cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Uppåt & nedåt

Publicerad 2019-03-09 01:59:00 i Allmänt,

Först blir man glad....och sedan lite ledsen....det blev en sådan dag idag.
 
Jobb och gym - idag igen, (5km på löpbandet och sedan fick magen jobba - eller som kära dottern sa för några år sedan, i omklädningsrummet, när hon gick på dans på dåvarande gymmet, samtidigt som jag tränade. Jag lutade mig framåt, och hade bara trosor & BH på mig:  "Men mamma, du har ju flera magar" - alltså fick magarna jobba idag) och sedan hem.
 
När jag kom hem så stod det blommor utanför dörren, en jättefin bukett från min tappra make 💜
 "Älskar dig mer än mest" har blivit en grej här hemma sedan lång tid tillbaka.
Jag hävdar att "mer än mest" inte är möjligt. Mest är mest, och mer än så går inte.
Lite som "renare" tvätt, den kan inte bli "renare" för då var den inte ren från början....
Uffe säger att han älskar mig "mer än mest", jag kontrar med att det inte går att säga
så, och att jag älskar honom "oändligt villkorslöst" (vilket är ett korrekt uttryck 👌)
 
Sedan blev jag så himla glad i hela kroppen när mina fantastiska barn sitter bredvid varandra i soffan, där sonen hjälper dottern med matteläxan. Är så glad att hon tar hjälp av honom för en enda liten blick i hennes mattebok säger mig att jag inte skulle kunna hjälpa henne med ett dugg....är SÅ glad att jag inte är elev i dagens skola (av många olika anledningar!). Tack ock lov så gillade Pontus matte, och ör duktig på det.
 Mina fina, fina barn 💜
 
 
Innan jag tog bilden ovanför denna, så tog jag detta "smygkort", brukar vara svårt
att få med ffa sonen, på bild annars. Denna gång hade jag inte behövt smyga då
de var så fokuserade på mattetalen 😄
 
Idag åt hela familjen nästan samma middag, inte så mkt "specialkost" åt U - skönt att slippa fixa med det. Det blev kycklinggryta med chili, vitlök & kokosmjölk. Uffe fick råris till sin och vi andra jasminris. (inget rött kött, ingen mjölk, inget socker och inget mjöl).
Vi satt framför TV:n och käkade samtidigt som vi såg Leksand spöa Björklöven 👌
 
Fyllde i en ansökan om att få ett handikapptillstånd. Än så länge tar han sig fram hjälpligt, men det får inte bli för långa sträckor (han måste vila då). Tänker att det är lika bra att ansöka nu, för allt tar för det mesta sån tid....
 
Nu, när vi ska krypa till kojs (efter att jag återigen toksomnat i soffan 😱), så säger U att högerbenet bara blir sämre och sämre och att han är rädd för att han snart inte kan gå alls....precis det jag fasar för....
I och med att han dessutom är lite dålig i höger arm, så kommer kryckor inte att funka 😔
Alla sådan här saker som kommer, gör mig livrädd för framtiden 😢
 
CANCER - GO FUCK YOURSELF!
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Roberto

Publicerad 2019-03-09 02:52:51

Hoppas ni kan få lång tid tillsammans. Läste om hon Ida Boström som var aktiv på Facebook som överlevde 6 år efter dem sagt hon hade enstaka månader kvar.

https://www.expressen.se/nyheter/tvabarnsmamman-ida-bostrom-39-dod-i-cancer/

Svar: Ja, jag hoppas innerligt det, men jag är även realist....finns ingenting som känns som om det "går åt rätt håll" :(
Mrs Ordinary

Postat av: Roberto

Publicerad 2019-03-09 18:21:01

Tro kan göra under. Jag hoppas det vänder och går tillbaka.

Svar: Ja, vi hållare alla tummar så hårt vi kan.
Mrs Ordinary

Postat av: Helena

Publicerad 2019-03-13 00:15:13

Hej Helena Min man levde med sin Glioblastom i fem år. Det var en fruktansvärd tid men det finns också många fina minnen. Vår dotter var bara två år när han blev sjuk. Han dog samma år som han fyllde 50 då var hon sju år. Känner igen mig i mycket det du skriver. Det var länge sedan nu. Om du vill får du gärna kontakta mig via mejl i fall du tror jag kan vara ett stöd. Stor Kram från Helena

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela