolut inget emot....😅
 
Skolan jag jobbar på fyllde 50 år i år, och det firades såklart med en 70-talsfest. Hade lite av min mammas 70-talskläder (överdelarna), och lyckades hitta ett par byxor på Stadsmissionen. Sjukt rolig fest på Systrarna Sisters, blev det 👌
 
En stackars frostnupen ros i trädgården, som inte var snabb nog att slå ut ordentligt, innan kylan kom. Så otroligt vacker i all sin enkelhet....vilken överlevare....💗
 
TACKSAMHET💕
 
 
KRAMA LIVET💜
 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Åsa

Publicerad 2021-12-11 22:07:07

Ja vart hittar man någon ny man då man är änka och i medelåldern? Inte på krogen i alla fall. Och så ska man fatta att det är lika äldre män som är målgruppen. Inte så lätt då man inte insett hur gammal man är själv

Svar: Precis.....Har nog kikat på varenda (nåja, kanske inte alla...) dejtingsajt som finns, men inser att jag nog är FÖR kräsen.
Jag menar - jag har ju haft världens snyggaste man, finns ju ingen som kommer att komma upp till hans nivå.
Vill INTE leva ensam resten av livet, men vill inte ha en sambo....livet är komplicerat - och man blir inte yngre....
Helena Brynte

Postat av: Åsa

Publicerad 2021-12-12 22:26:53

Nej exakt. Blir det en ny man blir det på ett annat sätt. Familjelivet med barn är ju redan avklarat. Men det är nog så att man får titta på andra egenskaper än enbart skönhet

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela