cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Ny dagbok - full med tomma sidor som ska fyllas med BRA saker!

Publicerad 2020-01-06 22:09:57 i Allmänt,

Cancergalan- helt fruktansvärt att det ens ska finnas ett behov av den. Denna vidriga sjukdom borde vara utplånad!!! Tårarna bara forsar, alla dessa hemska öden....trodde aldrig att det skulle komma så nära mig. Elin sa, när galan skulle börja, "jag vet inte om jag ska sitta kvar så du slipper sitta ensam, eller inte".
Hon satt ett tag, men sedan tror jag att hon tycktde det var jobbigt att se mig gråta. Det var ett tag sedan hon såg det sist. Dels gråter jag inte lika ofta längre, dels gör jag det när hon inte ser....
Det känns som om det bara är en tidsfråga innan man själv blir drabbad, har blivit så himla rädd för att få cancer sedan Uffe fick det. Jag saknar honom så otroligt mycket😥.
Om jag bara kunde få några timmar med honom.....💗
 
Idag tittade jag på "vårt" avsnitt av Sofias Änglar. Har inte sett det sedan det sändes i augusti..... det gör så ont, så ont att se, även om smärtan inte känns lika mycket som när jag såg det första gången, strax efter att Uffe somnat in.
Känner att jag har en skyldighet gentemot Uffe att leva vidare, att vårda & ta hand om varenda dag jag får, även om det vissa dagar känns extremt motigt.
 
Är tacksam för att jag har blivit "utvald" att få vara "försökskanin" eller "studiematerial" åt kuratorn som jag fick träffa när Uffe låg på palliativa, när hon ska studera vidare till samtalsterapeut. Det betyder att jag får förmånen att fortsätta träffa henne och det är jag så glad för.
Var där förra veckan och kommer att få förmånen att gå till henne lite oftare framöver.
Även om jag är glad att få fortsätta hos min kurator, så är det oerhört känslomässigt att gå genom dessa korridorer igen😔.
 
Känner tacksamhet för:
 
Att jag sovit HELT UTAN sömntabletter sedan den 23/12!!!!
Kommer dock att ta en 1/2 ikväll.....börjar jobba i morgon efter att ha varit ledig sedan 23/12, och VET att det kommer att bli svårt att somna annars.
 
Att jag har fått börja på en ny 5-årsdagbok
 
Gammal bok, avslutades 31/12-19. Har ju, varje kväll när jag skrivit i min DB, sett exakt vad som hände, dag för dag, för 2018. Nu är det ett nytt år, en ny DB - full med tomma blad, som ska fyllas med BRA saker!!!
 
Tacksam för grannkatten som kommer och håller mig (& barnen) sällskap - trots att han lämnade fotspår i min säng så att jag måste bädda om😂.
Han kan verkligen, till skillnad mot mig, konsten att slappna av!
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2020-01-07 12:34:09

Jag önskar dig ett fridfullt nytt år.

Svar: Tack & tack detsammaKram
Mrs Ordinary

Postat av: Anonym

Publicerad 2020-01-08 23:39:40

Kära du okända kvinna. Nu har allt varit en sista gång och idag påbörjade jag min " första gången utan honom resan" känner att du gått där jag nu skall trampa i denna bottenlösa Jävla dy. Kram

Svar: Ja, det är fördjävligt vad livet utsätter oss för, denna jäkla sjukdom :(Har många "första gånger" kvar.....sedan kommer de där tillfällena framöver när dottern tar studenten....när barnen (kanske/förhoppningsvis) gifter sig och när de får barn (hoppas jag).....och vid varenda ett av dessa tillfällen kommer han att saknas mig något alldeles ofantligt....

KRAM
Mrs Ordinary

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela