Sista båten, gröna (?) fingrar & äntligen är ringen tillbaka
Blev livet inte mer än såhär?
Den frågan poppar upp återkommande i mitt huvud
Ska livet vara såhär nu, framöver…jobba (ja – jag har iaf ett jobb, man får vara tacksam för det lilla), kanske träna (förutsätter dock att ryggen håller och inte gör allt för ont), åka hem och ta sig för med något – om jag klarar av det….annars blir det som vanligt, sittandes i TV-soffan, utan att egentligen ens titta på tv…
Vänta ut livet på något sätt – vänta på att man ska få någon sjukdom (jag som aldrig tidigare varit hypokondrisk, har blivit det med råge efter Uffes tumör!), vänta på att barnen flyttar ut (skräckslagen inför DEN ensamheten….), vänta på att man går i pension så man kan sitta ÄNNU fler timmar i soffan utan att ha någon ”livsuppgift”…
Jag vill verkligen INTE känna såhär, och jag är ju inte så som person egentligen, men numera känns det som om allt dåligt blir upphöjt i 10 liksom. Men det svänger verkligen – jag kan ha alldeles fantastiska dagar också, men det är ofta när jag går in i de sämre perioderna som jag känner att jag måste ”skriva av mig” här….
Tror faktiskt att det till stora delar beror på Corona skiten just nu. Jag har på något sätt lyckats hålla det borta (jodå – jag har skött handtvättning, spritning – i den mån handsprit funnits, avstånd etc) – men nu börjar det krypa under skinnet på mig på riktigt. Resan i sommar är avbokad, antagligen så får jag inte tillbaka pengarna fr Ryanair, vilket är surt. Ovanpå det så kan man inte planera sommaren alls, för man vet inte om man kan åka iväg någonstans (längre bort än 2 timmar menar jag…).
Så – varför ens vara ledig….? Vad tusan ska jag göra hemma, ensam, en hel jävla semester? Skulle lika gärna kunna jobba ju.
Jag VEEET – snacka om i-lands problem.
Har haft lite fler svackor än tidigare, där jag gråter ”från ingenstans”. Vet inte vad det beror på…. Fattar fortfarande inte att det snart gått ett helt år sedan han somnade in. Vad har jag gjort i ett år? Minnena är väldigt suddiga måste jag erkänna. Känns fortfarande som att jag lever i en overklighetsbubbla, som om jag bara väntar på att turnén är slut och han ska komma hem och vända uppochner på väskan och tömma ut smutskläderna i tvättstugan
Ovanpå det så upphör snart mina samtal med min kurator. Även om vi inte pratat så mkt om Uffe, så har hon varit så himla bra att ”ösa ur” sig till.
Det är så svårt med alla jäkla beslut som ska tas också. Jag har ju aldrig behövt göra det på egen hand tidigare, har ju alltid kunnat bolla med Uffe, och han med mig….nu ska jag bestämma om att lägga om lånen, ska jag ha rörlig ränta eller inte, ska jag dela upp det på flera olika delar (fattar ju att ingen bank kommer att vara ”schysst” mot mig – det är ju inte så dom tjänar pengar…), byta bredbandsabonnemang eller inte, byta tv-abonnemang eller inte, måste ha nytt badkar – känns som Mount Everest att bestämma sig – mkt att tänka på trots att det ”bara” handlar om ett badkar, byta ett ruttet fönster – hantverkare som agerar som stolpskott – lovar att lämna offerter, som aldrig kommer, golvvärmen trasig – får ut en hantverkare som plockar bort en del trasiga saker som ska ersättas med nya – som jag först vill ha en offert på – en offert som aldrig kommer – nu pratar vi ett ärende som pågått i 3 månader, så nu har vi ett isärplockat golvvärmesystem (sedan februari) som tydligen saknar ett styrdon – som jag tydligen inte kan få en offert på….för att….just det – det är en HANTVERKARE som ska lämna offerten – och då sprack det!
Om man inte vill ha jobbet – SÄG då det – åta er inte ett jobb, och sedan bara göra det halvvägs! Jag VET att inte alla är sådana, men dom har varit alldeles för många på för kort tid nu! Uffe hade fixat det här, det vet jag. Ni som kände honom, kände också till både hans humör, hans envishet & hans beslutsamhet.
****************************************************************************
Så – färdigspytt för denna gång – tycker inte om den personen jag är just nu, för det är inte JAG. Men jag vet att JAG, finns kvar – ska bara hitta tillbaka.
Något som ALDRIG har varit ”jag”, är trädgårdsarbete. Fattar helt enkelt inte vad som flugit i mig. Klappar mig själv på axeln, för jisses vad jag har slitit. Mycket kvar, men just ju gör svackan att det får vänta (och så har ryggen packat ihop lite…igen….men på lördag ska jag till naprapaten).
En bergsskreva som jag rensat upp (den var rejält vildvuxen....)
Idag har jag varit och hämtat ringen hos guldsmeden. Ringen som är gjord av Uffes och mina vigselringar (samt lite ärvda smycken). Den blev precis som jag hade tänkt mig och jag är så OTROLIGT nöjd. Jag har verkligen saknat att ha en ring på mitt högra ringfinger. Uffes vigselring har ju suttit där sedan han somnade in. Den nya är ganska bred, men jag är ingen ”gulligull” tjej, på något sätt🙄. Det är hjärtan på, och självklart står det ”Krama Livet”. Frankrikeresan i sommar blir ju inte av, och detta har jag velat göra länge – och nu är det gjort, och Uffe är med mig 24/7, vi två är ett igen💗
