En dålig dag...som blev lite bättre
Jobbade på morgonen och sedan åkte jag till gymmet. Rabblade en "to do list" i huvudet....."waranförsäkringresatipp"......(hämta ut Waran på apoteket (jag har haft 3 proppar i lungorna så jag äter blodförtunnande och de är på väg att ta slut), ringa försäkringskassan, skriva en reseräkning på jobbet samt åka till tippen med ett lass s k i t som står på släpvagnen - lyckades m allt utom Waranet)
Pratade med en tjej på F-kassan som var supertrevlig, men hon kan ju inte lova ngt. Jag har ju varit sjukskriven i snart 1 år, på mestadels 25%, men nu på slutet 50%....och det går ju inte för sig i F-kassans djungel av regler. Man är definitivt nojig, de sitter som små Gudar och bollar med beslut som är livsagörande på ngt sätt. Om de bestämmer sig för att jag inte ska få förlängt så måste jag ju jobba 100%, för man har ju inte råd att vara hemma utan ersättning, det är ju dyrt som det är, att vara sjukskriven. Och jobba 100% finns liksom inte på värlskartan just nu....det är snarare åt andra hållet...hur länge ORKAR man jobba alls som läget är just nu?
När jag var på gymmet så inser jag att jag ibland hamnar i ngn slags "dimma" eller "bubbla". Det känns som om jag betraktar människor genom ett filter på något sätt. Som om jag ser på dom lite från ovan, betraktar dom utifrån, ser hur dom skrattar och umgås i en värld som inte jag är en del utav. Jag är i min egen värld och det går inte att förena min värld med deras. Mitt, och vårt, liv är för alltid förändrat på ett sätt som vi inte alls kan påverka, medan andra människors liv bara rullar på, som om inget har hänt. Och det är klart att det gör det - för inget har ju hänt...dom.
Jag funderar mycket på hur Uffe måste känna. Han säger att han inte längre är rädd för själva döden, men att han inte vill lämna mig och barnen.
Jag gråter varje gång jag börjar tänka på den skräck JAG skulle känna om jag visste att jag inte skulle få se mina barn växa upp. I det här fallet är Pontus vuxen, men Elin är inte ens 15 ännu. Jag blir så enormt ledsen när jag tänker på det. Att Uffe inte ska få vara en del av barnens liv, deras första riktiga kärlekar, när Elin tar studenten.... när hon tar körkort... när de eventuellt gifter sig...får barn - alla de där stora stunderna som man verkligen VILL dela med sina barn. Det kommer han inte att få vara med om, och barnen kommer inte att ha honom med sig vid dessa tillfällen. Det gör mig så ledsen. Bara att skriva om det nu, gör att tårarna bara rinner 😥
Efter gymmet åkte jag upp till Uffe, han låg och sov när jag kom och hans lunch stod bredvid sängen. Jag väckte honom försiktigt och påtalade att det fanns lunch. Han var på ett uruselt humör 😞
Han hade inte sovit på hela natten. Inte fått ngr sömntabletter trots att jag pratat med personalen om att han måste få det varje kväll....för han kommer INTE be om det själv. Det visade sig att han inte heller ätit ngn frukost, och lunchen ville han inte heller ha.
Han hade inte sovit på hela natten. Inte fått ngr sömntabletter trots att jag pratat med personalen om att han måste få det varje kväll....för han kommer INTE be om det själv. Det visade sig att han inte heller ätit ngn frukost, och lunchen ville han inte heller ha.
Jag körde en stund med lymfmaskinen på högerfoten - som är supersvullen igen.
Försökte prata med honom men han var faktiskt så otrevlig att jag tog på mig jackan för att gå, det var liksom ingen idé att vara kvar eftersom han halvslumrade och när han sade ngt så var det inte så trevligt...jag blev riktigt ledsen....
Men så vände det, han sa att han ville komma upp i rullstolen och äta sin lunch. Han frågade vad det var, jag lyfte på locket och sa att det ser ut som kyckling - det visade sig senare vara lasagne 😱
Han har bestämt sig för att han ALDRIG kommer att äta en måltid sittandes i sängen, det tycker jag är bra - han mår bra av att komma upp på dagarna.
Försökte prata med honom men han var faktiskt så otrevlig att jag tog på mig jackan för att gå, det var liksom ingen idé att vara kvar eftersom han halvslumrade och när han sade ngt så var det inte så trevligt...jag blev riktigt ledsen....
Men så vände det, han sa att han ville komma upp i rullstolen och äta sin lunch. Han frågade vad det var, jag lyfte på locket och sa att det ser ut som kyckling - det visade sig senare vara lasagne 😱
Han har bestämt sig för att han ALDRIG kommer att äta en måltid sittandes i sängen, det tycker jag är bra - han mår bra av att komma upp på dagarna.
När han ätit sin lunch, en PYTTELITEN portion var det, så sa han att han blev hungrig...och sugen på en hamburgare. Så jag åkte till Donken och köpte en Big Mac meny som har tryckte i sig 🙂
Sedan satt vi och pratade en massa. En hel del om begravningen, jag vill ju veta vad HAN vill, dels för att det ska bli som han önskar, dels för att jag själv ska slippa stå med de svåra besluten. Känns fortfarande helt absurt att sitta och prata om det.
Sedan känner han att han nu orkar ta emot besök, jag tror verkligen att det är superbra, han behöver få träffa vänner.
Sedan känner han att han nu orkar ta emot besök, jag tror verkligen att det är superbra, han behöver få träffa vänner.
Bättre än sjukhusmaten!!!
Efter 3,5 timme åkte jag därifrån, då hade han kommit tillbaka till sängen för att sova, han var trött efter en sömnlös natt. Jag sade till sköterskan på vägen ut att han måste få en sömntablett ordinerad varje kväll, då han inte ber om det själv och ligger vaken med en fruktansvärd ångest annars. Hon skulle fixa det.
Stressade hemåt då jag hade lovat Pontus att vara hemma 14.00 för att åka till tippen med den fullastade släpvagnen (klockan var typ 15.30 när jag åkte från Uffe). Jag hade dessutom lovat Elin att åka och titta på hennes ridlektion. Självklart hamnar jag i köer - är det ngt som stressar mig så är det just köer!!!
Är iof stressad 100% av min vakna tid....att sitta i bilkö innebär att man inte kan påverka ngt. Valde en annan väg, en längre, men utan köer...hamnade SJÄLVKLART bakom en traktor med släp....valde ytterligare en annan väg och kom till slut hem. P och jag lastade på det sista, spände fasta allt, kopplade på och åkte iväg och slängde allt. Åkte direkt till ridskolan och hann se ca halva lektionen iaf👌
Är iof stressad 100% av min vakna tid....att sitta i bilkö innebär att man inte kan påverka ngt. Valde en annan väg, en längre, men utan köer...hamnade SJÄLVKLART bakom en traktor med släp....valde ytterligare en annan väg och kom till slut hem. P och jag lastade på det sista, spände fasta allt, kopplade på och åkte iväg och slängde allt. Åkte direkt till ridskolan och hann se ca halva lektionen iaf👌
Fina dottern på fina Roxanne
Efter maten (ugnsstekt torsk med bacon & rödlöksmos) fick jag äntligen se fösta avsnittet i sista säsongen av Game of Thrones - så jäkla bra - som jag (vi) har längtat. I morgon ska vi försöka fixa så att Uffe kan få se också.
Sedan blev det som vanligt - jag toksomnade i soffan, en extremt tung sömn, som jag inte alls känner igen att jag haft tidigare.
Pontus väckte mig vid midnatt och tyckete jag skulle gå och lägga mig. Väl vaken så fanns det massor att göra, som jag borde gjort isf att sova. Letade igenom en massa papper så U efterfrågat ett specifikt, plockade undan disk, packade ihop lite som ska med till sjukhuset i morgon mm mm.
Pontus väckte mig vid midnatt och tyckete jag skulle gå och lägga mig. Väl vaken så fanns det massor att göra, som jag borde gjort isf att sova. Letade igenom en massa papper så U efterfrågat ett specifikt, plockade undan disk, packade ihop lite som ska med till sjukhuset i morgon mm mm.
CANCER - GO FUCK YOURSELF!
