cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Semester, träning & en önskan om att vinna

Publicerad 2024-07-11 22:19:23 i Allmänt,

 

Gjorde ett försök att skingra tankarna (igen), genom en liten joggingtur.
Sjukt länge sedan jag var ute och sprang, det kändes – och syntes, på tiden.....
Om det hjälpte?
Inte ett dugg, men jag fick iaf frisk luft & motion.

 

 

Börjar fundera på om jag har använt upp mitt ”förhållande-kapital”. Kan man göra det? Att man levt i ett förhållande så länge, att ödet bestämmer att det helt enkelt får vara nog. Eller att man inte är kapabel att hänge sig till 100% i något nytt, inte är kapabel att komitta helt och hållet rent känslomässigt. 

Ja, jag träffade en helt fantastiskt man, han var perfekt.....men....jag kunde inte gå "all in", den där sista pusselbiten föll liksom aldrig på plats. Tänkte att, jag ger det tid – man är ju ingen tonåring längre som faller pladask på näsan in i ett förhållande liksom, vis av erfarenhet är man ju lite (hmmm, eller extremt 🙈) luttrad. Tiden för huvudlös förälskelse har nog lite försvunnit för min del, beroende på de erfarenheter man skaffat sig med åren. 
Då menar jag inte bara gällande förhållanden, utan även de svek från vänner & bekanta, som gör att man får en enorm brist på tillit till folk i allmänhet.

4 månader senare så, för hans skull om inte annat (han var väl medveten om var jag stod i allt detta), så valde jag att avbryta, vilket kändes som en stor förlust, när allt man vill är att vinna.
Så...om jag efter 4 månader inte hittade rätt, med en man som i mångt och mycket var perfekt.....då kan man ju undra om man någonsin kommer att göra det.
Ska försöka hitta mig själv i allt detta, för är det något det korta förhållandet bar med sig, så var det en rejäl dos med självrannsakan och många funderingar på hur jag ska kunna låsa upp 100% av mig själv inför någon (tack till den jävla ryggsäcken för det!!!)

 I övrigt så har semestern börjat. Den började iof redan v. 26, men då jobbade jag mån-tor.....tror aldrig jag haft så mkt inför ett sommarlov.
Bl.a så flyttades allt i centralförrådet upp (av sommarjobbare, tack och lov, många tunga kartonger & två trappor) till markplan och jag iordningställde det samt inventerade.


Ordning & reda i nya centralförrådet. Inventeringen är gjord, och under min sista semestervecka går det iväg en stor beställning på material att fylla upp med. Förhoppningsvis anländer allt under första arbetsveckan.

 

Kände som en sjukt välbehövlig semester....men som vanligt – efter någon vecka så undrar jag varför jag ens tog ledigt.....
Ja, ja – nu behöver jag ju iaf inte stressa på gymmet, vilket jag alltid gör under vanliga arbetsveckor.

 


Fotbollsmatch mot eleverna blev det även detta år, och även detta år vann vi, och till skillnad mot många andra år, så skadade jag mig inte 😅 

 

Elin är husmor på konfirmationslägret i Sundborn. Hon har hand om beställningar och att laga all mat, åt strax över 60 personer i lite mer än en vecka. Jag är sjukt stolt över henne, min fina dotter. Sedan hinner hon knappt hem och vända innan hon åker till Polen i 5 dagar, hem drygt en vecka och sedan Skopelos i Grekland med bästa kompisen – de bestämde sig redan när filmen Mamma Mia kom (som Elin MER än älskar!), att de någon gång skulle dit och besöka kyrkan – och nu blir det av. Är så glad för hennes skull att hon får en fullmatad sommar.

Pontus och jag åker en kort sväng till Gotlands alla fantastiska gårdsbutiker i slutet på juli. Ska bli fantastiskt kul, och den enda resan jag företar mig i sommar (bortsett från en roadtrip till Ullared med åtminstone Elin (få se om Pontus vill hänga på), som jag fick i födelsedagspresent).

Avslutar som vanligt med lite bilder......

 

 

Elin tog ett tårfyllt farväl av Hebbe. Han hade börjat sjunga på sista versen, men säljaren på Riddermark bil i Nacka, som tog Hebbe som inbyte, var sjukt imponerad av vilken power det var i motorn, när han provkörde (och Elin var stolt som en mor 😅). Efter att Pontus dessutom minutiöst kontrollerat att det verkligen satt en motorvärmare i bilen (då kupévärmaren det stod om i annonsen, inte fanns), och visat säljaren hur man kunde se det i motorrummet, så erbjöds han anställning på Riddermark.....tre gånger upprepades detta erbjudande till sonen. Han svarade bara med att han är mer en "bil-människa" än en "människo-människa"😂.

 

 
Stolt Elin med sin nya Kia Ceed, på väg hemåt, med tryggheten bredvid sig och mamma förpassad till baksätet....
 
Uffes dödsdag har passerat, och traditionsenligt så skålade vi för honom på Tre Santi. En otroligt god middag intogs också 💗
 
Grannkatten äger....
 
 
Jodå - de små liven har knaprat lite på rosorna, samt promenerat rakt igenom både potatis- och myntaodlingarna...men söta är dom🙄
Och mamma rådjur lär väl upp sina två (det andra kidet kom inte med på bilden) små telningar exakt hur de ska fortsätta äta upp mina växter.....
 
Har uppgraderat balkongen. Bort med cafébordet och stolarna och in med en liten loungesoffa. Blev jättemysigt och en perfekt plats på eftermiddagar/kvällar.
 
 
Blev bjuden på restaurang av mina fina barn, på min födelsedag.
Fantastiskt god mat, alla var väldigt nöjda. Ett otroligt gott rödvin fulländade middagen - det kommer att beställas hem!
 

Jaaa.....har man inget liv att tala om så kan man ju alltid hänga på gymmet.
Ser ut som om jag hade mer till liv förra året 😂😂

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela