cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Upprätthåller vardagsfasaden

Publicerad 2019-09-21 01:49:42 i Allmänt,

And she´s back......japp - dags att skriva av mig lite igen. Det snurrar så mycket tankar i huvudet för det mesta, önskar jag kunde sätta dom på "hold".
De senaste dagarna har jag fastnat i att fundera mycket på vad Uffe tänkte på under sin sjukdomsperiod. Kanske ffa vad han funderade på den sista tiden. Jag tror att vi vad extremt lika varandra - experter på att upprätthålla en fasad mot "omvärlden". Att allt är bra typ....fast inombords är allt ett smärre kaos. Ett kaos som då och då tas udden av, för att man får ngt annat att tänka på.
 
Jag tror att man kopplar in någon slags autopilot, allt som oftast i den här typen av situation. Tvätten ska tvättas, maten lagas, disken diskas liksom - inget gör sig av sig självt. Den sista tiden kunde ju inte Uffe göra något praktiska att tala om här hemma (innan han hamnade på hospice). Han måste haft en massa tid att fundera på. Jag kunde ju ofta "komma undan" alla tankar, och göra ngt praktiskt.
 
Försöker frammana de glada minnena, dom minnena vi skapade tillsammans innan det vidriga invaderade hans hjärna, men den enda bild jag får fram är den när han precis somnat in - VARFÖR. Vill sudda bort den ur mitt huvud, trycka på delete knappen - men det går inte😔
 
Är tillbaka på 50% på jobbet. Utåt sett är allt som vanligt, bortsett från att jag ligger efter hur mkt som helst. Men i verkligheten känns det som om jag går "utanför" mig själv, allt som oftast. Som om jag bara är en åskådare åt allt som händer, vardagslivet. Ser hur livet är som vanligt för alla runt omkring mig, det är en konstig känsla att inte vara en del av vardagen på något sätt - för min vardag är bara märklig och känns liksom påtvingad.....som att jag försöker "tillverka" en normal vardag.
Är så trött hela tiden. Tar jag insomningstablett, så somnar jag pch sover ett hyggligt antal timmar. tar jag sömntablett så sover jag bra, när jag väl har somnat. Tar jag inga tabletter alls så sover jag dåligt. MEN - alldeles oavsett hur jag gör så är jag trött mest hela tiden.....
Måste bero på att jag inte får en "riktig" sömn m tabletterna, den blir ju på ngt sätt fjekad....
 
Kan konstatera att den 15/9-18, så var det invigningsfest på Bryntes Backstage. Jag vet att den dagen, och dagen då Uffe mottog priset i Bullen awards - de var de största dagarna, för honom, under hela 2018. Han var så lycklig, tagen, stolt, glad, tacksam, ödmjuk till livet....och alla dom känslorna hade jag med💗.
Den 20/9-18 läser jag i min dagbok "Uffe ringde vid 18, han var på pendeltågsstationen vid Årstaberg, och kände att det var ett anfall på gång. vi beslutade att han skulle gå på tåget och åka till Västerhaninge. Ingen idé att jag tog bilen till Å-berg, om han blev förvirrad och gick iväg skulle jag iaf inte hitta honom. P & jag tog bilen till V-H station. Vi bestämde att om U inte kom av tåget skulle P gå på och leta, och jag skulle ta bilen mot nästa station. U klev av tåget själv, förvirrad & vinglig. Hem & åt middag och sedan till akuten - han blev inlagd direkt"
 
Tänk så olika dagarna var....berg & dalbana....aldrig kunna vara glad och avslappnad några längre stunder.
 
I övrigt så har jag haft cafétjänsten på ridskolan, varit på Elins skola på gymnasieinformation (och lärt mig att det inte längre heter "linje" utan "program"), tränat lite och ikväll hade jag 2 kollegor på middag, Bruschetta m tomater, grillad oxfilé m potatisgratäng & vitlökssmör och till sist, daimkaka med smörkolatryffel & flingsalt samt lite vispgrädde. Bubbel & rödvin blev det också.
Sedan verkar det inte bättre än att sonen köpt sig ytterligare en bil...och vad värre är - det var jag som fick ett tips - och tipsade honom....😱
 
Ingen större rusning på fiket på ridskolan.....😟
 
 Mkt att hålla reda på när man ska börja på gymnasiet
 
Kylan kommer m stormsteg. Vantar på i väntan på att rattvärmen ska kicka in
 
 
KRAMA LIVET💜
 
Saknar dig, Uffe💗
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mrs Ordinary

Gift med Ulf, som jag träffade 1988 i ett stall. Han var medryttare på en häst, jag tävlade en annan häst åt en vän, och ganska snart sa det klick. Efter 6 månader flyttade vi ihop, förlovade oss och köpte en häst. 1991 gifte vi oss, jag var nästan 22 och Uffe 28. 1998 kom sonen Pontus och 2004 dottern Elin. Hästar och ridning har jag hållit på med sedan 1975. Tävlat mestadels dressyr, även lite hoppning, men även provat på både fälttävlan och distansritt. Rider inte längre, men det gör dottern. Även sonen var aktiv i 10 år. Har ett stort intresse för matlagning, och är periodare när det kommer till bakning. Bor i en äldre tegelvilla i Tungelsta (mellan Sthlm och Nynäshamn). Arbetar på expeditionen på en låg- och mellanstadieskola. Uppdatering: den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela