Miserabel
Miserabel - vilket alldeles lysande beskrivande ord, av min sinnesstämning just nu.
Skulle även kunna beskriva livet som "ett steg framåt - och oräknerliga bakåt", käftsmäll efter käftsmäll efter käftsmäll.....
Frågan är inte när det tar slut, frågan är hur många käftsmällar man kan få innan man inte orkar resa sig igen, och man bli liggandes.....
Här och nu.....så många problem, så många beslut, så många funderingar....Uffe, jag behöver dina kloka tankegångar.....här och nu.....vill krypa upp i din famn, känna värmen, din hand mot min kind och dina försäkringar att "allt kommer att bli bra".....
Trött i själ & kropp, men ändå går hjärnan på högvarv....hela tiden...här och nu....
Kanske känns det värre för att det återigen är en familjehelg....kanske spelar det ingen roll...kanske är det den annalkande semestern....som jag kan ifrågasätta nyttan med....vad ska jag göra....? Varför ens vara ledig....? Kanske besvikelsen över att inte komma iväg på den inplanerade semesterresan....har ju ingen Plan B.
Tog en Oxascand.....flera år sedan sist tror jag....kommer den att hjälpa.....? Kan bara hoppas....
Vill så gärna leva efter Uffes devis
KRAMA LIVET
men det är så ofantligt svårt när livet till övervägande delen bjuder på motgångar
Hoppas alla ni fina får en härlig midsommar, och en likaledes härlig sommar
(inser att hela inlägget andas martyrskap på något sätt, men det är inte avsikten.....jag behöver bara "skriva av" mig....och ingen är tvingad att läsa ändå 😉)
(inser att hela inlägget andas martyrskap på något sätt, men det är inte avsikten.....jag behöver bara "skriva av" mig....och ingen är tvingad att läsa ändå 😉)
