cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Bedragare, utförsluta och Cesardressing

Publicerad 2020-05-06 23:47:27 i Allmänt,

Kommer saker och ting ”ikapp” nu….eller är det bara den jäkla viruset som börjar krypa under skinnet på mig?
Gissar att det är en kombination. Måendet, som ändå varit förhållandevis gott, håller en väldigt svag, men stadig kurs, nedåt just nu.
Får lite lätt panikkänslor, nästan som klaustrofobi, över att inte kunna leva ett ”vanligt” liv….ändå gör jag ju det – jämfört med en del andra.
Jag åker till jobbet varje dag, är på gymmet (håller såklart avståndet, vilket funkar ganska bra då det inte är så många besökare), storhandlar när det behövs….men jag kan inte bara åka in till stan med en kompis och ta ett glas vin på krogen hur som helst – det är ju knappast att räkna som en ”nödvändig” sak att göra. Saknar det sociala livet – men det är jag inte ensam om såklart.

Saknar Uffe enormt mycket – tänk vad det hade känts lättare om jag hade haft honom här hemma att prata med om allt elände som händer just nu.

Fredagar & lördagar somnar jag i princip varenda kväll, på soffan – en otroligt djup, obehaglig sömn – på gränsen till medvetslöshet, känns det som.
Barnen berättar att de pratar med mig, och jag svarar – ibland – men jag har inga minnen av det när jag ”vaknar till liv” igen. De kan verkligen tjata på mig, att jag måste gå och lägga mig, men det är nästan helt omöjligt att få kroppen att vakna till liv, så att jag kan resa mig och gå till sängen. Hjärnan säger åt mig att resa på mig, men kroppen lyder bara inte. Jag som egentligen är kvällsmänniska. Vardagarna går det bra – men på fredagen smäller det bara till…..

Har samtal med min kurator en gång i veckan, via nätet, och det känns bra att prata med henne. Eftersom jag är hennes ”övnings-patient” då hon utbildar sig till samtalsterapeut, så fokuserar vi inte på Uffes sjukdom/bortgång, utan vi gräver i min välfyllda ryggsäck. Sakta men säkert knyts saker och ting ihop, saker som hänt för mycket länge sedan, men som format mig och mitt beteende genom livet. Fascinerande att se den röda tråden. I mitt huvud finns en hel del att förändra - men det är verkligen inte lätt att omsätta i praktiken.

Har nyttjat ett presentkort hos en massageterapeut och kombinerat det med att gå till en fysioterpeut, intensivt under en period, för min nackes skull. Men den sist nämnda har nu gett upp, känns det som, eftersom jag inte blivit så mkt bättre, efter 8 behandlingar. Har ett besök kvar – då skulle jag få lite yogaövningar för nacken. Börjar mer och mer inse att smärtan från min artros, skolios & diskbråck i nacke & ländrygg är något jag kommer att få leva med – och det sätter sig också på humöret.

Är det såhär livet ska vara nu? Halvdeppad, ser allt som ett grått töcken, inte kunna planera in några roliga begivenheter, ensamhet…..jag FÖRSÖKER verkligen, men de senaste dagarna har varit lite sämre och jag ser ju ingen större ljusning. Inser ju när jag tittar på alla bilder, att jag ju ändå har haft en del underbara stunder – kanske är jag bara gnällig, men det är inte kul nu!😔

Har dessutom blivit utsatt för en jävla bedragare på Blocket 😡 Jag ska berätta, men det är inte säkert ni fattar, för jag gjorde det knappt själv först.

Annonserade ut en iPad (som jag köpte till Uffe när han låg på palliativa, lite visste jag att han skulle somna in bara ett par veckor senare – han använde den bara ett par gånger) för 5500:- (nypris 7600:-) En man hörde av sig och skulle ha den. Hans ”svåger” swishade mig 4100:-, resten skulle han betala kontant. Han dök upp, jag berättade att min man, som avled i somras, bara hade använt den 2 ggr. Jag fick 1400:- kontant och han åkte iväg i sin svindyra Merca. Såg att han stannade en bit bort ett par minuter, sedan kom han tillbaka, vevade ner rutan och frågade var laddsladden var. Jag sa att den antagligen blivit kvar på sjukhuset. ”Jaha, men då måste jag köpa en ny”. Ja – du får nog göra det, svarade jag och sedan åkte han (jag tänkte att med den bilen kan inte en laddsladd vara hela världen).

Några dagar senare ringer min mobil. En kille presenterar sig och undrar om min son säljer ett Nintendo. Ingen aning säger jag, han håller på en del med spel, men jag har ingen koll. ”Min pappa har swishat dig 4100:- för ett Nintendo den 26/4, som skulle skickas till mig” säger han, och jag svarar att det tror jag inte, för om min son säljer något så vill han nog ha pengarna själv. Han är påstridig, och jag går in och kollar swish-historiken.  Svarar honom att jag fick in 4100:- den 26/4, men att det var för en iPad jag sålde.

Då uppdagas det att den här killens pappa (som skulle lägga ut för Nintendot (killen är i 30-årsåldern)) har swishat 4100:-, till MITT nummer, på uppmaning av den man som köpte iPaden av mig - och som då alltså även "sålde" ett nintendo till killen vars pappa swishat mig. Jag tror såklart att pengarna kommer från mannen som köpte iPaden, men i själva verket kom de från pappan till killen som trodde att han skulle få ett Nintendo skickat till sig…..

Jag har handlat i god tro, liksom den andra killen(s pappa). Pengarna har jag redan ”investerat” i en ny ring som en guldsmed ska göra av min och Uffes vigselringar. Killen vill att jag betalar tillbaka till honom. När jag var till polisstationen och gjorde en anmälan så kunde inte polisen svara på vem som har ”rätt eller fel” då båda handlat i god tro. (Killen berättade att han gjort samma misstag för ett par månader sedan och swishat 3000:- för ett Nintendo som heller aldrig kom…).
Nu har jag fått ett sms där killen ska prata med en jurist, och så hotar han med kronofogden, om jag inte betalar honom 4100:-.

Bring it on, säger jag bara – jag hade tänkt föreslå att jag skulle betala tillbaka hälften av pengarna, men med den attityden så kan han gott och väl ta och prata med jurister och kronofogde.

Känns som om det ena negativa avlöser det andra, kan man inte bara få slappna av i lite mer än en månad i taget – är det för mycket begärt???

Så – nu har jag digitalkräkts av mig för denna gång.

Här är lite bilder från tiden som passerat sedan sist.

 
Älskade barnen, sitter och lyssnar igenom Uffes gamla kassettband. Sonen köpte en gammal kassettbandspelare. Några få band var mina. När jag stod på övervåningen och lagade mat, så hörde jag först min favoritsång "Black Velvet" med Alanah Myles....och strax efter "Still got the Blues" med Gary Moore...då kom tårarna - Still got the Blues var en av Uffes absoluta favoritlåtar. Jag har ingen aning om hur dessa båda låtar hamnade på samma kassettband, men någon gång i tiden så har Uffe eller jag, spelad in det bandet💗.
 
En trana på väg till jobbet, kan man bli glad av😀
 
....och även en råbock på besök i mammas trädgård
 
Fick en läxa av min kurator (har fått flera, men detta är den senaste), att barnen och jag skulle laga mat tillsammans. Köket "äger" jag, och det handlade i grund och botten om att släppa på kontrollen....vilket jag har svårt för - fråga mina barn 😱😳. Men det gick utmärkt denna gång och det var både kul och supergott. Här är resultatet:
 
Pontus förrätt, västerbottenkorgar fyllda med räk- och kräftröra
 
Min huvudrätt - inte lika fantasifull, stekt oxfilé, med sötpotatisfries och tomatsalsa
 
Elins dessert - hon freestylade, så det blev kladdkaka med glass, jordgubbar och vita chokladdekorationer.
 
....och ibland undrar man om de verkligen är 22 & (snart) 16.....😂
 
En kväll så ställde dottern helt spontant fram detta på kvällen - det blir man glad över👌
 
Sonens Saab plockas ner, bit för bit...tror det är ett 10-årsprojekt😳
 
Jag har grävt om komposten som Uffe byggde en gång i tiden- min rygg ÄLSKAR mig - NOT!
 
Fick en brunch i julklapp av dottern. Inte så många ställen som har det nu - så vi tog den på "Det arroganta svinet" en söndagsförmiddag istället. En Texas Trinity blev det, delad på 3 och vi orkade inte äta upp allt..... Sjukt gott, och det är ett ballt ställe - mitt i ett industriområde, i en lagerlokal, avskalat, rått & utsedd till en av Sveriges bästa köttrestauranger!
 
....och den här kaktusen är en del av inredningen....😳
 
Dottern fick lära sig den hårda vägen vad som kan hända när man har en mamma som tröttnar på att ungen alltid lämnar en tom schampoflaska efter sig, och inte ställer dit en ny......OJ vad hon skrek och svor när hon skulle ta schampo 😂
 
Ett hörn i trädgården som fullständigt hade växt igen med diverse träd & buskar. Har klippt & sågat ner mängder samt luckrat upp, vänt och rensat jorden. Fyllt på med lite rosjord och planterat 3 rosor. Ska bara hitta ngn kantsten så blir det nog bra. Inte heller det här gillade ryggen....
 
.....jag vill IN.....
 
Min vackra dotter - som jag älskar henne💗
 
SÅ SANT!!!
 
KRAMA LIVET💜

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2020-05-07 08:52:44

Så skönt att "höra av dig" Du känner ju inte mig,men jag tycks känna dig hahaha. Blir så glad att läsa dina rader även om det är tråkiga och bedrövliga saker oxå. Om det där med bedragare hade hänt mig så skulle jag bara ramlat ihop, att inte få diskutera det med Dan!!! Antagligen precis som du känner. Du ramlar Helena,men vi ställer oss upp sakta,sakta.

Svar: Jag uppskattar verkligen din feedback, och jag blir glad, att du blir glad.Ja - behovet av att prata med den där personen som känner mig bäst i hela världen - det behovet är enormt, och så fort det händer något, positivt eller negativt - då känns der så mycket mer.
Men det är klart att vi reser oss - av den enkla anledningen att det inte finns några alternativ.
KRAM
Mrs Ordinary

Postat av: Anonym

Publicerad 2020-05-07 11:38:29

Men oj vilken konstig grej..och fräckt! Stackare som hamnat i kläm med sånt skit!! Kul att göra något fint med smyckena..och väldigt kul med dressingen :-) Säger som föregående ”talare”, känns som man känner dig fast det är så att man känner såååå med dig KRAMIZ Carina

Svar: Är så tacksam för feedback.Ringen kommer att bli jättefin och jag kan säga att jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag stod utanför toadörren när dottern fick cesardressing i handen - är SÅ nöjd med "planket" :)
KRAM på dig
Mrs Ordinary

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela