Påsk.....men ingen påsk.....
Ännu en storhelg har passerat. Ännu en storhelg som passeras ”för första gången”…..
Den blev ju konstig på flera olika sätt, självklart pga Corona, men ffa pga att Uffe inte var med oss. Påsken har vi ju ofta varit uppe i Hedemora, hos Uffes mamma.
Den här påsken innehöll
- inget påskris
- inga påskfjädrar
- inga påskägg
- ingen påskbuffé med en massa mat
- inget påskpynt
Nä – det fanns inte mycket här hemma som kunde avslöja att det över huvudtaget passerade en påskhelg.
Bestämde mig på torsdagen (hade semester då) att inte ta några insomningstabletter tor-sön, vilket såklart fick till följd att jag sov skitdåligt…..men skulle ju å andra sidan inte upp till jobbet.
Får mina ”ångest-tillfällen” då och då är dom riktigt vidriga. Har fått tabletter (Oxascand) men är för feg för att ta dom…..hade inte haft några problem att ta dom om bara Uffe funnits hemma. Fick, för många år sedan, Atarax, som egentligen är ångestdämpande, men jag fick dom som sömntabletter då de vanliga sömntabletterna hade dålig effekt.
Provade ta en tablett när jag var helt ensam hemma och fick världens hallucinationer på natten…..tror det är därför jag fegar ur….
Ångesten ger sig ju, det tar bara lite tid ibland.
Skulle kunna skriva att livet så sakteliga återgår till det normala – men ingenting är ju normalt för tillfället….och jag saknar verkligen Uffe, saknar att prata med honom om dagarna…..om allt som händer i Sverige & världen…och jag saknar de där varma omfamningarna…..och de pillemariska blickarna….och en väldans massa andra saker.....kanske ffa tryggheten i att inte vara ensam.....
Tycker inte att jag fick speciellt mkt gjort alls, trots ledighet i 5 dagar, precis som vanligt då….
Gick loss lite på ett hörn i trädgården, som växt igen lite. Tänkte bara ”tunna ur” lite med sekatören, men det slutade med en fogsvans (ja – lite termer sitter kvar sedan träslöjden i skolan) och ett smärre kalhygge.
Ganska kul att såga - det tråkiga är att allt ska tas omhand sedan....det brukade Uffe göra.....jag klippte & sågade, han släpade bort....
Lördagen blev en alldeles fantastisk dag. Sol, tyvärr inte så varmt, men vi bylsade på oss – tog gårdagens uppgrävda daggmaskar, lite majskorn, en gäng met- och kastspön, grillkorv , bröd, ketchup & tändstickor och åkte ut mot Spirudden. Stannade till på en mack för att köpa med oss en engångsgrill, men tji fick jag – de säljs tydligen inte överallt längre.
Ja, ja – vi parkerade och promenerade genom en gammal kohage som vildsvinen vänt upp och ner på och började fiska…..
Gick sisådär…..inte ett napp eller hugg på hela tiden, men det var kul ändå. Gav upp efter ett antal timmar och började samla ihop ”ved” till eldstaden som fanns….sedan kom vi på att vi inte hade ngt papper att tända med, och precis då kommer en man, med ett leende på läpparna och en flaska tändvätska i handen.
Jag talade om för honom vilken räddande ängel han var – och då hivade han fram grillkol åt oss också – då var det inga problem att få fart på elden, och gott blev det.
Mina älskade, fina barn💗
Tur i oturen att sonen än permitterad, hans skiftesschema är så himla rörigt och han jobbar ofta när alla andra är lediga.
Sonen fick lite gjort också - ser ut som om han försöker spraymåla om den😆
På söndagen fick jag ett litet sammanbrott. På något sätt så blir man lite känsligare under storhelger….dom är ju ändå till för att HELA familjen ska kunna umgås…..
Det var kanske ingen jättegrej som hände, iaf inte om man som utomstående hade hört vad det handlade om, men för mig blev det en enda skitstor besvikelse – och det räckte liksom…..ibland känner man sig bara så jävla ENSAM i allt och jag har fan inte VALT det, då hade det varit en annan sak😔.
