cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Två steg framåt, ett tillbaka

Publicerad 2020-10-05 22:18:58 i Allmänt,

Två steg framåt och ett tillbaka….idag var det en sådan dag där steget tillbaka kom. Jag VET ju att det är så, men det är ändå jäkligt jobbigt när det kommer – och att jag ju aldrig är beredd på det!
Men så tänker jag, att det trots allt är TVÅ steg framåt, och ETT tillbaka – så det går ju åt rätt håll.
Det fåniga är att i söndags satt jag och tittade på filmen ”Seabiscuit”, och blödig som jag är började jag gråta….det märkliga är, att så fort jag blir ledsen för något, så landar tankarna på Uffe och allt skit som varit. Letade efter något i frysen häromdagen, och fick upp en plastpåse märkt ”Älgfärsbullar dec-18”……och det räckte….sista julen med Uffe…..(ja, dom åkte i soporna)
Kan ibland tycka att ”nu får du väl ändå ge dig, det har gått över ett år”…..tänk om det var så enkelt….att man bara kunde trycka på en ”OFF” knapp.

Känner att det finns så otroligt mycket att vara TACKSAM för:

- Mina barn, såklart – kärleken till dom är fullständigt gränslös

- Alla fina vänner

- Att livet går åt rätt håll

- Att jag har möjlighet att bo kvar i mitt älskade hus (so far – so good)

- Att Uffe slapp uppleva Corona, hans företag hade garanterat fått sättas
   i konkurs, och båtarna säljas

- Att Elin har så fina vänner, både här hemma & i Sundborn

Och såklart en himla massa mer saker…..

.....och det finns också en del saker som jag kan vara bitter, ledsen och förbannad på:

- CANCER

- Vännerna som försvann

- Framtiden som inte blev som tänkt

- Att alltid ha ont i rygg och/eller nacke - SÅ less på det!

- Att barnen inte fick ha sin pappa i sina liv i fler år än såhär


Sömnbristen tär på måendet, och jag har fallit tillbaka lite på insomningstabletterna…..tar ½ på söndagskvällarna för jag får panik av bara tanken på att inleda arbetsveckan, med usel sömn. Det räcker med att det blir på tok för få timmar, alla andra nätter….

Har dock 60 semestertimmar som jag ska plocka ut innan årsskiftet…och 8 semesterdagar…..
Timmarna (jag har möjlighet att växla in semesterdagar till timmar) kom till när jag var orolig över att Uffes 100 dagar med närståendepenning skulle ta slut innan han var borta. Tänkte att om jag hade semestertimmar att ta ut, så kunde jag använda dom.
Han somnade dock in, långt innan närståendedagarna var slut.
Också ett dåligt samvete som gnager….att jag ”snålade” på de 100 timmarna, att jag inte bara plockade ut hela dagar, utan det blev en halv dag här , 2 timmar där osv….

Nåväl – nu ska timmarna tas ut, även om jag har skitsvårt att ta ut ledig tid utanför sommar/jul ledighet……någon sovmorgon (hmmm…..ja, ja – vaknar ju iaf runt 4 varenda morgon) och lite tidiga eftermiddagar. Ska bli skönt för jag är ganska slut varje eftermiddag när jag kommer hem.

Kör lite "positivitets-bilder":

Kängsta musteri....äpplena var verkligen inte fina i år, fulla med skorv & spår efter rönnbärsmal, men musta kan man göra ändå😃
 
56 kg äpplen blev 45 liter supergod must
 
Inte många som var såhär fina....
 
 
Japp.....efter att inte ha beskurit äppelträden på över 2 år, så tog jag tag i det. Uffe har lärt mig att klippa alla grenar som växer rakt upp, eller in emot mitten av trädet...det blev nog ganska mycket mer, typ halva trädet....ooops - får väl se om det överlever.
Och för övrigt har jag höjdskräck så jag är nöjd med att ha lyckats klättra omkring i trädkronan!
 
Träd nr 2, med vinteräpplen, var knepigare. Frukten sitter mkt högre upp, ett riktigt slitgöra att försöka få ner dom med äppelplockaren, som knappt fick ner några äpplen utan mest fastnade i grenarna...
 
....så då kan man ju "beskära" det trädet lite på en gång, för att komma åt äpplena....🙄
 
Vet inte hur många kg äpplen det blev från träd nr 2, men det blev iaf 42 liter must till 👌
 
Klippt gräset har jag gjort också, med gräsklipparen som sonen lyckades svetsa ihop efter att den gick sönder när jag klippte sist.
Förhoppningsvis var det sista gången för i år.
 
Barnens fina kusiner Ebba, Henrik & Tor var här en kväll, så himla kul 💗
 
Dottern var en av 5 förstaårselever på hennes gymnasieskola, som blev uttagen att få hjälpa till med servering/avdukning i "Årets kock" *stolt mamma* (och någonstans finns det även en sjukt stolt pappa💗💗💗)
 
Uffes ros har blommat en sista gång för i år
 
Kattbesök 😄
 
02.30 en natt kom dottern och knackade på min dörr, bra uppskakad. Hon hade först hört, sedan sett, en mus springa över golvet i sitt rum. Den natten slutade med att hon sov i källaren. Dagen efter inköptes 4 musfällor. Efter tips om nutella, som jag trodde jag hade hemma....så slutade det efter en googling, men jordnötssmör. Den smarta musten vittjade FYRA fällor på allt smör. Jag tröttnade, och pressade ner en ostbit i smöret....och det gjorde susen.
VARNING för en lite brutal bild här nedanför.....
 
Ost i jordnötssmör is the shit!!!
 
Trägen vinner....
 
Fina sonen kom till mig på jobbet med sushi lunch
 
Tänk om man kunde göra som flyttfåglarna ch sticka till varmare trakter över höst & vinter....
 
Hade, som jag skrev tidigare, en tuff dag idag, På väg hem, i bilen (nästan alltid i bilen) så bröt jag ihop.....när jag sedan kom hem så doftade det nybakade kanelbullar i hela huset....ja - då bröt jag ihop för det också....jisses....
Pontus hade inte bara bakat, han hade röjt av i köket och stod och rengjorde bubbelpoolen, när jag kom hem.....
MIna barn alltså 💗
 
Visst kan det tyckas att jag mest gnäller, om både det ena och det andra (men det var å andra sidan anledningen till att jag startade bloggen från början....), men på det stora hela så mår jag faktiskt bra för det mesta. Det finns dom som har det betydligt värre än mig, även om jag ofta känner att det som har hänt är ogreppbart. Igår var jag och barnen i stan, och mötte upp med en gäng av Uffes kollegor på en bar. Jag var lite tveksam till om jag skulle åka in....jag har ju aldrig gjort det på egen hand...Uffe har ju alltid varit med. Men så åkte jag in iaf, och barnen var med.....och det ångrar jag inte för en sekund. Så otroligt fina & härliga människor, som jag hoppas få behålla i min närhet 💗
 
Det finns även en människa i mitt liv, som definitivt bidrar till att jag börjar se livet mer från den ljusa sidan (även om årstiden gör att dagarna blir mörkare....).
Otroligt tacksam för det, tar inget för givet, men är tacksam för det lilla 💗
 
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: ingalill

Publicerad 2020-10-06 14:04:06

Så skönt att höra ifrån dig. Har faktiskt både oroat mig och även tänkt att allt är bra om du inte skriver något. Så glad över en uppdatering. Go girl go för dig och för mig och alla vi som vandrat omkring i den här sorgskiten.

Svar: Tack snälla.Har inte haft så stort behov av att skriva, för livet har liksom "rullat på".
Jobbar heltid igen, och det tar en del på krafterna för jag är inte "som vanligt" ännu. Är fullständigt dränerad på energi när jag kommer hem och orkar inte göra så mycket mer än att laga mat (vilket jag iof lägger en hel del tid på, för att jag gillar att laga mat), och sedan landar jag i tv-soffan.
Ja - sorgs-eländet är inget man någonsin blir av med, tror jag - sorgen ändrar bara intensitet och form känns det som....bara att lära sig leva med det och acceptera det.
KRAM till dig
Mrs Ordinary

Postat av: Tina

Publicerad 2020-10-07 18:24:43

Skickar varma höstkramar. Tittar in här ibland och läser dina fina inlägg. Låt sorgen komma, gråt och minns.
Kram Tina

Svar: Jo....jag resonerar nog så, att det får koma när det kommer, men jag blir lika förvånad varje gång - för jag tror att det delen av sorgen skulle vara borta vid det här laget.Men jag ska verkligen inte klaga, vi har det fint, jag & barnen.
Kram på dig
Mrs Ordinary

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela