cancerborjantillslutet.blogg.se

1,5 vecka in på semestern så kommer ett brev.....som säger att jag har cellförändringar. Hade gjort mitt regelbundna cellprov....och nu kom det alltså ett brev som säger att jag har cellförändringar.
Jag som aldrig tidigare (läs före Uffes hjärntumör) varit hypokondriskt lagd hamnade helt under ytan, inkastad i ett mörker jag skapade på egen hand.
De få som jag berättat för har såklart sagt att ”ta det lugnt, tänk inte på det”, ”det är säkert ingenting”, ”försök att inte tänka på det”......och jag önskar inget hellre än att jag kunde stoppa undan mina mörka tankar.

Men på mindre än 5,5 år har jag förlorat min far i levercancer, en vän sedan 30 år – i cancer, min älskade man – hjärntumör, min fina svärmor – cancer....min mamma har svår alzheimer och en del annat skit som hänt – så – ja, det är jäkligt svårt att omvandla de negativa tankegångarna till något positivt....

Har redan bestämt mig för att jag ska tatuera in ”Fuck cancer” på bakhuvudet när jag tappat allt hår, undrar över exakt hur dåligt jag kommer att må av ev. strålning & cellgifter, om de kommer att operera bort hela livmodern, om behandlingen kommer att fungera.....
När man gått igenom så mycket skit på relativt kort tid, så känner jag att allt bara är som en nedräkning tills jag själv drabbas – och jag fick ju vatten på min kvarn, kan man ju säga. Och jag är ju dessutom en ”Katastrof-människa” - förväntar mig det värsta så kan det ju inte bli värre....

I brevet stod det att jag skulle komma på ytterligare en undersökning samt provtagning – i slutet på augusti....fick panik – vägrar vänta så länge, tänkte ”vilken jävla semester det här blev då!!!”.
Ringde kliniken som skickat brevet, och lyckades få en återbudstid några dagar senare. Svaret på proverna tar dock 4-6 ångestladdade veckor....

Hade en vecka där jag verkligen mådde skit, sov uselt, hade ångest och målade fan på väggen.
Varför NU – på semestern???
Har 2 veckors semester kvar, och ska verkligen försöka njuta av dom, men önskar verkligen att läget kunde vara annorlunda.

Är säker på att många kanske tycker att jag överdriver, och det får man tycka – men ingen har gått i mina skor.
Efter ”ångest-veckan” så har jag gjort sådär som jag brukar när jag inte vill fundera för mycket – försökt att hitta på saker att göra. Men känner att jag inte är ”med hela vägen” på ngt sätt....tankarna letar sig fram ändå.
Jag ställde dock in min resa till Frankrike....jag kände bara ren ångest över att behöva åka hemifrån, och det var inget bra utgångsläge för en resa.

Dessutom hade vi begravning av min fina svärmor dagen innan jag skulle ha åkt, så på det hela taget känner jag att det var helt rätt beslut att stanna hemma.
Fy fan vad jag saknar Uffe, saknar hans stora, varma, trygga famn att krypa upp i, saknar när han kramade om mig och försäkrade mig om att allt skulle bli bra

Elin har även detta år varit uppe i Sundborn och tagit hand om konfirmander. Hon var där när det var dags för svärmors begravning i Hedemora, och var såklart med på den, sedan styrde hon kosan tillbaka till Sundborn. Hon sa själv att det var bästa stället att vara på, efter något så sorgligt som farmors begravning.
Pontus har lyckats köpa sig en lägenhet och flyttar om ca 1,5 månad, och Elin ser man inte så mkt av....det kommer att bli märkbart tyst i huset....
Är verkligen glad för hans skull, och han flyttar som tur är, inte så långt.

Avslutar med en ”bildkavalkad”, och när jag ser fotona så fattar jag ju hur lyckligt lottad jag egentligen är....måste bara försöka ta in det till 100%.

 Elin har plockat smultron på strån - det lockar fram barnsomsminnen

 

Innan jag fick veta att jag hade cellförändringar så hann jag vara med som statist i en film (som jag tror kommer till hösten). Satt i 5 timmar under ett tälttak med de andra statisterna, det hällregnade ute, och bara väntade och väntade..... Skulle spela bargäst....kände mig som hemma....

 

 

Elin har fyllt 18 år, och vi firade henne på Steam hotell, mysigt värre.

(Nej - det är inte alltid hon vill vara med på bild....😅)

 

 

Så sjukt stolt över henne, då hon dessutom, efter 13 lektioner pä körskola (och en hel del övningskörning med mig) lyckades med både teoriprover och uppkörningen på första försöket.

Inte nog med det, bara 2v efter att hon fått körkortet, körde hon ensam de dryga 30 milen till Sundborn.

 

 

 

 

Vi tillbringade en fantastisk dag på Graceland, (Adelsö). Där har vi varit många gånger på "Graceland Party Week". Det var Uffes barndomskompis Jonas, ställe (Jonas somnade in i sviterna av cancer för en del år sedan). Numera är det Paulina, Jonas fru, som tar hand om stället.

 

Den gamla grillen "Mary" lever fotfarande

 

Här sitter Mary i egen hög person, vid den obligatoriska brasan

 

Knappt så man tror att det är sant - men jag badade (och fick sällskap av Elin)

 

 

I väntan på färjan på väg hem från Adelsö

 

 

 

Har varit i Göteborg i 3 dagar med Elin. En mor-dotter resa. Kändes märkligt att kunna sitta i en bar och drick vin/drinkar med sin dotter, som ju numera är 18....
Vi hade det jättehärligt

 

Märkligast av allt - hantlarna på hotellrummet.....
Nope - vi använde dom inte!

 

 

Hängt en hel del med den här pinglan (Kicki), har jag gjort. Mycket promenader har det blivit, mycket skratt, mycket prat om knäppa killar på dejtingsajter och ett och annat glas rosé.

 

Många besök av dessa gynnare i trädgården.....

 

 

Ett av Kickis och mina besök i stan....denna gång under ett skyfall....tur vi satt under ett stoooort parasoll....
Kicki hade iaf de mest praktiska skorna.

 

Efter regn kommer ......regnbåge....

 

 

Pontus och jag gjorde ett fantastiskt besök på Ostindifararen Götheborg, som låg vid skeppsbron under några dagar, på sin väg mot Kina, som hon når under 2023.

 

 

Varit ute på en del power walks, joggat ibland....här såg det nästan ut som snö på marken. Har ingen aning om vilket träd som släpper ifrån sig detta.

 

 

Det är inte lätt att se sin mamma "försvinna" in i alzheimerdimman, sakta men säkert. Vi brukar gå och dricka lite vin & äta lunch på Gröna Huset, eller så fikar vi på Café Med Mig.
Vi skrattar en hel del. Hon har kvar sin humor, och är allt som oftast "pillermarisk".

 

Nu får ju även Elin dricka "riktig" Mojito, men hon verkar föredra virgin varianten

 

Och har man slut på lime så kan man ju alltid ta citron - men det blir inte lika bra....

 

En dag när Kicki och jag promenerade vid vattnet på Söder, så hade jag tagit på mig ett armband jag fått av Elin bästa kompis Vera. På den satt en berlock med ordet "Våga".
Vi stannade för en islatte....höjde blicken och fick se namnet på akterspegeln på segelbåten....
Det måste ju betyda något....?

 

Hade en härlig svamptur med Kicki. Mest små kantareller, men man kan se att det kommer mycket svamp, om det inte blir för torrt.

 

Mammas hus övergår till nya ägare om några dagar. Pontus och jag har varit där och hämtat det sista av veden, så nu är vårat vedförråd välfyllt.

 

 

Tog ett kort när jag lämnade jobbet innan semestern - bra som påminnelse för det tar nog bara ett par dagar efter att jag är tillbaka så kommer jag inte att kunna se bordsskivan....

Fixade såklart avlutningspresenter till personalen

 

Alla fick varsitt spel - gjorde det med Pontus och Elin - sjukt kul och annorlunda.
Tyvärr är det förbrukat när man är klar.

 

 

 

 

 

 

Finaste svärmor/farmor har fått sin sista vila. Det var en så vacker begravning, och så sorglig. Kajsa var präst (hon är även präst på Sundborn & en fantastisk människa) och det kändes så otroligt rätt och bra på alla vis.
Det var verkligen en jobbig dag, saknaden efter Uffe gjorde sig sååå påmind, hade behövt hans stöd.
Pontus, fina ungen, fanns där för mig & Elin.

 

När vi kom hem till Tungelsta, efter begravningen, så plockade jag de jordgubbar som fanns - och hittade detta "hjärta".💗

 

 

KRAMA LIVET💜