cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Saknar.....Uffe....kramar...konserter...umgås....LIVET

Publicerad 2021-03-11 23:07:29 i Allmänt,

Jag längtar verkligen tills det här jävla viruset får vika ner sig, längtar efter att  få leva som vanligt igen, gå på krogen, KRAMAS, gå på bio, resa, teater, shower, konserter…..

Under tiden har jag återigen landat i att vara tvungen att ta insomningstablett (bara en ½ dock) varje vardagskväll, för att hålla ångesten borta.
Känns verkligen som en förlust…..att behöva äta piller för att orka….
Det är som att trycka på en knapp när jag lägger huvudet på kudden, och det handlar inte bara om att Uffe är borta, det är så mycket annat negativt – och det känns som om det aldrig tar slut. Men jag saknar honom så fruktansvärt mycket, och ännu mer när jag inte mår bra.

Behöver honom så mycket….att få prata med honom om allt skit som händer i mitt liv, saknar honom att bolla med, att få råd av, att få bli omfamnad av, att få en klapp på kinden, att få se in i hans lugna ögon, att veta att han finns där och tar emot mig när jag faller….
Innan corona kunde jag ta min tillflykt till krogen, bio, kryssning, fika på stan etc – nu är jag tvungen att möta ångesten utan att kunna fly – och det är skitjobbigt!

Känns som om jag har börjat springa allt fortare i ekorrhjulet igen. Har ångestdämpande medicin hemma, men tycker inte den hjälper. Finns så många delar av mitt liv som trycker mig nedåt, och inte tillåter mig att klättra upp igen.
Att sedan ta ut dåliga saker i förskott – det är så typiskt mig. Är redan jättebesviken på att min resa, som inte blev av förra sommaren, inte kommer att bli av denna sommar heller….. Fick vouchers, och har bokat om till denna sommar, men hinner jag inte få vaccin, så kommer jag inte att åka – och det där med vaccinering går ju inte så snabbt, som det verkar. Till råga på allt så tror jag ju inte att jag får vouchers en gång till….(bl.a Ryanair…)
Såg i tidningen idag att en del länder stoppat Astras vaccin då det ev kan ge blodproppar. Jag tar det gäran - äter ju ändå blodförtunnande.....


Den största glädjen i mitt liv är iaf mina barn. Trots all skit, så kan de få mig att skratta så jag tappar andan, de kan se när jag har haft det extra tufft och det finns INGA kramar som är så härliga att få💗

 

När den värsta kylan lade sig, och det slog om till plusgrader, och snön var som allra tyngst.....
Ja, då fick jag lite panik. Pengarna räckte inte riktigt till att sätta snörasskydd längst hela takets längd, och när all snö började smälta, så blev jag orolig för att den skulle rasa från taket ner på släpet som stod under - och då hade det garanterat gått sönder. Så det var bara att skotta en "parkeringsplats" på gräset - svintungt var det....
 
....och minst lika tungt att lyckas dra ut släpet....bara för att någon vecka senare konstatera att det inte rasade ngn snö alls från taket, allt smälte lugnt och fint....🙄
 
Så snart snön var borta började sonen mecka med den bilen som dottern (förhoppningsvis) ska börja övningsköra med till våren 👌
 
Medan sonen meckade, så tvättade dottern hans bil....och med lite mutor så tvättade hon även min 😊
 
"Hitta katten"
(Grannkatten blev allt annat än populär hos dottern när han kom med en blåmes i munnen....)

Ett nytt beroende i mitt liv, som får sälla sig till mina andra....(nässpray & goda vänner 😃)
 
Barnen klagade på att det var trångt i kylskåpet....det visade sig att jag hade 7 ostar där.....
Brukar köpa när det är 50% (ni vet, där datumet snart går ut), sedan river jag och lägger i frysen....nu hade jag visst bara köpt och tryckt in i kylen. Tog tag i det så nu har vi sjukt mkt riven ost - men det kan man å andra sidan ha på/till det mesta 😂
 
En del muskler är man glad att man har, men när jag upptäckte denna blev jag mindre glad. Kallar den min "stressmuskel". Verkligen inget jag har tränat mig till på gymmet, utan definitivt en muskel som har tillkommit efter åratal av spänningar i axlarna.....ser ju helt sjukt ut...
MÅSTE lära mig att slappna av i axlarna!!!!
 
Dottern avskyr verkligen distansundervisning.
"Mamma, jag är snart 17 år, det här borde vara den bästa tiden i mitt liv"
Tycker såååå synd om henne, men en sak är positiv....såhär välstädat och fint är det i köket när jag kommer hem från jobbet för det mesta💗
 
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Gina

Publicerad 2021-03-13 08:13:10

Känner igen mig i mycket vad du skriver. Denna stora ensamhet och kampen om sin överlevnad. Jag skriver själv mycket om hur jag känner mig och försöker få ur mig det i min blogg.. Tufft som ensamstående och samridigt allt som är untomkring och sörja någon nära. Var rädd om dig. ❤

Svar: Ja, ensamheten är hemsk. Inte alltid, men den gör sig påmind hela tiden.Att plötsligt ta ALLA beslut utan att bolla med min kloka make är jättejobbigt.
Bloggen är en bra ventil, kanske inte funkar för alla, men jag är glad att jag har haft det (och har den)
KRAM på dig
Helena Brynte

Postat av: Katarina

Publicerad 2021-03-22 17:22:35

Ja det där med ensamhet: vänner måste man boka och bestämma tider med, kände mig aldrig ensam då maken levde. Han fanns alltid ....

Svar: Klart man kan bolla saker med vänner - men det finns ju INGEN som verkligen KÄNNER mig, så som Uffe gjorde....Han var så lugn och klok, gav alltid så bra råd, när jag hade något jag behövde prata om...nu är man ensam med alla funderingar, och har inga bra svar på alla jäkla problem....
Dessutom känns det som om nästan ALLT är eller blir, ett problem - alldeles för mkt negativt skit just nu :(
Helena Brynte

Postat av: Katarina

Publicerad 2021-04-23 21:50:28

Hur går det för dig stumpan??

Svar: Det är ganska jobbigt just nu :(
Helena Brynte

Postat av: Katarina

Publicerad 2021-04-23 21:50:29

Hur går det för dig stumpan??

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela