cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Slut på ett vidrigt år, början på ett bättre...?

Publicerad 2020-01-02 02:39:30 i Allmänt,

Nytt år....det kan omöjligt bli sämre än de två som har passerat. Pontus & jag avslutade 2019 med ett 2000-bitars pussel, och vi (mest Pontus i ärlighetens namn) blev klara första dagen på år 2020. Jäkligt surt att det saknas 2 bitar bara....😫.
 
2 ynkliga bitar saknas.....
 
 
I natt drömde jag om Uffe igen. Det är bara andra gången jag gör det, sedan han somnade in. Även denna gång drömde jag att han hade ett av sina anfall. Drömmen var så otroligt verklig, så när jag vaknade, så vaknade jag och vände mig mot Uffes sida av sängen, för att kolla hur han mådde efter anfallet.....men han var ju inte där....
Varför kan jag inte få drömma fina drömmar om honom?
Denna gång tror jag att det berodde på att jag fick upp ett minne på FB, om ett anfall jag skrev om där under 2018. Dessutom har jag ju en 5-årsdagbok, och då ser jag exakt vad som hände, på aktuell dag, flera år tillbaka i tiden....så varje kväll när jag lägger mig så blir jag "uppdaterad" om eländet vi gick igenom för ett år sedan....
 
Detta hände den 30/12-18
 
 
2 dagar innan nyårsafton ställde sig Pontus och gjorde Mozartkulor (hanns inte med innan jul, och ingedienserna var ju ändå inhandlade...). Kan tala om att alla var slut på på nyårsafton...😱 (och det är i princip bara P som äter dom....)
 
Den 27/12 var jag på Södertörns tingsrätt. Jag var kallad dit då jag håller på att försätta Uffes företag i konkurs. En absurd liten tillställning kändes det som. Jag menar...staten har ju tillsatt en advokat, som ska handha allt. En jurist har, på uppdrag av advokaten, tidgare ringt mig och ställt en himla massa frågor, som jag till stor del ändå inte kunde svara på. Jag var inte insatt i företaget, det var liksom Uffes grej....
Hade en del frågor jag ville ställa till advokaten, som enligt uppgift skulle komma till tingsrätten.
Han dök inte upp....en helt annan jurist än den jag pratat med på tfn, fanns med på telefon i rättssalen....efter max 10 minuter var det klart.....och jag fick åka hem utan svar på frågorna....
Ja, ja - får väl höra av mig efter helgerna....
 
Nyårsafton blev en lugn tillställning här hemma....kände mig inte heller på humör för att "fira in" det nya året....
Hann med ett biobesök med Pontus på nyårsafton. Löste in lite biocheckar som var på väg att löpa ut, och slog till på VIP salong - kändes lite lyxigt. Väldigt sköna recliner fåtöljer. Star Wars blev det, not my cup of tea - men jag fick umgås med sonen iaf 😃 (och den var heeeelt ok!)

Hade köpt 3 fina humrar av Anette, och 1kg rökta räkor. Sedan hade jag pilgrimsmusslor med vitlök/smör/persilja.
Gratinerade humrarna med smör blandat med vitlök, persilja och vitt bröd. Efter dom & musslorna så orkade vi inte äta räkorna, så dom sparade vi till dagen efter.
Tyckte att vinet passade inför det nya året.
 
Jag lever fortfarande med någon form av overklighetskänsla i kroppen, känns fortfarande som om Uffe ska komma hem vilken dag som helst.....
Han ska kliva in genom dörren, sent en kväll, öppna resväskan, ta upp plastpåsen med smutskläder och hälla ut dom på golvet i tvättstugan. Han ska sätta sig i soffan, jag värmer på middagen åt honom och slår mig ner bredvid honom när han äter. Jag frågar hur turnén har gått, och får höra både ris & ros. Om det var sista gigget han hade varit på, för den turnésvängen, så skulle han med all säkerhet tala om för mig att "Vet du, nu fär det vara nog, det där var den sista turnén, jag är för gammal, jag pallar inte mer".....och det skulle hålla ända tills han fick en fråga om en ny turné.....för då hade ett gått ett tag, och han kunde bara inte, INTE turnera. Det var verkligen en livsstil för honom, likaså att få vara på sjön....kärleken till havet & båtar.....
 
Men han kommer inte att komma in genom ytterdörren någon mer gång, jag kommer inte att få tvätta hans smutsiga kläder någon mer gång, han kommer aldrig mer att säga att han ska sluta turnera....han kommer att turnera resten av sitt liv....
Tror det är det enda han & Bullen gör just nu - turnerar & dricker öl, och har skitkul. Däremellan partajar han loss med Jonas......tror & hoppas att hans liv är en enda lång fest, och en dag ska jag vara med på den - OJ vad vi ska ha kul.
 
Första halvåret 2019 är de absolut värsta 6 månaderna i mitt liv. Hela mitt liv föll i spillror & skärvor.....sakta, sakta har alla dessa spillror & skärvor börjat hitta tillbaka, bygga ihop sig till den ursprungsform de en gång hade, då ooh så, så faller delar sönder igen, men envetet så fortsätter återställandet av ursprungsformen. En dag kommer allt att vara färdigbyggt, men det finns ingen som helst tidsplan för när. Det blir när det blir.
 
Även om första halvåret var riktigt vidrigt på alla upptänkliga sätt, så tycker jag ändå att jag har varit ganska bra på att, ibland tillsammans med barnen, ibland utan dom - ta tillvara på livet på bästa möjliga sätt utifrån de förutsättningar vi har haft.
 
Här är lite bilder på delar av 2019, det är på något sätt en bitterljuv känsla att se en del av dom. För varje bild så kan jag läsa in den känslan jag hade i kroppen, just där och då....och jag vet att bakom många av leendena som jag uppvisar, så fanns en helt annan verklighet i kroppen & hjärtat.....
Men även om jag inte varit ärlig utåt, i hur jag mått, många gånger (hur ofta svarar man inte "bra" eller "ok" på frågan "hur är läget"?) - så kan jag helt ärligt säga att när jag tittar på bilderna på mina barn, då blir jag så otroligt varm & stolt i hjärtat 💗.
 
Under 2019 så.....
 
Kom Brian hela vägen från Bend, USA, för att hälsa på Uffe, en överraksning som hette duga.
 
Vi tillbringade några dagar på Nynäs Havsbad, då Sofias Änglar gjorde vår källare & Uffes & mitt sovrum, så fint, så fint - och Uffe kunde få ro i själen, och jag fick mindre tråkigheter att tänka på.
 
Uffe blev tilldelad det finaste pris man kan få, inom hans yrke. Och han var så otroligt stolt, tacksam och glad. Att han kunde, mot läkarens inrådan, vara på plats och ta emot det, var så fantastiskt.
 
Fick han så otroligt många fina besök av vänner. Utan dessa besök hade han haft det mycket jobbigare mentalt, att ligga på palliativa.
 
Han lyckade komma ut vid ett tillfälle efter att han hade blivit helt sängliggande. Jag vet att han uppskattade det, men bilden är så otroligt sorglig på något sätt.
 
Jag fick klart mina tatueringar. Den nedersta hade jag inte tänkt från början, men efter att Uffe somnat in, så blev den ett måste. Linnea - jag är SÅ nöjd, glad & tacksam!
 
Jag har använt den fina jacuzzin på Bryntes Backstage.....mestadels dagtid - så blir det när man är mörkrädd....
 
Jag förlorade min man till den jävla cancern.....4/6-19 somnade han in, med sin hand i min och barnen närvarande 💜
 
Elin tog moppekort, och tack vare en otroligt snäll vän till Uffe, så fick hon en moped, som Pontus hjälpte henne att fixa till. Hon har haft enormt stor nytta av den.
 
Elin har tävlat med bra resultat
 
 
 
Jag har begravt min man. Som jag våndades och skrev, ändrade, skrev om....innan jag fick klart texten i dödsannonsen.
 
Begravningen blev så vacker, tror den blev exakt som Uffe ville. Uno Svenningsson sjöng "Vågorna" och "Under ytan", såååå många fina vänner var på plats..... mitt minne från den dagen är vagt, men jag kommer ihåg att det var både hemskt och vackert i kyrkan
 
Mottagning efter begravningen blev på Bryntes Backstage, enligt Uffes önskemål. "Ni kan gråta i kyrkan, men sedan ska det vara fest" - även där fick han som han ville....mottagningen övergick till min 50-årsfest på kvällen....
 
En månad efter begravningen åkte jag med vänner till Frankrike, självklart med Uffes ring på mitt finger....där Uffe och jag var på en underbar semester 2 år tidigare. Det blev nu, till att börja med, den värsta semester jag vart på, de första dagarna så fruktansvärt ångestfylltda....men det blev bättre. Uffe tjatade verkligen på mig att jag skulle åka....han fick som han ville....även där....😊
 
Träning har jag också hunnit med, om än inte i samma utsträckning som tidigare....
 
Pontus & jag hann med 3 dygn på Gotland, boendes i härliga Bungenäs hos fina Eva. Vi besökte nästan varenda gårdsbutik på hela Gotland. Elin var i Sundborn som ledare på konfirmationsläger.
 
Sedan blev vi bjudna på en underbar middag på Fjäderholmarnas Rökeri av Jonne - han kan laga mat han!! Senare blev det även ett överdådigt julbord - precis lika gott det!
 
Elin och jag var inne på Prideparaden - vilken glädje - och OJ vad vi gick och gick och gick😆
 
Översvämning på uppfarten hade vi också....
 
Vi hann med ett besök hos fina Pier, Johan & Zoe på Vindö också. Pier är skyldig till att Uffe halkade in i den bransch han gjorde....
 
Elin och jag åkte en sväng till Göteborg i somras, där fick vi träffa Ji, som var en av de som Uffe, tack vare Pier, jobbade med under 80-talet 👌
 
Här sänkte vi ner urnan med askan efter Uffe - helt enligt hans önskemål. Det var en vacker dag, och det blev en sorgesam men väldigt vacker ceremoni.
 
Vänner och Uffes mamma & bror var med under urnsättningen.
 
Det skedde från Ivar Krügers gamla fina lustyacht, M/Y Loris, som snälla Mats tillhandahöll & styrde.
 
Efter urnsättningen åt vi en mysig lunch i pergolan under vindruvsklasarna, hemma hos Mats på Muskö
 
Fick nya knivar i 50-års present av fina Linda & Abbe....ett urval av skador visas här ovan....ordet ovan kan man sedan sätta in i ett annat sammanhang....jag är bevisligen ovan med vassa eggar....😂
 
Ytterligare en Saab har tillkommit på uppfarten....men några månader senare såldes en annan....Pontus är helt Saabifierad.....
 
Pontus och jag har röjt i inhägnaden som Uffe hyrde under flera år, och följaktligen fyllde med en himla massa saker. Vi har även röjt ordentligt hemma & i garaget - även om det finns mkt kvar att göra....
 
Åtskilliga besök av grannkatten har vi, till vår glädje, haft
 
Tack vare Linda & Abbe har jag varit på en fantastisk konsert med Cher på Friends arena
 
Tack vare barnens kusin Ebba (hon vann en tävling), så fick Elin och jag bo på häftiga Steam hotell i Västerås i 2 dygn inklusive middagar & spa. Modiga Elin kom ner till baren i en flamingodräkt, första kvällen.....den hade hon lånat av Micke & Helene tidigare. De mötte upp i baren, vi hade en underbar kväll tillsammans med dom & deras fina dotter Elinor
 
OJ, vad vi har eldat i kaminen som Sofias Änglar installerade åt oss. Eftersom vi har stora problem med den vattenburna golvvärmen på övervåningen, så har den hjälpt till att hålla värmen. Utan den fryser vi......har haft en röris ute och kollat, men än så länge funkar det inte....
 
Åtskilliga stopp i köksavloppet gjorde att diskningen fick ske i badkaret....trodde jag skulle åka på en jättkostnad för det problemet då ett företag som filmat pratat om trasiga rör och MINST 63.000:-.....
Nu håller jag tummarna för att det kommer att funka utan det - men det har verkligen varit hur jäkla struligt och oroligt som helst....
 
Röjt, städat, kastat.....vet inte hur många gånger Pontus och jag lastat släpet och åkt till tippen under 2019.....
 
Elin och jag upprätthåller traditionen, så vi åkte till Hovet och hejade fram Leksand, men det hjälpte tyvärr inte - ny chans i februari....
 
Adventsfika hade jag & barnen, traditionsenligt (tyvärr blev det inget året innan då Uffe mådde dåligt). Micke & Helene kom dagen innan och förgyllde mina & barnens tillvaro. Jag gjorde ett försök att göra Uffes glögg, med sockertopp, rom, eld och allt - men jag fick helt enkelt inte till smaken som han fick....😔
 
Julgran - en RIKTIG, var barnens önskemål - och så blev det.
 
Nyårsdagen bjöd på en spektakulär himmel. Otroligt vacker, och jag tolkar det som en bra inledning på det nya året.
 
Ovanpå detta har det blivit någon AW, lite kryssningar med fina Anette, och lite middagar på krogen med vänner och/eller barnen.
Jag tycker jag har varit ganska duktig i mina försök att krama livet. Även om jag i mångt och mycket kanske mest varit negativ i det här forumet, så har jag även gjort bra saker. Men så har ju detta forum varit min digitala spypåse helt enkelt. Det har gjort mitt liv lite enklare att skriva av sig eländet här - och jag har inte tvingat någon att läsa. Men jag är tacksam för de kommentarer jag fått här på bloggen, samt via mail.
 
Ordet TACK känns så ofantligt futtigt i sammanhanget - men, det är det enda ord jag kan säga - TACK till alla vänner som envist har hållit kontakten, trots att jag varit usel på att ta sådana initiativ själv. TACK för att ni står ut med mig och mitt gnällande. Jag borde inte gnälla så mycket....det finns alltid de som har det värre....man jag lever här och nu i mitt eget elände - därav gnället. Ska försöka bli bättre på det - inte på att gnälla....utan att vara mer positiv😀 (men ibland sjunker jag ner så lågt att det GÅR bara inte.....ber om ursäkt på förhand för de dagar framöver när jag kommer att vara nere i de mörkaste mörka och härja).
 
 
 
GOD FORTSÄTTNING & KRAMA LIVET
 
💜💜💜
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2020-01-03 10:52:45

Hej! Vi känner inte varandra, men känner så för dig och barnen! Jag har själv förlorat människor jag älskar i svåra sjukdomar, ville bara säga att enligt min erfarenhet så dröjer det innan man ser sin friska älskade! ❤ Men med tiden är det mer och mer den som framträder både i drömmarna och i minnet. Tror att det är hjärnans sätt att skydda en, är enda trösten att människan inte lider längre och därför drömmer man om den som sjuk..massa kramar till er alla!

Svar: Ja, så kanske det är. Jag hoppas verkligen att jag kan få börja drömma om alla fina stunder vi har haft, istället för att drömma om sjukdomen (då skulle jag hellre inte drömma alls)Kram
Mrs Ordinary

Postat av: tess

Publicerad 2020-01-05 20:35:46

Första gången jag besöker din blogg och hela historien du och alla har gått igenom de griper tag i hjärtat, sitter med tårar i ögonen. Jag sänder en tanke till er alla <3 god forts på de nya året å jag hoppas innerligt att de blir ett bättre år för oss alla som varit med om mycket smärta tårar förluster. Kram

Svar: Jag kan knappt fatta att jag har gått igenom allt, och allt som oftast känns det (fortfarande) som om Uffe bara är på turné och snart ska komma hem igen....Kram
Mrs Ordinary

Postat av: Anonym

Publicerad 2020-01-05 20:54:28

God fortsättning rara Helena!
Kram från Johan & Elin i Mockfjärd

Svar: Tack, och tack detsamma till er.KRAM till er båda
Mrs Ordinary

Postat av: Jasmine

Publicerad 2020-01-24 12:19:23

Åh villet fint avslut du skriver. Både glädje och sorg. Dock får vissa mer sorg än andra osv.

Jag har själv haft ett helvetes år sedan mitten av agusti. Andra skäl. Men som du säger vi har våra egna problem. Som är ett helvete för var och en. Kanske inte var exakt så du skrev men mitt minne är som en fisk.

Har levt konstant stressad i ca 5mån nu!!! Oro ängslan panik allt. Inte först nu har jag kunnat börja varva ner.

Känner igen mig i dig med de här med att man liksom springer!!! Blir jag riktigt stressad så gör jag så. Utan att tänka på det.
Jag har börjat försöka tänka mera på hur jag ska få bort stressen. Jag läser mkt om tex inspiration att koppla bort onödiga negativa saker som inte ger nått att fundera på. Fungerar bra å de är nått jag kan rwkomendera dig att testa.

Nu är de ett nytt år,så detta år ska bli mitt år! Ifrån separationer dårar och helvete! Det blev många tårar 2019. Lite väl.

Jag önskar dig en gpd fortsättning på det nya året! Sedan vill jag bara säga att jag gillar att läsa dina inlägg lite då o då!

Å då tänker jag .. ja justde uffes blogg!!

In å läser å sen kopplar jag av! Tack för ditt gnäll mwn samtidigt dina glada inlägg. Det har visat mig att man kan vara glad mitt i det värsta helvete! Bara man försöker.

Hoppas givetvis att du ska slippa gnälla! Men de är bara mänskligt att gnälla. Funderar själv pp öppna en blogg. Skriva av mig. Om de jag är arg ledsen uppgiven för. Ventilera där istället åt folk.

Jag brukar drömma om min farmor. Hon dog 97. Å jag drömmer om henne ibland. Men kag skklle uppskattningvis säga att de är kanske bara 8ggr per år. De är inte mkt. Jag tror drömmarna blir bättre efter ett tag.

Mina drömmar var korta å hon fanns liksom inte hemma. Hpn var bprta till en början. Var ledsen. Men nu drömmer jag att hob kommer oxh hon har börjat ha några vänninor med sig. Glada damer. Vi möts vi fikar som vi gjorde. Pch hon ser glad ut. Men hon är inte levande. Ser ut bara. Funderar ibland om de finns ett möte med andevärden via drömmar. De är iaf väldigt skönt att få träffa henne ibland. Hoppas du snart också ska få träffa din man i en trevligare dröm.. inom sin tid!!!

All lycka till dig! Mvh Jasmine 36år.


Svar: Tack snälla du för dig fina inlägg. Jag är glad åt att du verkar ha lämnat ett dåligt år bakom dig och ser ljust på framtiden.För mig har det fungerat bra med att skriva av mig här på bloggen. Tycker du ska prova, du har ju inget att förlora på att testa. Det "värsta" som kan hända är ju att du inte gillar det :)

Stor KRAM till dig
Mrs Ordinary

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela