cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Ja, det var ju väntat, jag behövde dig som fan idag, Uffe

Publicerad 2020-01-21 23:55:32 i Allmänt,

Har bara väntat på att jag ska klanta till det på jobbet. Mest för att det är där som det är väldigt svårt att arbeta i lugn och ro (vilket jag normalt sett ändå gillar - att det händer saker, problem är till för att lösas). Nuförtiden så har jag otroliga problem att hålla fokus på saker och ting. Håller jag på med en sak och blir avbruten, så har jag svårt att plocka upp tråden igen. Blir jag avbruten av att någon kommer med ett "problem" så tar jag gärna tag i det "problemet" på en gång - för att inte glömma bort det, och det får ofta till följd att jag glömmer bort vad jag själv höll på med😱.
Läkaren säger att det kommer att ge sig.....jag tycker bara att det tar för lång tid!
 
Idag så hände det.....I screwed up - big time!!!! Har verkligen inte varit ens i närheten av något liknande under alla år. Tänker inte gå in på detaljer, men jag bröt ihop, mådde verkligen skitdåligt.....och gör fortfarande.
Kanske ingen "big deal" för andra, men för MIG var det verkligen det! Allt löser sig såklart, så är det ju, det löser sig bara på olika sätt. Kände ett sånt otroligt stort behov av att få ringa Uffe, hade behövt få höra hans lugna, trygga röst som försäkrade mig om att "det är ju bara ett jobb", "det löser sig". Hade behövt få komma hem och få den där stora, trygga, varma kramen - behövde den sååå mycket just idag😔.
Självklart kom huvudvärk delux som ett brev på posten.
Väldigt tacksam för en stöttande chef, och kollegor💗
 
När jag kom hem tog jag ett par värktabletter, tände alla ljus i uterummet och lade mig i jacuzzin. Behövde varva ner, även om det mest blev ett misslyckat försök.....
 
Som så många andra kvällar var det en underbar himmel. Tyvärr så såg jag bara en liten del av den från min position......
 
Det hände en så märklig grej.....när klockan var 16.15 så tittade jag mig över vänster axel och konstaterade att det var ett helt magiskt ljus i sluttningen bakom mig (detta var ca 15 minuter EFTER att jag tagit den översta bilden, men det är mkt ljusare). Tar upp mobilen för att ta en bild över axeln - då ser jag - i mobilen - de 2 rådjuren som spatserar i potatislandet..... De måste ha varit där när jag tittade mig över axeln, men jag såg dom verkligen inte då.....😱
 
Satte mig sedan i i uterummet, bland alla levande ljus. Efter en stund så ser jag något som rör sig på golvet. Tror inte mina ögon när det är en GETING som kryper omkring!!!!
Enligt naturskyddsföreningen finns det ca 25.000 arter av insekter i Sverige - VARFÖR ska just en GETING vara just den insekten som dyker upp hos mig?
Jag gillar verkligen INTE getingar.....
 
 
 ......så jag reagerade rent instinktivt.....
 
5 minuter kvar på KRAMENS DAG så:
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Åsa

Publicerad 2020-01-22 16:51:49

Känner igen det där med dåligt minne efter dödsfall. Maken dog för ett år sedan och det känns ibland som jag sprungit i en vägg. Lite korkad och glömsk. Ser att folk pratar med mig men blir det för många meningar hänger jag inte med.

Svar: Precis - blir det för långa "utläggningar" så stänger liksom hjärnan av. Samma sak om det blir för mycket olika intryck, så blir det kaos i huvudet.Kram
Mrs Ordinary

Postat av: Anonym

Publicerad 2020-01-22 22:22:18

Så märkligt att jag känner mig så nära er. Har vänner som ringer och barnen som hör av sig varje dag. Men jag säger aldrig riktigt hur det är...Blir att jo det går väl bra...just nu så är det ok. Men det är ju ett hål i mig!!! Jag lever men kommer jag att få ett liv utan min bästaste vän och make? Så tack ni som finns därute i cyberrymden. Jag är inte ensam att känna dessa känslor. Kram till er.

Svar: Tack och tack detsamma, får jag ju säga. Så skönt att höra att det finns fler som känner/mår likadant. Man känner sig inte fullt så ensam. Precis som du, så har jag ofta svårt att helt ärligt säga hur jag mår. Blide enklast att bara säga att allt är OK....KRAM
Mrs Ordinary

Postat av: Kakan

Publicerad 2020-01-22 23:06:59

Ibland blir det fel och att bryta ihop är ingen katastrof egentligen. Det är bara mänskligt. Stor kram tillbaka!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela