Bäddade bara ena sidan av dubbelsängen....
Punka.....japp, däcktryckssensorn förvarnade ju om att ngt var fel igår.
Idag lastade Pontus och jag släpet och åkte till tippen. På vägen därifrån stannade vi på Bagarstugan och åt en god lunch - de har dessutom tårtbuffé till efterrätt👌.
Passade på att ta en bit av varje. Det var vääääldigt smala bitar😄
När vi kom hem så kopplade han av släpet, då hörde han ett pysande ljud från höger bakdäck. Japp - dagen innan Frankrikeresan så har jag då punka på däcket😖. Murphys lag.....ska ju köra till Skavsta så det är ju hyggligt bra med hela däck.
Som tur var så hade Vanessas däck i Jordbro, tid att hjälpa mig. Jag har aldrig varit där förut, men Uffe pratade alltid så varmt om dom - och min kära man hade rätt - vilken service (inkl. 2 små godispåsar som låg i bilen när de var klara), och så trevlig personal & humana priser. En rejäl spik, hittade dom i däcket....
Sedan åkte Pontus och jag vidare till inhägnaden och städade upp där, så att C (som hyr inhägnaden (Uffe hyrde den tidigare) kan ställa sin båt där). Som tur är så kan Uffes alla prylar stå kvar där några månader till....men det kommer att bli många vändor till tippen med allt s k i t som står där....
Hem en kortis, och sedan åkte jag till Farsta C för lite småinköp inför resan. Väl hemma igen så bäddade jag rent......bäddade bara min sida av sängen.....Elin har ju sovit i Uffes säng ända sedan han somnade in (och även till och från , innan det, när han låg på hospice) men nu är ju hon borta i flera veckor. Det kändes så himla konstigt och ledsamt att se sängen på det viset.
Tröstade mig själv med det här örngottet...
Kan ju tyckas fånigt - det är ju ändå "bara" en säng...men det är ytterligare en sak som är så främmande på ngt sätt.
Har ju redan innan städat bort en massa kläder, en del av alla dyksaker, sålt segelbåten (för ynka 4000:-....och den nya ägaren skjuter bara upp avhämtningen hela tiden 😡 MORR).
Sa till Pontus idag, att han är den som får mig att skratta från hjärtat, nu för tiden - han är så jäkla bra. Det är min älskade dotter också, saknar henne MASSOR.
Kämpar verkligen med min rädsla för typ ALLT....tror att den rädslan hänger ihop med det faktum att jag är en sådan trygghetsnarkoman. All min trygghet, som till stor del var Uffe, har försvunnit, och den har ersatts av rädsla - för det mesta.
Jag är expert på att se katastrofer i det mesta. Är rädd för att det ska hända barnen ngt (kanske inte helt ovanligt om man är förälder iof), rädd för att det ska hända mig ngt som innebär att barnen får lida, rädd och orolig för att inte kunna bo kvar i det hus som är den enda lilla skärva av trygghet som finns just nu, rädd för att det ska börja brinna i huset, rädd för att krocka...osv....osv
NÄR ska det vända?
NÄR ska det vända?
Det finns ju liksom ingen handbok för hur lång tid allt tar....
Men - nu ska jag alltså åka till Frankrike med M & H. Under de sista månaderna som jag vårdade Uffe hemma så började både min kropp & mitt psyke att säga ifrån. Jag blev mer och mer dränerad på kraft & ork, och såhär i backspegeln så fattar jag inte att jag orkade, helt ärligt.....jag var så otroligt upptrissad, helt galet....och sov minimalt. Allt detta fortsatte när han hamnade på hospice, men på ett annat sätt - det var ju lite lugnare här hemma, men jag var konstant oroad för hans mående där han befann sig, och väldigt frustrerad alla gånger han ringde och jag inte förstod vad han ville.
MEN - iaf, de sista 3-4 månaderna så kände jag en nästan panikartad känsla av att bara vilja fly, fly från ALLT, bara komma bort och få koppla av.
Uffe uppmuntrade ju detta massor, vilket alltså nu resulterat i att jag åker till värmen en vecka.
Känslorna har varit otroligt motstridiga. Från den panikartade känslan av att vilja åka bort, till att få ångest över ATT åka bort....eller snarare att åka bort på semester en vecka UTAN Uffe!
Jag känner ju mig själv bäst, och Uffe kände mig nästan lika bra. Både han och jag visste/vet att om jag INTE tar mig för med saker, så kommer jag att isolera mig mer och mer.....så....lördag em lyfter planet (och JA - jag är såklart även flygrädd.....).
Det kommer att bli bra,men jag oroar mig för att få ångest på natten, det är VIDRIGT att ligga vaken i mörkret med all jobbiga tankar. Har packat ner sömntabletterna så jag hoppas det löser sig.
KRAMA LIVET
