Igår skulle Uffe ha fyllt 56 år. Fattar ju att detta bara är den första av många "speciella" dagar, som kommer att passera framöver. Hans födelsedag, barnens, min, julafton, midsommarafton, nyår, bröllopsdag, påsk mm mm - dom där dagarna som man ofta umgås med familjen. Nu var han kanske inte alltid hemma alla dessa helgdagar, ofta var det ju någon turné - men vi hördes ju alltid av på födelsedagar såklart. Julafton var han alltid hemma, ofta även på midsommarafton, samt nyårsafton (han har varit borta 2 ggr på nyår, en gång m Uggla samt nyåret som passerade, då han gjorde Alcazars sista gigg - men då var Elin och jag på Cirkus och tittade🙂).
Känns som om det kommer att bli jobbigt med ffa julafton, men barnen och jag har bestämt att vi ska vara hemma, bara vi tre, och så får vi göra det bästa möjliga av det hela.
Pratade i telefon med min kompis Anette som ringde upp för att höra hur det var med mig💕 och lite senare ringde även Sören, kul att snacka bort lite tid, det var ett tag sedan💕.
Känner mig så otroligt tacksam för de vänner som "orkar" finnas kvar, för jag är inte världsbäst på att upprätthålla kontakten just nu....😔
Det finns såklart en viss oro för att de ska försvinna....en del har redan gjort det sedan tidigare....men, jag hoppas att de "står ut", och jag kommer att bli bättre på att själv ta initiativ till att höra av mig, jag vet bara inte när.....
Inser också, när jag tänker tillbaka på begravningen, att jag knappt minns något.... inte från ceremonin, inte från mottagningen, inte från 50-årsfesten. Blir lite ledsen över det. Minns ju knappt vilka som var närvarade, det var ju så väldigt många, och en del kände jag faktiskt inte ens igen. Gissar att jag träffat säkert 95% av alla, vid något tillfälle under de 31 år som Uffe och jag fick tillsammans, men jag har verkligen ett fullständigt värdelöst ansiktsminne😔.
Så många gånger under dessa år, som jag vart med Uffe på något jobb, och klivit fram till någon av hans kollegor för att presentera mig "Hej, Helena heter jag" och sträckt fram handen, bara för att få svaret "Hej, vi har träffats förr....". FY vad jag skäms - folk måste ju tro att jag är otroligt nonchalant....men jag LOVAR, det är jag inte!
Skäms också för att jag knappt kommer ihåg vilka jag fick alla fina 50-årspresenter ifrån. Skulle verkligen vilja tacka var och en av er....men jag minns ju inte😥.
Tack, tack, tack iaf - det får bli en kollektiv variant💕.
Var ensam hemma under kvällen (P jobbade och E var barnvakt), det händer inte så ofta - tack och lov (ensamhet som var något jag tidigare verkligen uppskattade, är numera något inte fullt så uppskattat....ibland är det dock skönt, men inte idag). Eftersom jag inte tyckte det var så kul just idag - så tog jag en lapp, från "lapp-samlingen" som Elin gjort åt mig - så kändes det lite bättre.
Hon är alldeles underbar och jag älskar henne to the moon and back💗
Ska verkligen försöka bli bättre på att:
KRAMA LIVET💜