Saknar Uffe, mina barn & mitt liv
Tack vare sömntabletterna sov jag helt ok inatt.
Efter frukosten gick jag och handlade lite saker som missades igår. Sedan blev det stranden m M & H och ett gäng andra svenskar. Varmt i vattnet idag med. Några stunder här och där försvann alla ledsna tankar. Det mulnade på lite framåt em så då gick vi "hem". Jag duschade bara av mig hemma innan jag gick iväg till ett litet shoppingcenter.
Egentligen handlade det nog inte alls om att jag ville handla något utan mer att jag inte ville vara ensam i lägenheten. Just då blir ensamheten så extremt påtaglig.
Som just precis NU!!
Har kommit tillbaka, duschat och lagt mig i sängen en stund och då kommer de där mörka jäkla tankarna. Uffe ska ju vara HÄR, med mig....men han är BORTA. Tanken på att inte få träffa honom gör så sjukt ont. Jag vet att jag tjatar om detta, men det är precis så jag känner - nästan hela tiden, och jag vill bara ha bort den känslan för det gör så ont 😢.
Tillsammans med känslan av ensamhet så kastar sig hemlängtan över mig med enorm kraft.
Saknar Uffe, saknar mina barn, saknar mitt LIV, saknar glädje, trygghet, kärlek....
Ligger nu här och försöker avstå från att ringa sonen. Och jag kommer att misslyckas. Jag känner mig tröstad av honom. Han är så otroligt BÄST!
Saknar min dotter galet mycket, men henne vill jag absolut inte störa. Hon är på sitt konfirmationsläger (som arbetsledare) och jag VET att hon STORMTRIVS, och jag tycker det är så skönt att hon har den frizonen.
Fick mail att jag hade ett meddelande fr Pensionsmyndigheten i Kivra (myndighetsbrevlåda), borde VERKLIGEN INTE ha öppnar det. Mitt mående blev verkligen inte bättre.
I efterlevandepension efter Uffe kommer jag att få ut ca 6000:-/månad!!!😖😰
Att jämföra med att han fick ut ca 28.000:- efter skatt när han levde.
Hur FAN ska jag ha råd att bo kvar i huset...?
Hur ska jag få ihop det??
Och inte minskar ångesten då jag lagt en hel del pengar på den här resan - som borde gått till typ räkningar istället.
....och sen ringde jag såklart sonen och bölade som en liten unge...igen. Det räcker med att höra hans röst😢 .
Trots allt så var idag en mindre dålig dag, jämfört med igår.
Så många underbara människor jag får möta.
På kvällen mötte jag upp m M & H och 2 andra par, och vi åt en alldeles, alldeles underbar skaldjursbuffé. Galet gott och trevligt.
Sedan gick vi på klubb allihopa - och för en stund släppte alla dåliga tankar - SÅ skönt!!!
Ska stoppa i mig sömntabletterna strax så hoppas jag på en god natts sömn.
Måste bara tillägga att jag får så fina mail/ kommentarer från, för mig, helt okända personer. En del med samma erfarenheter som mig, andra inte. Hur som helst så uppskattar jag verkligen att ni som har liknande erfarenheter, som har varit med om en förlust, delar med er till mig. För mig betyder det att det jag upplever, faktiskt inte är ngt konstigt utan ganska "normalt".
KRAMA LIVET❤️
