cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Det kunde ha gått illa

Publicerad 2019-08-31 03:02:03 i Allmänt,

Sov OK, trots att jag faktiskt INTE tog ngn sömn/insomningstablett! Fick nog ihop 5,5 timme - tyvärr inte sammanhängande, men ändå👌.
 
Bytte den planerade träningen mot ett långt bad - barnen är ju på mig om att jag måste sluta stressa, så det var väl bra......om det inte vore för att jag sedan fick småjogga kilometern ner till pendeltåget😖. Dessutom i ballerinaskor.....men jag hann med tåget, och mötte upp med en vän och tog ett par glas vin & pratade om allt mellan himmel och jord.
Innan badet ringde jag och bytte försäkringsbolag på hemförsäkringen. Insåg när jag gick igenom en massa papper att jag betalade ca 14.000:-/år hos IF (och de har smyghöjt också!!!). Bytte till Trygg-Hansa - där kostade liknande försäkring ca 7500:-/år. Det är en STOR skillnad!
 
På tåget hem ringer en vän och meddelar att hon och jag ska gå på Cher 17/10 - det ska bli SÅ kul!!! Älskar att ha något att se fram emot under hösten, för det är min mentala botten-årstid! Avskyr mörkret - på riktigt - USCH!
 
Hade gett dottern i uppgift att laga middagen. Hon var väl inte helt lycklig över det. Antagligen pga mobiltelefonförbudet, samt att jag inte tillät henne att åka iväg med ett gäng kompisar, där en av dom hade FF.....
Men när jag kom hem från stan var allt klart för att äta tacos😀.
Hon säger att hon mår lite illa, och jag blir på min vakt - har sån galen spyfobi....tänkte direkt - magsjuka....
Men hon var inte så blek, och åt trots allt. Sedan kröp det fram så sakteliga - hon hade vält på vägen, med moppen😱😱😱. Hon vågade inte berätta det direkt, för mig då hon trode att hon skulle få mobilförbud igen.....
Men herregud - en SÅDAN sak skulle jag ju ALDRIG "bestraffa". Däremot kändes det inom mig som om jag skulle gå sönder - för tänk OM.....tänk OM det hade kommit en bil bakom henne, tänk OM det hade kommit en lastbil....
Och så kom den där otroliga lusten att vilja ringa Uffe, bara för att få "prata av" mig, för jag blev nog lite chockad. Och det var dottern också, hon berättade att när hon hade kommit hem så hade hon mått jätteilla och skakat.
 Knä & armbåge - blir nog en snygg färgskala om några dagar....
 
Vi fick iaf en jättefin middag tillsammans, det blir inte så ofta då P jobbar skift.
Ungarna fortsatte att "tjata" på mig om att jag stressar för mycket. Jag försökte förklara att bara för att jag alltid går ort, betyder det inte att jag är stressad. Jag menar att varje människa har liksom ett "inbyggt" tempo i kroppen - och mitt tempo är snabbt. Måste jag gå långsamt blir jag stressad! Det verkar som om de kan fölika sig med det....men....
De menar på att jag gör ALLT fort, att jag inte bara kan resa mig ur soffan och gå till köket (om jag nu ska göra det), utan att jag reser mig snabbt, och på vägen till köket så plockar jag med ev disk, samtidigt som jag släcker en lampa, samtidigt som jag tar bort en vissen blomma, samtidigt som jag....ja - ni fattar.
Sonen sa att "Mamma, du KAN bara inte sätta dig ner och ta det lugnt. Du säger att du ska sätta dig ner och ta det lugnt, och sedan springer du runt och gör en massa saker ändå. Det är ju därför du skär dig så ofta (hmmm - det gör jag), för att du stressar". Och JA - jag kan i viss mån hålla med om att jag gör typ allt, väldigt hetsigt och snabbt, och så är jag lite glömsk & virrig också😳.
Han sa även "Mamma, du glömmer inte bort saker, du kommer bara ihåg som för många gånger" (jag upprepar mig visst lite för ofta - för att jag har glömt vad jag har sagt😳)
 
Tro sjutton att man vill spärra in ungarna inom husets 4 väggar och inte låta dom komma ut förrän de är typ 35 år.....
Senare på kvällen skrämde dessutom grannkatten halvt ihjäl E, då han hoppade upp utanför hennes fönster samtidigt som hon gick in i sitt rum😂.
Han fick såklar komma in.....och var ovanligt kelsjuk.
 
 
 
KRAMA LIVET💜
 
 

Kommentarer

Postat av: maritha

Publicerad 2019-08-31 09:44:00

Hej fina Helena! Min omplaceringskatt BERIT hälsar till er grannkatt! Berit (Smulan som hon hette när hon kom) har haft det tufft men nu verkar hon ha landat bra här hos mig. Nu gått nästan 4 veckor och alla tovor hon hade i pälsen har jag fått borsta bort! Lycka! Sku
lle SÅ gärna vilja träffa dig om du orkar/vill/kan! Återuppleva gamla tider eller nåt sånt!....

Svar: HejsanJa - kanske blir det en egen katt så småningom igen, vi får se.
Vi kan absolut ta en fika vid tillfälle :)
Mrs Ordinary

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela