Var på gymmet idag, hamnade på ett löpband där jag under 30 minuters löpning (långsam sådan!), såg mig själv avspeglas i en ruta....
Det dyker alltid upp så mkt tankar i huvudet när jag är på gymmet - och nästan uteslutande är dom mindre bra - antagligen för att jag ges utrymme att tänka när jag är där.... Annars brukar jag se till att sysselsätta hjärnan med annat för att slippa tänka....
När jag sprang....och såg mig själv avspeglas i rutan så kände jag att den bilden var så otroligt talande för hur mitt liv känns just nu.
Att springa utan att komma någonstans, att springa utan mål.
Springer jag ifrån något, eller springer jag emot något - och det spelar ju iaf ingen roll - för jag kommer ingenstans...😔
- och då uppstår ju frågan om det ens är värt att försöka?
Livet är ju det som är här och nu, men jag är värdelös på att förvalta det....och jag vet att Uffe skulle ge mig en utskällning om han kunde 🙄.
Men just nu har det varit- och är, för många motgångar - och det känns som om de aldrig tar slut.
Svärmor är sjuk, min mamma har alzheimer som eskalerar, en vän som inte förstår att hon håller på att förstöra sig själv och jag kan bara maktlöst se på, en ensamhet som är förtärande - och som just nu känns som om det är min framtid. I somras fick jag ju ändra mig angående Tinder....från att ha förkastat sajten, till att faktiskt få förmånen att träffa en fin man via den. Men som allt annat i livet just nu, så gick det åt pipsvängen.
Inser att om jag någon gång framöver, ska kunna träffa en man igen, så måste han ha en stor förståelse för att Uffe alltid kommer att finnas med mig.
Han måste också finnas där, när jag inte mår så bra. Inte bara när allt är toppen - ett förhållande kan inte bygga på att bara finnas för varandra när livet är guld och gröna skogar....det måste fungera även när det inte är toppen också....
Glädjas åt framgångar, stötta varandra i motgångar - en självklarhet, för mig, i ett förhållande...
Eller är det helt enkelt så att när man har förlorat sin livskamrat, så är de enda man kan få lite förståelse ifrån (förståelse när man går in i en svacka) - det är andra som har råkat ut för samma sak...?
I så fall lär jag få vara ensam resten av livet....
Lucia idag - och vore det inte för att jag såg det på Nyhetsmorgon i morse, så hade jag inte haft en aning. Inte heller hade jag kommit ihåg att tända det tredje ljuset....
Saknar så otroligt mycket, att få sitta, hela familjen tillsammans, äta en lång, mysig frukost, och tända ljusen i adventsljusstaken på söndagsmorgonen.
Julgranen är inköpt, det finns både hyacinter & amaryllis här hemma, ljusslingan på balkongen är uppe, julklapparna inköpta & inslagna, 2 adventsljusstakar finns, det doftar både saffran & pepparkakor - men för min del finns inte en tillstymmelse av julstämning. Vill inte känna så.....
Så - nu har jag nog gnällt av mig för denna gång, men har troligen all anledning att återkomma i ämnet...
Skäms över att jag gnäller, det finns de som har det så mycket värre....men just idag har jag en gnäll-dag - och det tar sig uttryck i ett inlägg (och ingen är ju tvungen att läsa...)
Även om det känns som om jag inte kan ta mig för med något alls så har jag hunnit med lite iaf, bortsett från att jobba....
Saffran köpte jag ett par 🙄🤔 påsar......blev ett antal Saffranskladdkakor (2 påsar till en kaka), och så småningom blir det Saffranssnittar med havssalt, Saffransbollar & Saffransdrömmar
Julgranen har kommit upp på Bryntes Backstage
Erika Lagerbielkes fina glaskonstverk, Uffes pris i Bullen Awards, lyser ständigt och vackert. Allt ljus behövs verkligen i detta mörker....
Pontus och jag var till Djursnäs Viltbod och inhandlade bl.a en julskinka av vildsvin, samt fasanbröst och rökt vilandsbröst. Kan verkligen rekommendera det stället.
Elin fick i uppdrag att rita ett pepparkakshus. Hon sa till mig att hon ville rita något som hade betytt mycket för Uffe, något som han tyckte om. Jag föreslog att hon skulle rita Sundbornsgården, där Uffe konfirmerade sig, ett ställe han alltid pratade så varmt om, och där även Pontus och Elin är konfirmerade. Hon tyckte det var en strålande idé. Pontus satte en pepparkaksdeg för en vecka sedan. Idag har det tillverkats delar, men degen räckte inte....så han satte en ny
KRAMA LIVET💜