cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

26/4-2018.....little did we know

Publicerad 2020-04-26 22:17:55 i Allmänt,

Idag är det 2 år sedan tumören bestämde sig för att ge sig till känna. Den 26/4-2018, har jag skrivit följande i min dagbok:

”Jobbade till 11.45. Mötte upp med Elin vid tandläkaren för att hon skulle operera bort senan mellan framtänderna – gick bra. Åkte hem & sen ringde Sören från Mässan och berättade att Uffe ramlat ihop i kramper, och blivit okontaktbar, ambulans där. Elin & jag åkte till SöS akuten. Prover, röntgen och upp på övervakningsavdelning. På kvällen får Uffe reda på att det är en tumör. Jag går sönder inifrån. Måste hålla minen uppe för Elin. Pontus vet, jobbar natt. Känner mig ENSAM.”

Minns så väl Sörens samtal, trodde först att han skämtade när han frågade om Uffe hade epilepsi, kunde liksom inte ta till mig frågan….
Minns hur jag och Elin slängde oss i bilen, minns rädslan i Uffes ögon när jag kom till akuten, där han låg på en brits. Han var så förvirrad och rädd, han grät, förstod inte vad som hänt. Var så tacksam för att Sören var med honom när det hände och åkte med i ambulansen – för att Uffe skulle ha ett välbekant ansikte när anfallet var över. 

Det var starten på en resa, som jag inte önskar min värsta fiende.

 

 FUCK, FUCK, FUCK CANCER!!!!!

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2020-04-27 22:58:48

Jag har också ett sådant datum. 17 maj 2016 gav sig min mans hjärntumör sig till känna för första gången. Det är i princip samma historia som din. Jag kommer aldrig att glömma telefonsamtalet från sjukhuset, den totala chocken. Min man befann sig långt hemifrån och föll ihop på ett café precis innan tåget hem skulle avgå. Ett år senare, på exakt samma datum, fick vi beskedet på sjukhuset att tumören börjat växa igen. Knappt 5 månader senare var han borta. Jag vet att datumet är en slump, men jag har fortfarande svårt för just den dagen... Kram (jag känner igen mig i så mycket av det du skriver)

Svar: Vidriga besked, det kändes aldrig som om man fick veta något bra. Men jag är tacksam för att onkologen var rak och rättfram med oss - även om det alltid handlade om mer eller mindre dåliga besked.Ja- vissa datum kommer att "sitta" som berget, och även de datum som tidigare varit bra (födelsedagar, bröllopsdagar etc) blir ju plötsligt ledsamma och sorgliga

KRAM & Krama Livet
Mrs Ordinary

Postat av: Anonym

Publicerad 2020-04-29 15:56:38

Usch ja, dessa datum som är förknippade med tråkigheter..Kramiz från Carina

Svar: Ja....och nu blir ju även de datum som tidigare var förknippade m ngt bra (bröllopsdagar, födelsedagar etc) sorgliga dagar :(KRAM
Mrs Ordinary

Postat av: Men hur lång tid ska det ta innan det känns bättre?? Kämpar varje dag, vill ju inte bli förstenad i sorg. Vill verkligen bli genuint glad igen. Kram från Åsa

Publicerad 2020-05-01 08:50:25

Men hur lång tid tar det innan sorgen bleknar?vill inte bli förstenad av sorg.

Svar: Jag försöker så gott jag kan att inte "gräva ner" mig i sorgen - men det är verkligen inte lätt. Vissa dagar är sämre än andra, men de handlar mycket om att försöka ta vara på de glädjeämnen som finns, tror jag.KRAM
Mrs Ordinary

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela