ORKAR inte med allt!!!
En riktig skitdag idag. Ont i huvudet, HATAR detta enorma pappersarbete, kontakter med företag, tiden i telefonkö (Vattenfall var de första jag ringde, "Vi har 70 handläggare, du har plats 17 i kön" - det tog TRETTIOTVÅ minuter - och det var bara ett av ca 10 samtal).
Vissa dagar blir den här typen av "arbete" bara FÖR mycket, känns som om en jäkla torktumlare i huvudet - som om jag håller på att bli helt tokig. Vill bara krypa ner i sängen och gråta!
Vissa dagar blir den här typen av "arbete" bara FÖR mycket, känns som om en jäkla torktumlare i huvudet - som om jag håller på att bli helt tokig. Vill bara krypa ner i sängen och gråta!
Känns som om det ALDRIG tar slut, vill bara få ett avslut på allt sådant, och lägga den biten bakom mig. Har liksom fullt upp med att sörja, ORKAR inte hålla på med detta också!
Sedan är det det här med företaget.....jag KAN INGET om det här med företag och nu står jag som ägare till ett.....
En av Uffes kompisar hjälper till med bokföringen för 2018, men det är jag som har tillgång till många uppgifter via företagskontot och skatteverket, samt gamla mail.
Idag har jag letat efter åtskilliga uppgifter som efterfrågats, vilket bl.a innebar att jag fick gå in i Uffes väldigt gamla dator, för att se om det fanns någon information jag behövde, i mailen bl.a. Det är skitjobbigt att läsa och leta...känns som ett intrång på något sätt - som att jag ju inte har där att göra. Inte så att jag hittar några konstiga mail, eller ngt anmärkningsvärt - men det känns ändå jättejobbigt.
Snacka om simultankapacitet.....
När jag gick in på hans gamla dator och fick se bakgrundsbilden så bröt jag ihop.... Det var en bild taget för många år sedan, när vi var i Vemdalsskalet....det är en jättefin bild, och det var SKITJOBBIGT att se, och försöka förstå - att jag kommer ALDRIG att få uppleva det tillsammans med honom igen.
Älskade Elin, på väg ner, en av alla underbara minnen från våra skidresor till Vemdalsskalet
Flera gånger under dagen så kom tårarna, de kommer från ingenstans ibland, och jag fattar inte att de inte bara kan ta slut någon gång - det är jättejobbigt. Självklart beror det på allt gammalt jag gick igenom på datorerna. Det finns ju bilder, och mailkonversationer mellan Uffe och mig bl.a.
Blir lite av "självplågeri", då jag går in och tittar på saker som jag egentligen inta alls behöver till bokföringen....men jag kan inte hejda mig från att titta....och så blir jag ledsen - som en ond cirkel.
Var helt inställd på att åka till gymmet idag, men jag hann helt enkelt inte med det. Det blev motsatsen kan man säga - suttit i soffan och knappat på datorer och ringt typ hela dagen. Min kropp gör ont - behöver verkligen komma iväg och träna.
I morgon SKA jag göra det, direkt efter att jag varit hos naprapaten.
Sonen var ju på fest igår, och kom hem under natten (mellan lör-sön). Jag hade ju tagit sömntabletter och gått och lagt mig. Han hade tydligen kikat in i mitt sovrum när han kom hem vid 04-tiden. Jag hade legat med brillorna på mig, mobilen på bröstkorgen, flera kuddar under huvudet och lampan tänd. Han hade tagit bort alla kuddar utom en, fått bort glasögon och telefon, och släckt lampan 💗, tydligen hade vi pratat med varandra också. Läskigt - jag kommer inte ihåg ett dugg.....
I kväll vågar jag inte ta några sömntabletter.
En extremt dålig dag idag😢
En extremt dålig dag idag😢
KRAMA LIVET💜
