cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Dags att avveckla den här bloggen lite.....

Publicerad 2019-09-12 01:04:29 i Allmänt,

Känner att mitt behov av "självmedicinering" (skriva blogg), börjar avta.
Men det krävs nog lite "avvänjning" 🙂.
Så jag ska börja trappa ner så sakteliga...för att så småningom troligtvis upphöra helt. Hur lång tid det tar....- ingen aning, det får ta den tid det tar helt enkelt.
 
Livet blir ju aldrig någonsin detsamma igen, men jag och barnen skapar oss ett annat liv, under de förutsättningar vi nu har. Även om livet suger - BIG TIME, så tycker jag nog att vi är ganska duktiga.
Det kommer en, för mig, motig tid - den stavas H Ö S T E N. I alla år som jag kan minnas, har jag gått ner mig "mentalt" under hösten. Det är mörkret som jag fullständigt avskyr, det är verkligen en enda lång depp-period. Börjar äta extra D-vitamin (trots att jag fått "order" om att det inte är lämpligt att kombinera m Waran), redan i mitten på augusti, för jag inbillar mig att det hjälper.
Nu finns ju inte Uffe med mig, det var ju han som pushade och peppade, när jag behövde det som mest.
Det skrämmer mig dock lite - att insikten om att Uffe är borta ska komma i kombination med att höstdepressionen klipper till mig.....

Sedan försöker jag se till att ha roliga saker att se fram emot, försöker boka in något så ofta det bara går. Anette och jag har en hel del planer för hösten🙂, och sedan är det lite andra, bra saker, på G.  Vet att julen kommer att bli enormt jobbig. Vi har ju firat jul ihop, Uffe och jag, i 30 år - den enda dagen man var säker på att han faktiskt INTE skulle jobba.....
Vet inte ännu hur vi ska "fira" årets julafton, men det lutar åt att jag och barnen skapar oss vår egen lilla julstämning här hemma💗
 
Kände mig lite duktig när jag tog mig till gymmet idag, för jag hade verkligen ingen lust. 1 tim kondition fick det bli, sedan lunch m A. 
När jag kom hem så sminkade Elin mig.....alltså...ungjäkel "Det är mycket svårare att sminka dig för du har ju liksom en massa rynkor". Där rök månadspengen!
Vi hade jättekul faktiskt, älskade unge💗
 
OK - en "före" bild.....håret uppsatt  -snyggt värre😂😂😂
Och så vill jag påtala att jag MEDVETET rynkar pannan
 
"Efter" bild....men håret var lite bångstyrigt efter att jag tog ur hårklämman😂
 
Älskade, älskade unge. Inte nog med att hon är vacker, empatisk och smart - hon sminkade bort en del av sin mammas rynkor😂😅😂
 
Elin har satt upp en hel massa fotografier i sitt rum, mest äldre bilder på Uffe, sig själv & Pontus. Som en liten "minnesvägg"💗
 
KRAMA LIVET💜
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2019-09-12 13:14:36

Jag hoppas (för egen del, egoistiskt, hihi) att du fortsätter att skriva/blogga. Jag lär mig av dig vid varje inlägg! ❤️ /Läsare

Svar: Tack snälla, vad glad jag blir att någon har "lärt" sig något av vad jag har skrivit :)Kram
Mrs Ordinary

Postat av: Anonym

Publicerad 2019-09-12 18:14:32

Jag håller också med. Du skriver så bra, man lever sig in i hur du/ni har det. Sen kan jag förstå att det tar kanske tid som du inte har. Men så läsvärt och lärorikt. Sköt om er!

Svar: Tiden räcker nog till....men jag vill känna att det finns något jag måste få "ur" mig, rensa systemet (läs hjärnan....) lite. Och jag känner att vissa dagar så finns där inget. Och det är ju BRA, för min del :)Men känner jag att jag behöver "skriva av" mig, så kommer jag att göra det här - och det behovet kan ju vara varje dag ibland, varannan dag....en gång i veckan....
KRAM
Mrs Ordinary

Postat av: Caroline

Publicerad 2019-09-13 19:54:12

Såg ert avsnitt på Sofias änglar. Så himla fin familj ni är, och inte minst sagt otroligt starka. Tänker på er - och önskar er allt gott! Kramar

Svar: Tack snälla, vi var en fantastisk familj, och kommer att fortsätta vara det, bara i en annan konstellation. Vet inte vad jag hade gjort utan mina barn.
Kram
Mrs Ordinary

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mrs Ordinary

Gift med Ulf, som jag träffade 1988 i ett stall. Han var medryttare på en häst, jag tävlade en annan häst åt en vän, och ganska snart sa det klick. Efter 6 månader flyttade vi ihop, förlovade oss och köpte en häst. 1991 gifte vi oss, jag var nästan 22 och Uffe 28. 1998 kom sonen Pontus och 2004 dottern Elin. Hästar och ridning har jag hållit på med sedan 1975. Tävlat mestadels dressyr, även lite hoppning, men även provat på både fälttävlan och distansritt. Rider inte längre, men det gör dottern. Även sonen var aktiv i 10 år. Har ett stort intresse för matlagning, och är periodare när det kommer till bakning. Bor i en äldre tegelvilla i Tungelsta (mellan Sthlm och Nynäshamn). Arbetar på expeditionen på en låg- och mellanstadieskola. Uppdatering: den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela