Två steg framåt, ett tillbaka
Men så tänker jag, att det trots allt är TVÅ steg framåt, och ETT tillbaka – så det går ju åt rätt håll.
Det fåniga är att i söndags satt jag och tittade på filmen ”Seabiscuit”, och blödig som jag är började jag gråta….det märkliga är, att så fort jag blir ledsen för något, så landar tankarna på Uffe och allt skit som varit. Letade efter något i frysen häromdagen, och fick upp en plastpåse märkt ”Älgfärsbullar dec-18”……och det räckte….sista julen med Uffe…..(ja, dom åkte i soporna)
Kan ibland tycka att ”nu får du väl ändå ge dig, det har gått över ett år”…..tänk om det var så enkelt….att man bara kunde trycka på en ”OFF” knapp.
Känner att det finns så otroligt mycket att vara TACKSAM för:
- Mina barn, såklart – kärleken till dom är fullständigt gränslös
- Alla fina vänner
- Att livet går åt rätt håll
- Att jag har möjlighet att bo kvar i mitt älskade hus (so far – so good)
- Att Uffe slapp uppleva Corona, hans företag hade garanterat fått sättas
i konkurs, och båtarna säljas
- Att Elin har så fina vänner, både här hemma & i Sundborn
Och såklart en himla massa mer saker…..
.....och det finns också en del saker som jag kan vara bitter, ledsen och förbannad på:
- CANCER
- Vännerna som försvann
- Framtiden som inte blev som tänkt
- Att alltid ha ont i rygg och/eller nacke - SÅ less på det!
- Att barnen inte fick ha sin pappa i sina liv i fler år än såhär
Sömnbristen tär på måendet, och jag har fallit tillbaka lite på insomningstabletterna…..tar ½ på söndagskvällarna för jag får panik av bara tanken på att inleda arbetsveckan, med usel sömn. Det räcker med att det blir på tok för få timmar, alla andra nätter….
Har dock 60 semestertimmar som jag ska plocka ut innan årsskiftet…och 8 semesterdagar…..
Timmarna (jag har möjlighet att växla in semesterdagar till timmar) kom till när jag var orolig över att Uffes 100 dagar med närståendepenning skulle ta slut innan han var borta. Tänkte att om jag hade semestertimmar att ta ut, så kunde jag använda dom.
Han somnade dock in, långt innan närståendedagarna var slut.
Också ett dåligt samvete som gnager….att jag ”snålade” på de 100 timmarna, att jag inte bara plockade ut hela dagar, utan det blev en halv dag här , 2 timmar där osv….
Nåväl – nu ska timmarna tas ut, även om jag har skitsvårt att ta ut ledig tid utanför sommar/jul ledighet……någon sovmorgon (hmmm…..ja, ja – vaknar ju iaf runt 4 varenda morgon) och lite tidiga eftermiddagar. Ska bli skönt för jag är ganska slut varje eftermiddag när jag kommer hem.
Kör lite "positivitets-bilder":







Och för övrigt har jag höjdskräck så jag är nöjd med att ha lyckats klättra omkring i trädkronan!






Förhoppningsvis var det sista gången för i år.










Pontus hade inte bara bakat, han hade röjt av i köket och stod och rengjorde bubbelpoolen, när jag kom hem.....
MIna barn alltså 💗
