För 30 år sedan.....
För 30 år sedan, idag, var detta en av de lyckligaste dagarna i mitt liv…..idag har jag svårt att känna någon lycka alls….det är istället en av de mer ledsamma dagarna i livet. Det blir en sådan påtaglig påminnelse om livet som inte blev som det var tänkt.
För 30 år sedan vid den här tiden, var vi herr & fru Brynte, vigda i Österhaninge kyrka. Kyrkan som numera inte längre står för glädje. I många år gjorde den ju det. Vi gifte oss där och Pontus & Elin döptes där.
Sedan vände det....pappas begravning, och sedemera även Uffes.
För 30 år sedan, vid den här tiden, så var bröllopsmiddagen avklarad, så även presentöppningen. Vi hade fått höra en underbar bröllops-rap som Magnus, Ola & bestmannen Jonas framförde, den sist nämnda somnade in några år före Uffe.
För 30 år sedan, vid den här tiden så dansade vi bröllopsvalsen till Sjösala vals, på Dalarö Hotell, och Uffe stannade efter varje vers och sa "Är vi klara nu?".....nä - dans var inte hans grej riktigt.....
För 30 år sedan, vid den här tiden så dansade vi bröllopsvalsen till Sjösala vals, på Dalarö Hotell, och Uffe stannade efter varje vers och sa "Är vi klara nu?".....nä - dans var inte hans grej riktigt.....
30 år……vi hade storslagna planer för den här dagen.
Blir så ledsen över att jag har svårt att vara tacksam för alla de år vi fick, tänker bara på alla de år vi nu aldrig kommer att få.
Tur att det var en stressig dag på jobbet - det lämnade lite tid över till funderingar. Sedan gjorde jag misstaget att åka och träna - det lämnar tvärtom, en massa tid till funderingar.
Inte ens musiken kunde överrösta tankarna. Ännu värre att sitta i bilen….och sedan åka till mamma och försöka vara glad, då hon är så otroligt ledsen och nedstämd för att hon är så ensam hela dagarna och hennes alzheimer spelar henne en massa spratt. Idag stod kaffebryggaren på med locket till vattenbehållaren liggandes på plattan……
Önskar jag kunde prata med henne om allt, men det går ju inte med någon som tror att hennes egna mamma lever (mormor dog för väldigt många år sedan, 94 år gammal).
Uffe - du fattas mig något alldeles ofantligt mycket....hur blir man hel igen....blir man någonsin det?
KRAMA LIVET💜
(en del dagar är det dock mycket svårare än andra)
