"Städa bort" någon betyder INTE att glömma.....
Gårdagens positiva, att jag inte gråtit på flera dagar....alltså - det där med att sitta ensam i bilen - alla jäklar tankar poppar upp då. Idag kom tankarna på om det är "normalt" att "städa bort" någon så snabbt efter att personen gått bort?
Jag började rensa ur kläder när Uffe låg på hospice. Han använde ett fåtal T-shirts och två olika par joggingbyxor på sjukhuset, det mesta av hans andra kläder gick till återvinning. Jag visste ju att han inte skulle komma hem någon mer gång. Sonen tog en del tröjor också. Dottern tog hand om Uffes favorittröjor, dom "myser" hon ner sig i då och då 💗.
En hel del gamla saker har jag kastat och en del har sålts, eller ska säljas, mycket dyk prylar, segelbåtsstöttor, båtmotor mm mm.
Det är såklart inget självändamål att till varje pris bli av med alla saker, det är inte det som det handlar om. Men det är kanske mitt sätt att börja om "på nytt". Jag vet inte....jag undrar ju såklart hur andra har gjort - och gör. Har man någon form av "minnesplats" hemma, låter man rum stå orörda....?
Det finns ju inget rätt eller fel, det förstår jag ju.....men undrar ändå hur andra agerar.
Både Uffe och jag pratade mycket genom åren om just det här med minnen. De sista åren, innan han blev sjuk, så var vi ganska bra på att rensa ur bland allt gammalt skräp vi hade samlat på oss. För min del sitter inte minnen själva sakerna (trots det så är det ju svårt att göra sig av med en del saker som egentligen bara står och samlar damm....😳).
Mina minnen har jag i huvudet - där finns det mer plats än i mitt hus.....💗
Det finns dock ett litet utrymme i källaren som Sofias Änglar inredde som ett "Minnesrum", med en massa turnéböcker, tidningsurklipp, LP-skivor, turnébilder mm. Ett utrymme som tidigare var en "avstjälpningsplats" för diverse skräp & gamla flyttkartonger som knappt varit öppnade på flera år. Det är ett jättefint rum. Än så länge har jag inte gått igenom allt där nere - men det kommer säkerligen en dag, när jag känner att det är dags att sätta sig i en av fåtöljerna och bläddra igenom den stora högen av turnéböcker. Jag har ju haft förmånen att få se de mesta av spelningarna 🙂.
Pallrade mig iväg till gymmet, är dock inte helt överens med mina knän. Känns som om mina leder över lag är hyggligt missnöjda med mig just nu. Måste komma igång med mer regelbunden träning tror jag. Lunch med Anette blev det också.
Vilken värme, hoppas den håller i sig - länge!!! Tomaterna på balkongen mognar fort nu.
Alltså, de små är inte bara gulliga....de är söta också😊
Var och kikade på Elin när hon red lektion. Tycker det ser fint ut, och hon såg glad ut (hon kan se ruggigt sur ut när det inte går fullt så bra). På kvällen satt sonen och jag och diskuterade den svenska skolan, vi är ganska överens, men det var ändå en intressant diskussion.
Han undrade lite över vad jag hade gjort på mitt pekfinger också....och jag var tvungen att berätta att jag (ÅTERIGEN....😱) skurit mig på en kniv. Fick superduperbra knivar i födelsedagspresent från en vän som tröttnat på mina superslöa (men svåra att skära sig på) knivar. Den här gången så stötte jag till kniven när den låg på skärbrädan, och den var på väg att ramla i golvet. Jag skulle rädda den från att ramla - INTE en bra idé....jag skar mig, men den ramlade ändå i golvet. Hann hoppa undan med fötterna - det hade ju varit tjusigt - en kniv i foten....😂.
Blödde en hel del (Waranets stora minus), men det var iaf ett jäkligt snyggt snitt😅
Pontus säger att han ska fixa kevlarhandskar åt mig 😂😂
Dagens positiva: Slapp en kniv i foten😂
KRAMA LIVET💜
