cancerborjantillslutet.blogg.se

Det blev en fin helg, fick mycket gjort, även om jag tycker att stora delar av dagarna går åt till ”ingenting”. Har en lååång startsträcka, och sätter sällan fart förrän efter lunch någon gång.

I fredags var Anette och jag på hotell Winn och åt lite. Verkligen inget märkvärdigt, men skönt att få komma ut bland ”folk” – även om det var väldigt få människor där. Otroligt trött – som alla fredagar, och när vi kom hem (finaste sonen lämnade & hämtade) vid 22-tiden så dröjde det inte länge innan jag var tvungen att lägga mig, blev tok-trött.

Lördagen blev riktigt bra. Vid lunchtid så körde vi (Pontus & jag) hem Anette och sedan fortsatte vi till Bauhaus och köpte lite marksten.
Röjde en del av trädgården som jag inte ägnat en sekund åt sedan vi flyttade in för ca 18 år sedan. Sedan hade även Elin lyckats ta sig ut i solen (typ klockan 15….) och vi alla hjälptes åt att få upp 2 pallkragar, Pontus häftade fast markduk på undersidan, vi tömde i 3 säckar jord i varje, och sedan i med jordgubbsplantor. Pontus & Elin hjälptes åt att montera 2 små ”växthus” som vi ställde ovanpå pallkragarna – bortsett från att de förhoppningsvis skyddar mot rådjurens framfart, så hoppas jag att de växer bättre. Riktigt, riktigt mysigt att vara ute i trädgården alla tre tillsammans💗

Efter det blev det en liten vilopaus på Backstage, innan jag satte fart med att lägga en kant vid rabatten (som jag röjt som en idiot i ett par dagar) med markstenen jag köpte. Rabatten har utökats med ytterligare en ros, en rhododendron samt täckbark. Barnen hade fått nog av frisk luft och trädgårdsarbete så de ”flyttade in”.
Allt tar ju liiiite längre tid än man räknar med, så även detta – men nu är det iaf klart. Ett hörn av tomten, som - liksom stället där vi satte upp pallkragarna, blivit försummat i alla 18 åren vi bott här….

Tillbringade lång tid häromdagen med att gräva & spetta för att få upp rötterna till en del små träd jag sågat av – slitgöra….
Det blev kanske inte perfekt, men det blev iaf bra mycket bättre. Synd att jag inte tog en bild innan jag satte igång med allt – skillnaden är brutal.
Nu får vi se hur lång tid det tar innan jag lyckats ta kål på allt….har ju inte direkt gröna fingrar och inte heller ett jätteintresse för trädgårdsarbete….

 

 

 

Har funderat på varför jag, de senaste ca 2-3 månaderna har blivit så grymt trött på fredag och lördagskvällar. Har min egen lilla amatörpsykologi teori om det.

Efter att Uffe somnat in så slängde jag mig direkt in i en massa saker. Jag menar –DAGEN efter att han somnade in gick jag till hans och min favoritrestaurang med barnen och sedan direkt på en Bon Jovi konsert (det var dock BRA för oss tre, och det blev en fin kväll!). En månad efter att han dog, så åkte jag till Frankrike med våra vänner (något som jag VET att Uffe verkligen ville att jag skulle göra). Sedan rullade det bara på – det kändes som om jag i ren desperation bokade in saker nästan varje helg. Något som nu, såhär i efterhand, känns som en slags flykt från att behöva stanna upp och känna efter. Inte nödvändigtvis något dåligt dock, alternativet hade antagligen varit att bara sitta hemma och känna efter hur dåligt jag mådde.

Men, 400 dagars sjukdomsresa mot ett oundvikligt slut, en resa som på slutet var fruktansvärt jobbig både psykiskt och fysiskt. Där min kropp, förmodligen under lååång tid, gick på reservkraft. Och - tillbaka till amatörpsykologi utvärderingen – antagligen fortsatte gå på reservkraft, även efter att han avled. JAG gav liksom inte min kropp något andrum, trots att jag var sjukskriven och hade alla möjligheter att göra det.
Jag fortsatte att köra på, mentalt, i 180, även alla de dagarna där jag upplevde att jag inte gjorde ”någonting” (de dagarna finns ju fortfarande med mig), så kände jag mig mentalt ”upptrissad” konstant. 
Sömnen har ju varit under all kritik sedan Uffe blev sjuk. Tack gode Gud för både insomningstabletter och sömndito, även om de senare använts sparsamt.

Nu tror jag att allt har kommit ikapp, och det är nog tack vara Corona faktiskt. Nu har jag inga möjligheter att boka upp en massa saker på helgerna. Jobbar på som vanligt – fullt upp där (fortfarande sjukskriven 25%) – men, inget inbokat på helgerna, så det känns som om när fredagen kommer, så säger min kropp till mig –ÄNTLIGEN FÅR JAG VILA, ÄNTLIGEN HAR DU FATTAT!!!
Så – misstänker att det är den springande punkten i att jag så fullständigt däckar fredag & lördag. Fullt ös på vardagarna med jobb – och sedan slappnar mitt mentala jag av totalt när helgen kommer.

Ja, ja – då kan jag i alla fall trösta mig med att det borde ge sig med tiden.
De senaste veckorna har det dock hänt att jag har glömt bort min bankomatkod, vilket är oerhört stressande. Att stå vid uttagsautomaten eller bensinpumpen, och så blir det bara blankt i huvudet, det är otroligt obehagligt.

Uffe gör sig påmind varje dag, finns med mig i mina tankar och i det jag gör. En låt, en mening, ett tv-program, en plats....hela tiden uppmärksammas jag på ENsamheten som nu är vardag, och TVÅsamheten som flytt sin kos😔.
Igår natt hade jag ytterligare en dröm om Uffe. En konstig sådan - vi var på ett väldigt märkligt tåg, i England. Han var märkt av sin sjukdom, och satt själv på en plats i tåget, jag stod en bit ifrån och pratade med en engelsk dam, om Uffe och hans tumör. Han stapplade fram till mig, och damen hälsade på honom, och någonstans där, så vaknade jag....

En väldigt positiv sak (vågar man ens skriva det, utan att utmana ödet?) är att Elin verkar ha magiska händer. Min nacke har gjort ont varendaste kväll, mer eller mindre, sedan Gud (vad han nu har med det att göra....eller är det en hon.....eller bara transgender....😂?) vet hur länge. I lördags kväll var det väre än vanligt och Elin kan ofta se det på mig - när det är illa. Så hon frågade, och jag svarade att det inte alls var bra (tabletter hjälper inte alls). Då sätter hon handen på bakhuvudet på mig och jag visar henne exakt var det gör ont och hon börjar masserar - kan säga att hon har sjukt hårda nypor!

När hon sedan slutar så är det onda borta!!!
Det har liksom aldrig hänt förut - varje kväll när jag lägger mig så finns smärtan där - nu var den som bortblåst, och jag har knappt kännt något alls sedan dess. Helt otroligt, är SÅ tacksam💗.