Irrationell - om och om igen!
Varför blir det såhär - om och om igen. Påbörjar något, och det där något - blir något HELT annat. Har extremt svårt att påbörja saker - OCH avsluta desamma.
Idag började jag packa inför resan på lördag. Eftersom M & H som jag reser med, typ ALLTID har sina pyttesmå kabinväskor när jag ser dom (HUR får dom plats med allt, 2 par av mina skor (strl 41) skulle fylla en av deras väskor...)), så vill ju inte jag vara den som sinkar oss på flygplatsen, när jag får stå och vänta vid bagagebandet.
Ryanair har ju sina bagageregler....jag har bokat prioritet, så - en liten jäkla kabinväska och ett handbagage vars mått tillåter att jag packar typ 2 pocketböcker så är måttgränsen uppnådd.
Mitt i detta så öppnar jag ett av köksskåpen och inser att det är väldigt rörigt på den översta hyllan....och upphör med packningsproblematiken för att istället övergå till att rensa hyllan....
Batterier i mängder, varav en hel del "lösa", som jag då måste testa om det finns någon kräm kvar i dom. Fortsätter sedan den extrema mängden lampor i alla upptänkliga varianter.... Lämnar alla på spisen och ber sedan Pontus plocka bort alla som vi inte har nytta av i huset....han tar bort 2st 😱
Lampor....hur många kan man ha egentligen???
Och hur många batterier kan man ha???
Sedan återgår jag till packandet....ett litet tag iaf....innan jag plötsligt har bestämt mig för att städa ur skåpet i badrummet.....
Blir så TRÖTT på mig själv - varför kan jag inte bara avsluta det jag påbörjat???
Vid ett tillfälle lyckades jag dessutom gå ner på undervåningen för att jag skulle hänga tvätten, och när jag ändå gick ner så tog jag med mig saker som skulle ner i matkällaren. FYRA gånger gick jag ner med saker - utan att komma ihåg att jag ju skulle hänga tvätt....men alla fyra gångerna fick jagmed mig saker från övervåningen som skulle ner...så - inget ont som inte har något gott med sig...
Till slut så närmar jag mig slutet på packandet.
Jag lyckades få ner en hel del i den lilla kabinväskan, och med hjälp av att trycka till den med ett knä så lyckades jag även stänga den. Det andra handbagaget....hmmm... med hjälp av tumstocken så inser jag att jag inte har ngn tillräckligt liten väska - och jag inser också att allt, som nu ligger utspritt i Uffes säng - INTE har en chans att få plats i den lilla, lilla väskan som enligt Ryanair är tillåten.
Börjar få lätt panik....drar ett meddelande till H och får då veta att de tänker resa med incheckade väskor....RIDÅ!
Gick in på min bokning och lade till det direkt - och i morgon tar jag tag i att packa om - i en större väska. Tyvärr har Elin tagit den bästa med sig till Sundborn....
Vid 17 mötte jag upp med min kollega Helena vid tåget. Åkte in till Söder och promenerade, i regnet, till Blå Porten där min f.d. kollega SussiE väntade. Blev bjuden på en jättegod middag med bubbel....och fick desstuom med mig en flaska bubbel hem. Avslutade med en vaniljlatte på ett fik i närheten, innan hemfärd.
För ett tag kändes livet någorlunda "normalt", och det var så skönt.
En promenad i regn & 10 grader, till tåget, gjorde att jag tog ett varmt bad när jag kom hem.
Vid 2-tiden på natten tyckte jag tydligen att det var lämpigt att dra igång sorterandet av papper efter bouppteckningen. En massa blanketter till olika försäkringsbolag, banker, föreningar etc som skulle fyllas i....
Nu är klockan 4, allt som kunde fyllas i är ifyllt och kuverterat, övrigt får vänta på bouppteckningsintyget.
Inser att jag bara gråtit en endaste gång idag - återigen när jag var ensam i bilen...hopplöst - när jag kör bil kan jag helt enkelt inte fly undan mina egna tankar - och VARJE gång landar tankarna hos Uffe, varendaste gång....😔
Det hällregnar ute och börjar ljusna - kanske läge att lägga sig?
Inte ett dugg trött så det får nog bli en insomningstablett.
KRAMA LIVET 💜
