Låtsas att allt är som vanligt funkar inte!!!
Ställde klockan, men vaknade ändå innan den ringde....fick ihop 5 timmars sömn, tyvärr inte obruten sömn....men dock. Släpade mig mkt omotiverad till gymmet, och därefter en trevlig lunch m Anette.
Vidare till Handen C - vet egentligen inte varför, men att tröstshoppa har ju funkat tidigare, när jag haft svackor - så jag tänkte att jag skulle testa. Funkade sådär kan jag säga, rent ekonomiskt var det ju bra, rent mentalt kunde det ju vara bättre. Blev på ngt sätt att jag tittade på kläder, men utan att se. Kom iaf hem med en sport-bh, klorin, diskmaskinstabletter, ett par läsglasögon och kola-fudge med havssalt (det sist nämnda var ju riktigt korkat - jag ska ju inte....) - tröstshoppa klorin funkar alltså inte!
På väg hem blinkar varningslampan för däcktrycket på höger bakdäck. Något är seriöst fel - trycket i båda framdäcken är 4,5, vä bak 5,1 och höger bak 3,0....
Enligt sonen är det alldels för högt tryck i typ alla däck - även det som indikerade lågt tryck. Ja, ja - självklart ska bilen paja...elfel....fel på däcktryckssensorerna...?
Får väl ringa verkstaden i morgon...sprade ju ändå en del pengar på att inte gå loss i klädbutikerna idag - så varför inte lägga en massa pengar på bilverkstaden - är väl också ngn form av tröstshopping...eller...? Om än inte speciellt rolig!
Sedan slängde jag ner en duk som fått fläckar, i diskhon i tvättstugan, tillsammans med klorin, när jag sedan tappar ur vattnet blir det en smärre översvämning på golvet....sammanbrottet nära- behövs inte mkt för att jag ska hamna i gränslandet...😖
Skivat ägg på knäckemacka, ett kokt ägg - och för att sätt lite extra glans på vardagen så slog jag till med ett glas rosévin till.....snacka om gourmémiddag....
Närmare midnatt fick jag ångest över att ha suttit i soffan i åtskilliga timmar, när det egentligen finns hur mkt som helst att göra. Kollade med sonen om han inte kunde hjälpa mig med min dåliga karaktär, genom att vi tillsammans städade ur ett MKT stökigt och proppfullt förrådsutrymme under trappen. Min snälla son ställde upp, och vi röjde ordentligt i flera timmar. Fick ihop ca 4 sopsäckar att köras till tippen. Sedan blev det ca 3 sopsäckar med kläder till Myrorna....när jag tog upp Uffes röda anorak från en Lundellturné, för att lägga i sopsäcken till Myrorna, då brast det - den hade han ALLTID på sig när vi var uppe i Vemdalen med barnen och åkte skidor. Det känns hemskt att jag på något sätt "städar bort" honom här hemifrån. Men det handlar ju inte om att han s.a.s försvinner ur mitt minne. Han kommer ju alltid att finnas kvar, och minnen har större plats i mitt hjärta, än i form av saker i huset....
KRAMA LIVET💜
