Räcker det inte med stopp i avloppet???
Redan igår tyckte jag att ”nu räcker det”, liksom…..att aldrig få ha lite flyt mer än några dagar i rad. I alla fall känns det som det, men det kan ju vara hela situationen som varit i 1,5 år, som gör att jag lägger för mkt fokus på det dåliga som händer. Men…..jag har jagat vidare efter företaget som rensade vårt avlopp för en tid sedan, och som hade en garanti, att komma tillbaka om det blev ett nytt stopp inom ett år. Till slut får jag ett sms ”Hej, vi ringer i morgon”…..ja, ja – det återstår ju att se…😠
Sedan fick jag en tid på lättakuten på vårdcentralen, då jag sedan en vecka tillbaka fått lite märkliga symptom som skulle kunna vara nya proppar i lungan. Bytte ju medicin för lite mer än 5v sedan, och förra veckan fick jag ont i höger sida ett par dgr och sedan har jag upplevt en rejäl svängning till det sämre, konditionsmässigt, när jag tränar. Läkaren skickade mig direkt till akuten på SöS, utan att passera ”GÅ”.
Det blev känslomässigt....sjukhuslukten….gick förbi båset där Uffe låg, den dagen han fick sitt första epileptiska anfall – det första tecknet på att något inte stod rätt till. Han var så otroligt rädd, ledsen och förvirrad när Elin och jag kom in till akuten😔. Sören var där med honom när vi kom, han var även med när det hände och i ambulansen.
Ganska fort så fick jag en infart, och man tog lite blodtryck & EKG. Sedan, en lååång väntan i väntrummet. Ganska lite folk, men jag var ju där redan 11.15. Vid 15.30 fick jag gå in på ett rum….och det var exakt samma rum som jag satt i, med Uffe, när han fick sin första lunginflammation (han fick ju några stycken....). Det var innan vi visste att vi fick åka till akuten på NKS (dit fick man bara åka om man hade remiss). Den här gången låg JAG på britsen, förra året satt jag på en stol med mitt huvud lutandes mot sidan på Uffe, som låg på britsen. Då var jag så trött så jag till och slumrade till, det gjorde jag inte idag, trots att jag var trött….det var bara så mkt minnen som gjorde sig påminda.
En trevlig underläkare dök upp och berättade att alla prover såg bra ut, utom njurvärdena…..Han ställde en massa frågor, och rådgjorde sedan med överläkaren. Han kom tillbaka och sade att, med tanke på min bakgrund och symptomen, så ville man röntga. De satte också dropp pga njurvärdena. Inom en timme så skulle jag få komma på röntgen.
Efter 3 timmar, sittandes på en hård stol i väntrummet, så tog jag droppställningen och gick och frågade vad som händer….tror helt ärligt att jag hade ”slarvats bort”…. Under all denna tid som passerade så blev jag mer och mer orolig för att det inte var en propp – utan cancer…..jag är så rädd för cancer efter att ha sett hur Uffe bara tynade bort😔.
Efter ytterligare ngn timme, fick jag äntligen komma iväg och göra en datortomografi. Sedan ytterligare väntan innan läkaren kom och berättade att man inte kunde se ngt på röntgen, men att jag gjorde helt rätt som kom in med tanke på min historik. Sedan fick jag en avhyvling, snäll och välmenande, att jag MÅSTE dricka mer vatten, med tanke på njurvärdena…..
Jag har inte cancer….konstigt – det var verkligen en första, lättnandes tanke….. blodpropp glömdes liksom bort i mitt nojiga tankesätt.
20.15, efter NIO timmar, kunde jag äntligen åka hemåt…..såååå hungrig, efter att bara ha ätit en liten ostfralla på hela dagen. När jag kommer hem så har Pontus stekt pannkakor och Elin har tagit hand om disken – i badkaret…..som sagt….stopp i köksavloppet....
Sa jag att jag bet sönder en tand rejält, några minuter efter att jag kommit till SöS….? Bring it on, liksom….
.....kom dessutom hem till ett käckt litet brev från Landshypotek, som avslog min ansökan om att få flytta mitt huslån till dom. Hade hoppats på att få göra det då jag har så hög ränta på huslånet hos min nuvarande bank....
....och lite mer skit finns, men det tänker jag inte skriva om
Det går bra nu –NOT
Fokus på det negativa???
JAJAMENSAN!
KRAMA LIVET💜
