cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Civilstånd, semmelwraps & status quo

Publicerad 2020-02-01 01:46:53 i Allmänt,

Nu är det en sån där kväll, där jag känner att jag måste "få ur" mig lite skit....igen.....
Tillfällena med den typen av känsla minskar, vilket måste vara något positivt.....men....nu har jag ett behov av att "skriva av mig", "knöla ihop pappret", kasta det och börja på en ny dag i morgon (eller senare idag då klockan är över midnatt).
 
Funderar på mitt civilstånd....känner mig inte som "singel". Singel för mig är när man, mer eller mindre, "frivilligt" (eller ofrivilligt) lever ensam, antingen för att man inte har träffat någon respektive, eller för att man kanske gått igenom en skilsmässa - eller så vill man helt enkelt leva ensam.
Men jag fick liksom inte ens chansen att göra ett val alls.....
Jag känner mig verkligen INTE som "änka", kan absolut inte relatera till det ordet ens😣
Så vad är jag egentligen....?
Bästa svaret, utifrån vad jag känner är - "vilsen".....men det är knappast ett civilstånd.....
 
Var till kuratorn tidigare i veckan, återigen dessa sjukhuskorridorer som jag gått i så många gånger....känns som att bli insvept i en tung, mörk filt när jag kliver innanför dörrarna på sjukhuset. Men hon är bra, min kurator. 
Fick ju egentligen inte gå till henne mer än under 3 månader efter Uffes bortgång, för så är reglerna på palliativa, tydligen. Tur för mig att hon vidareutbildar sig till samtalsterapeut, och ville ha mig som "övningspatient". Hennes handledare gav också 👌 till det. Men, hon sa att vi inte kunde samtala bara om Uffe, med tanke på vad hon utbildar sig till. Jag sa - inga problem, vad vill du prata om.....för jag har en svintung ryggsäck att plocka problem ur.....
Jag hoppas att den ryggsäcken så sakteliga kommer att bli lättare att bära.

Är rädd för att "fastna" i sorgen, men jag kan ju inte förneka den - det är antagligen mkt värre.
Men det jag känner på insidan, avspeglar sig för det mesta inte på utsidan. Det handlar egentligen inte om förnekelse, utan mer att jag VÄLJER vad jag vill visa för min omgivning. För OM jag skulle visa, på utsidan, hur jag mår, på insidan, så skulle livet bli oerhört mycket jobbigare. Inte bara för mig, utan även för min omgivning.
Ta en sådan sak som att, när man ses, så är den första frågan oftast "hur är det?".
Om jag svarar "Bra", så kan samtalet fortsätta, förmodligen i en glättig, positiv riktning.
Men - om jag svarar "Det är inte alls bra" - då kommer ju samtalet att gå i en mycket mer negativ riktning, som antagligen är jobbig för både mig & "mottagaren". Vill jag utsätta den jag möter, för det?
Oftast inte faktiskt. 
(en del ser dock igenom mig, och frågar "hur är det EGENTLIGEN?"😱)
Jag tror, helt ärligt, att om jag INTE släpper fram det "som gör ont", utan behåller det på insidan, och så släpper jag fram det som är bra, så ofta jag kan, så kommer det onda att göra mindre och mindre ont. Det kommer aldrig att försvinna, men det kommer att blekna, och låta det som gör gott för själen, att växa och bli större.
Det betyder dock inte att jag förnekar det onda, jag behåller det bara för mig själv (och ja - det kommer fram - jag SLÄPPER fram det då och då - en ventil. Att skriva här är ett sätt).
 
Skiten som hände på jobbet förra veckan vill inte heller riktigt släppa taget om mig. Känns som att om jag kan göra den typen av misstag en gång, för att jag har så jäkla svårt att hålla fokus när jag blir störd, så kan det mycket väl hända igen.
Men en bra sak hände denna vecka - och jag har full förståelse för att det kan tyckas som en petitess för alla som har full ordning på alla hjärnceller, men för mig, vars hjärnceller lever i ett brutalt kaos, så var det iaf bra.
Jag hittade en lapp på mitt skrivbord med lite lösryckta anteckningar på (ja - det var jag som hade skrivit den!). Har väldigt många lappar på mitt skrivbord men har "lärt" mig att skriva, klart & tydligt, vad jag menar, på dom. Men - denna lapp...fattade igenting, rena rama gallimatias.....försökte komma på, men blev ideligen avbruten av kollegor/telefonsamtal samt mail som behövde besvaras.
Men - plötsligt - så bara kommer jag på det - DET var faktiskt ren glädje😀. En skitsak för ett par år sedan - en STOR sak i dagsläget.
 
Mitt liv finns i min mobil, allt, jag menar ALLT, ligger i min kalender med MINST 2 påminnelser....
Som tex att jag på måndag ska testa nya linser (håller på och provar ut). Inte nog med att jag har lagt in det (med dubbla påminnelser) på måndag morgon, jag har dessutom lagt in det på söndagskvällen - med dubbla påminnelser.....that´s my life right now.....
 
En jävla tandvärk har jag åkt på också. Fick tid på måndag. Om jag ser rätt, så kan det vara en rejäl spricka i tanden...hoppas verkligen att jag har fel! Har inte lika ont som igår.....men något är inte bra😖.
 
Nåväl - nu fokus på positiva saker, jag suger på matte - inte så positivt kanske, men ibland är det ganska bra, för......:
 
.....en vanlig semla innehåller ca 500 kalorier......en semmelwrap, antagligen runt 700....jag åt en idag (köpt på bästa TM Bagarstuga, Pontus och jag tog en eftermiddagsfika)......
 
 
......man kan säga att den semlan ersatte gymmet.....väskan färdigpackad i bilen....tanken var ett pass.....brukar bränna ca 700 kalorier på ett pass.....då tänker jag att det blev +-0, status quo alltså..... Visst skrev jag att jag var dålig på matte....OCH rörig i huvudet....?
 
Andra positiva saker i veckan:
 
Var på en promis med Elin, och såg hela 18 änder i lilla Rocklösaån
 
Såg en lektion när Elin red fina Game Boy, såg så lugnt & trevligt ut. 
 
Kom hem i förrgår till ett superfint, städat hus. Elin hade fått "feeling", som hon sa. SÅ glad & tacksam för det - fattar ni hur skönt det var att komma hem och börja med middagen utan att behöva röja diskbänken, utan att behöva blicka ut över en stökig soffa och ett överbelamrat soffbord?
Tack älskade unge💗
 
Kan dessutom se fram emot en hel del roliga saker framöver. MÅSTE ha saker att se fram emot, och det har jag nu (samtidigt som jag ibland får panik över att jag har bokat saker för jag VILL INTE GÖRA NÅGOT ALLS - men så VET jag att jag alltid har kul & trevligt😄)
 
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela