cancerborjantillslutet.blogg.se

Ibland, när man tycker att det ändå är ganska bra, så får man en fet smäll rakt i ansiktet, på något sätt.

Har haft en BRA dag. Solen strålade från en klarblå himmel, 12 grader varmt. Bestämde mig för att hoppa gymmet och åka hem istället (det händer verkligen inte ofta att jag åker hem för att ”bara vara”). Städade lite på balkongen och satte mig med en vaniljlatte, i ett linne – utan att frysa! 
Corona kändes plötsligt vääääldigt avlägset, på ett otroligt befriande sätt.

Planterade lite tomatfrön, som jag hade sparat från sensommaren, tog ett avkopplande bad i jacuzzin, tände en massa ljus i uterummet, satt där ett tag, lagade middag, åt med barnen…..satte mig i soffan med datorn i knäet.

Loggade in på FB, kikade igenom de ”minnen” som dök upp – och då kom den,  bilden som var som en smäll i ansiktet….som en stor fet påminnelse att livet är kort & förgängligt….

 
Den här lappen låg på min kudde den 19/3-2014, när jag skulle lägga mig. Jag antar att Uffe i vanlig ordning gett sig iväg på någon turnésväng – och lämnat den fina lappen till mig. Han var långt ifrån en obotlig romantiker, och det var kanske därför jag uppskattade de sällsynta gesterna så mycket.
”Älskar dig mer än mest”, han sa det ofta, och det var också det absolut sista han sa innan han somnade in.
Jag har inte gråtit på väldigt länge, men den bilden.....
Han saknas mig så ofantligt mycket💗

All hysteri i samhället får mig sakna honom och hans sällskap ännu mer, jag saknar att ventilera oron över vad som händer i världen, med honom. Jag är inte orolig för att själva viruset, inte ett dugg - men jag är orolig över vad som kommer att komma i svallvågorna av det....alla dessa företag som nu går under, alla som blir arbetslösa....
Ska kanske vara "glad" över att han slapp uppleva det - han hade inte haft en chans med sitt företag.

En annan sak på minussidan, sedan jag skrev sist, får man nog räkna detta till: