cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Story of my life

Publicerad 2020-12-13 23:04:00 i Allmänt,

Var på gymmet idag, hamnade på ett löpband där jag under 30 minuters löpning (långsam sådan!), såg mig själv avspeglas i en ruta....
Det dyker alltid upp så mkt tankar i huvudet när jag är på gymmet - och nästan uteslutande är dom mindre bra - antagligen för att jag ges utrymme att tänka när jag är där.... Annars brukar jag se till att sysselsätta hjärnan med annat för att slippa tänka....
När jag sprang....och såg mig själv avspeglas i rutan så kände jag att den bilden var så otroligt talande för hur mitt liv känns just nu.
Att springa utan att komma någonstans, att springa utan mål.
Springer jag ifrån något, eller springer jag emot något - och det spelar ju iaf ingen roll - för jag kommer ingenstans...😔
 
 
- och då uppstår ju frågan om det ens är värt att försöka?
 
Livet är ju det som är här och nu, men jag är värdelös på att förvalta det....och jag vet att Uffe skulle ge mig en utskällning om han kunde 🙄.
Men just nu har det varit- och är,  för många motgångar - och det känns som om de aldrig tar slut.
Svärmor är sjuk, min mamma har alzheimer som eskalerar, en vän som inte förstår att hon håller på att förstöra sig själv och jag kan bara maktlöst se på, en ensamhet som är förtärande - och som just nu känns som om det är min framtid. I somras fick jag ju ändra mig angående Tinder....från att ha förkastat sajten, till att faktiskt få förmånen att träffa en fin man via den. Men som allt annat i livet just nu, så gick det åt pipsvängen.

Inser att om jag någon gång framöver, ska kunna träffa en man igen, så måste han ha en stor förståelse för att Uffe alltid kommer att finnas med mig.
Han måste också finnas där, när jag inte mår så bra. Inte bara när allt är toppen - ett förhållande kan inte bygga på att bara finnas för varandra när livet är guld och gröna skogar....det måste fungera även när det inte är toppen också....
Glädjas åt framgångar, stötta varandra i motgångar - en självklarhet, för mig, i ett förhållande...
Eller är det helt enkelt så att när man har förlorat sin livskamrat, så är de enda man kan få lite förståelse ifrån (förståelse när man går in i en svacka) - det är andra som har råkat ut för samma sak...?
I så fall lär jag få vara ensam resten av livet....
 
Lucia idag - och vore det inte för att jag såg det på Nyhetsmorgon i morse, så hade jag inte haft en aning. Inte heller hade jag kommit ihåg att tända det tredje ljuset....
Saknar så otroligt mycket, att få sitta, hela familjen tillsammans, äta en lång, mysig frukost, och tända ljusen i adventsljusstaken på söndagsmorgonen.
Julgranen är inköpt, det finns både hyacinter & amaryllis här hemma, ljusslingan på balkongen är uppe, julklapparna inköpta & inslagna, 2 adventsljusstakar finns, det doftar både saffran & pepparkakor - men för min del finns inte en tillstymmelse av julstämning. Vill inte känna så.....
 
Så - nu har jag nog gnällt av mig för denna gång, men har troligen all anledning att återkomma i ämnet...
Skäms över att jag gnäller, det finns de som har det så mycket värre....men just idag har jag en gnäll-dag - och det tar sig uttryck i ett inlägg (och ingen är ju tvungen att läsa...)
 
Även om det känns som om jag inte kan ta mig för med något alls så har jag hunnit med lite iaf, bortsett från att jobba....
 
Saffran köpte jag ett par 🙄🤔 påsar......blev ett antal Saffranskladdkakor (2 påsar till en kaka), och så småningom blir det Saffranssnittar med havssalt, Saffransbollar & Saffransdrömmar
 
Julgranen har kommit upp på Bryntes Backstage
 
Erika Lagerbielkes fina glaskonstverk, Uffes pris i Bullen Awards, lyser ständigt och vackert. Allt ljus behövs verkligen i detta mörker....
 
Pontus och jag var till Djursnäs Viltbod och inhandlade bl.a en julskinka av vildsvin, samt fasanbröst och rökt vilandsbröst. Kan verkligen rekommendera det stället.
 
Elin fick i uppdrag att rita ett pepparkakshus. Hon sa till mig att hon ville rita något som hade betytt mycket för Uffe, något som han tyckte om. Jag föreslog att hon skulle rita Sundbornsgården, där Uffe konfirmerade sig, ett ställe han alltid pratade så varmt om, och där även Pontus och Elin är konfirmerade. Hon tyckte det var en strålande idé. Pontus satte en pepparkaksdeg för en vecka sedan. Idag har det tillverkats delar, men degen räckte inte....så han satte en ny
 
 
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Carina

Publicerad 2020-12-14 16:53:25

Kram till dej - känner så med dig då jag är i samma situation sen 6 månader tillbaka.

Svar: Kram tillbaka till dig, och ta hand om dig
Mrs Ordinary

Postat av: ann beutler

Publicerad 2020-12-15 07:41:38

Tror att du måste tillåta dig att bara vara i det du gör Springer du på bandet så springer du där för att det är bra för din kropp. Du kommer visst nånstans! För var dag är du ett steg närmare den tidpunkt då du kan känna ro i själen ( oberoende om du har en ny bra relation eller inte) . Kanske skulle det vara lättar om du visste när denna dagen el tiden kommer..men så funkar det ju inte, även om vi vill, vill, vill. Försök att vila i att tiden kommer..tills dess är det bara att ta en dag i taget och göra det bästa av den

Så typiskt att allt du har mkt kring dig som är jobbigt för dig Försök att fokusera på dig i första hand ja och barnen givetvis. För att orka stötta andra måste man ha ork själv.



Din framtid är inte ensamhet, det är lycka!! När dagen kommer vet du inte, det är endast att inse det .

Tycker du är väldigt kraftfull som orkar att baka och greja så inför julen Heja dig!

Svar: Tack snälla för alla klokheter.Jag bara önskar att jag kunde leva utefter det, men mitt tålamod tryter - även om jag normalt sett är tålmodig.
Men någonstans inom mig. så förstår jag ju att allt har sin tid.

KRAM på dig och hoppas du får en så fin jul som möjligt
Mrs Ordinary

Postat av: Katarina

Publicerad 2020-12-15 16:52:34

Ann du är en klok kvinna!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela