cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

3 moppebilar, 2 epa, 3 moppar & en cykel....och Tinder

Publicerad 2020-06-23 22:41:57 i Allmänt,

9,5 timme – fatta NIO OCH EN HALV TIMME….smaka på den, det följdes av ÅTTA TIMMAR – kan knappt tro det är sant. Den först siffran är antalet timmar jag sov natten till midsommarafton, den andra siffran är antalet timmar natten mot midsommardagen – UTAN sömntabletter. Tror min kropp helt enkelt totalkapitulerade inför faktumet att den nu nått gränsen…..ofattbart iaf, och glädjande.

Midsommarafton kom, och passerade. Vi har väl aldrig varit några stora midsommarfirare, iaf sedan barnen blev äldre. Men Uffe har oftast varit hemma….nu blev det extremt lugnt. Sill, potatis & västerbottenpaj till lunch & grillning till kvällen. Tur Elin föreslog kubb-spel, annars hade vi nog inte gjort något alls…jag är alldeles för initiativlös just nu. Fortsatte med kortspel inne, senare på eftermiddagen. Blev en fin dag trots allt 💗

Snart är det 5v semester ,och det ger en viss ångest….fattar inte vad jag ska göra….känns som om man lika gärna skulle kunna jobba – men det blir nog bra till slut.

Har gett mig ut i Tinder-djungeln – herrejisses, vad är det för fel på män (JA, jag veeet – jag generaliserar, men det verkar inte som om det alltid är de vassaste knivarna i lådan, som finns där – vad hände med sunt förnuft, social kompetens och att kanske lämna apstadiet….)?
Gissningsvis så skulle många av de (män) som är med där INTE bete sig så i verkliga livet. Ja, ja – jag kan vara ganska vass i truten om det krävs, men man blir ju lite less, och jag trivs ju helt OK på egen hand. När Uffe och jag hade varit ihop i ca 10 år, så började vi prata om hur vi tänkte OM det värsta skulle hända den andra. Vi var rörande överens om att det var viktigt att den som blev kvar gick vidare med sitt liv, ju förr desto bättre. Inte sluta LEVA. Och det har jag verkligen inte gjort, jag LEVER så gott det går, och tänker väl att det som händer, det händer, helt enkelt, men visst kan man ibland sakna någon att sitta och småprata med över ett glas vin. Dock i måttliga mängder, både vinet & sällskapet 😂😂😂

Har fått svar på mina sköldkörtelprover och det var normala nu, skönt. Tog upp problemet med den ökade smärtan i ländrygg & nacke, och det faktum att jag inte kan ta andra värktabletter än alvedon (vilket är ett stort problem när man har så ont så man mår illa ibland). Fick en remiss till en ny magnetröntgen, och förhoppningsvis, när svaret på den är klart, så får jag en remiss till en ortoped. Ibland känner jag bara för att sluta ta mina blodförtunnande, för att kunna ta starkare värktabletter…..

Har jag sagt att jag har fantastiska barn?
För det har jag. Pontus bakade värsta tårtan i söndags. Han kommer att jobba när jag fyller år, så han ville fira mig i förskott. Han köpte inte ens bottnarna, allt skulle vara hemgjort.

Och just nu är det typ 15 ungdomar,  på baksidan (grillfest tydligen…), det står 3 moppebilar, 2 epatraktorer, 3 mopeder & 1 cykel utanför huset och jag funderar på om jag ska gå ut och skämma ut Elin lite till (har gjort det en gång redan).
Och jag var nyss jättetörstig och öppnade en påbörjad flaska Ramlösa....synd att det inte var just Ramlösa i den utan rejält koncentrerad sockerlag 🤑 (till kommande Mojitos)

 
Det är dom små sakerna i livet man blir lycklig av.....som en ny diskborste som matchar mig🙄
 
 ....som t.ex vitt vin till korv & pasta.....😂
 
Här är saker som man blir lycklig av på riktigt:
 
 Födelsedagstårtan som sonen gjorde till mig💗
 
Att komma till ro i solstolen
 
 SMULTRON💗
 
Värsta bästa födelsdegspresenten i förskott, från sonen. Nu jäklar ska väl ändå myggorna lämna mig ifred!!!
 
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Kommentarer

Postat av: Åsa

Publicerad 2020-06-26 08:16:54

Jag blev änka för 1,5 år sedan. Samma bakgrund ung tidigare frisk man och en snabb och obarmhärtig död. Jag har läst din blogg från första dagen. Allt du skriver om är så likt mina upplevelser: första tiden bara viljan att överleva och så mycket praktiskt att ordna, sälja grejor och fixa papper. När det har lagt sig kommer den stora sorgsenheten trots att man kämpar mot för det är ju inte kul att känna så. Vem är nu jag och vad ska jag göra med mitt liv? Jag har också varit inne på match och känner precis som du vad gäller män..men det är antagligen för tidigt att leta. Önskar dig allt gott. Jag tror både du och jag kommer att hitta en bra men en annan sorts plats i livet. Tänker på dig och slutar inte läsa din blogg. Kram från Åsa S

Svar: Tack snälla för din feedback. Jag tänker att mitt liv, trots att det blivit fattigare sedan Uffe försvann, ändå har blivit mer värdefullt. För jag har ju sett hur fort det kan förändras, hur fort livet kan tas ifrån en.Men det är en kamp att ta vara på det, och jag tror inte att jag riktigt vet hur jag ska göra.
Det första halvåret fyllde jag nästan varje helg med saker, mest gå ut och ha kul, på krogen, kryssningar etc - men det var såklart en flykt från verkligheten.....den där hemska verkligheten.

Jag är helt övertygad att det nya kapitlet i mitt liv kommer att bli bra - det kommer inte att bli som jag & Uffe planerade, men det kommer att bli precis så bra som jag vill. Med näsan över vattenytan, så kommer saker att lösa sig så sakteliga, både för dig & mig, och alla andra som drabbas - även om man inte tror det.

KRAM på dig
Mrs Ordinary

Postat av: Åsa

Publicerad 2020-06-30 08:51:01

Håller helt med. Jag hade så många känslor då maken fick beskedet. Tacksamhet att jag fick leva, förbannad att just han skulle dö, tacksamhet över livet vi haft och barnen vi fick och en stor missundsamhet över alla andra som bara fortsatte leva sina liv..

Svar: Exakt min känsla - kan nästan bli arg om jag ser ett lyckligt par....avundsjuk på något sätt....och så får jag dåligt samvete över att jag är missunnsam
Mrs Ordinary

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela