cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

29-årig bröllopsdag, utan dig

Publicerad 2020-06-15 23:22:18 i Allmänt,

TJUGONIO ÅR……idag skulle vi ha varit gifta i 29 år, om inte en jävla hjärntumör kommit i vägen.
Dessa årsdagar….som en påminnelse om att livet är vackert, grymt & förgängligt.
Det är få förunnat att få leva ihop med den man älskar, i så många år…och vi fick 32 tillsammans.💗

Du anar inte Uffe, hur tacksam jag är för alla dom åren – jag önskar bara att de hade blivit många fler. Vi skulle ju bli gamla tillsammans, sitta och titta på gamla fotografier & filmer – det blev inte så. Jag hoppas, och tror, att du har det fint där du är. Du trodde inte på ett liv efter detta, det gör jag. Jag tror du har ett grymt ljusparty med Bullen, och ledsamt för oss som är kvar i jordelivet, så lämnade Perre oss för ett par dagar sedan – men han festar garanterat loss med er. Jonas skulle aldrig banga en fest, så han är ju också med….och i något hörn sitter min pappa och drar dåliga skämt.

Vi har det bra, Pontus, Elin och jag – men det kommer svackor, när man minst anar det. Och det kommer dagar av brutal ensamhet, och funderingar på om jag alltid kommer att vara ensam – det kan skrämma mig. Ena dagen är jag tillfreds med det, nästa dag känner jag bara en enorm saknad efter någon att få en kram av.
Meningen med livet….?

Vet du Uffe – Elin har haft en otroligt tufft år, och med en skolavslutning i grundskolan som inte blev som tänkt (och balen som hon såg fram emot, blev såklart inte av) – MEN, trots allt detta så HÖJDE hon sina betyg – hur stolt blir man inte då? Du hade spruckit av stolthet.💗

 

 
29 år 💗
 
Våra fina, fina barn:
 
 
Pontus var en klippa, vid installationen av nya badkaret.
 
 
På morsdag så kunde jag bara sitta och njuta när de fixade middagen
 
 
💜
 
 
Uffes sista båt är äntligen såld, och nu kan jag lägga det på hyllan och Calle slipper ha något av våra saker i sin inhägnad. Tacksam för att vi fått ha det, och för all hjälp vi fått av honom💗
 
Sedan blev tillvaron här hemma lite VÄL spännande för ett par veckor sedan.....
P & E åkte på en loppis i närheten. P kom glatt upp och visade sitt inköp på kvällen. En trälåda av militär karaktär. Med diverse föremål i. Bl.a något som enligt P var en "övnings-granat", men enligt hans mamma något som kunde smälla och skapa förödelse (säkerhetssprinten satt kvar).
Elaka mamma sade, inte så milt, till att den lådan får inte vara i huset, inte ens i garaget, och att hon tänkte ringa farbror blå dagen efter (detta var en söndag). Lådan hamnade på baksidan, i trädgården!
Ringde polisen, förklarade ärendet och en timme senare kom en polisbil med 2 mkt trevliga poliser.
 
 
De tyckte, i motsats till käre sonen, att jag gjorde HELT rätt som ringde dom!
De fotograferade innehåller och skickade till bombgruppen, och ca 45 minuter senare fick de svar att det var en helt ofarlig granat......
När jag kom in (var ute i trädgården och jobbade hela tiden) så hade sonen ringt på min mobil. Jag ringde upp (han visste att polisen skulle komma) och undrade varför jag inte svarat, och sa i nästa andetag att "Granaten var ofarlig - eller hur?".
Jag kunde inte låta bli, så jag svarade med allvarlig röst "Anledningen till att jag inte har kunnat svara i telefonen är att jag har varit ute med polisen. De har ringt in bombgruppen som är på väg hit. De fick kort på granaten, så nu är de på väg"
Han blev knäpptyst - och jag kunde inte hålla mig utan började garva.....
 
 
Det här har jag lyckats med (min rygg hatar mig, men inte lika mkt som jag hatar den). Tyckte det skulle bli en "piece of cake" att lägga plattor, men inte så himla enkelt att få allt hyggligt rakt och med fall ut från huset, och en hygglig kant mot gräsmattan. Pontus hjälpte till en del men de flesta plattor har jag fixat själv. Man ser var de gamla plattorna ligger kvar (med gräs emellan) och var jag lagt nya. Som värsta gym-passet.
 
 
 
Här ser man ett resultat av mina gröna fingrar - tomatskörden kommer att bli extraordinär i år.....NOT😳
 
 
 
Men det ser ut som om det kan bli färskpotatis till midsommar
 
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela