Vi pratar om slutet
Jobb.....gym......besökte Uffe. Han var lite rörig i huvudet, och det jobbigaste med det är att han inte kan göra sig förstådd hos sköterskorna.
Jag ska skriva ihop en liten lapp som ska sitta på bordet bredvid hans säng, med de viktigaste instruktionerna, då behöver han bara peka på den lappen, om de inte förstår. Hoppas att det kommer att funka.
Läkaren kom in när jag var där. Hon är verkligen jättebra. Vi pratade om hur länge Uffe kan ha kvar, och hur det kommer att se ut framöver.
Läkaren kan ju omöjligt säga hur lång tid det är kvar, men det hon sa var att det verkar gå långsamt - alltså det finns hopp om att han blir kvar ett tag till - sedan kan det ju alltid inträffa saker. Te.x är det tydligen inte helt ovanligt med hjärtattacker i det här läget.
När det gäller själva "utvecklingen" av sjukdomen så kommer han att bli tröttare och tröttare, tappa talet och troligtvis få mer kramper.
Vi pratade om hur detta ska behandlas, och kom överens om följande:
Så länge U kan göra sig förstådd, så fortsätter den medicinering han har i dagsläget, och skulle han te.x få en infektion så kommer den att behandlas.
När tiden kommer, då han inte längre kan göra sig förstådd, så kommer han få en ökad morfindos samt kramphämmande/lugnande medel i en pump, allt för att förhindra smärta/kramper. Av detta kommer han att bli väldigt trött och sova större delen av tiden.
Skulle han få ngn form av infektion så kommer man inte att behandla med antibiotika i det här läget.
Allt detta är enligt Uffes egen önskan.
Efter besöket hos U åkte jag en snabbis till Anette och köpte lite fisk av henne, och sedan raka vägen hem.
Hade en sjuk huvudvärk när jag kom hem, 2 alvedon och 1 timme senare hade det värsta gett sig - skönt.
Uffe fick besök under eftermiddagen av sin bror - som sedan kom hem hit för att övernatta. Innan sömnen så hann vi med att äta middag och prata.
I morse satt den här krabaten utanför garaget....trodde först det var en fejk bagge, men det var det inte.....
CANCER - GO FUCK YOURSELF!
