Hemresa, änka, papper i mängder
Sista dagen och dags att summera veckan.
Det var en av de absolut värsta saker jag någonsin gjort, och samtidigt en av de bästa.
Har ALDRIG NÅGONSIN saknat Uffe så mycket och jag mådde verkligen skitdåligt de första dagarna. Framförallt när jag var ensam i lägenheten.
Trodde inte man kunde må så dåligt och blev nästan lite rädd för mig själv. Typ - är det här JAG, som mår så här?😞
Varefter veckan gick så kändes det sakta lite mindre dåligt. Jag grät varendaste dag och samtidigt pratade jag m Uffe. Önskade SÅ att jag hade haft honom vid min sida, sola, bada och umgås med underbara M & H. Utan dom på plats hade jag aldrig någonsin åkt. Fantastiska människor och glädjepiller ❤️. Sedan träffade jag ju andra härliga människor via dom, både nya & gamla bekanta.
En sak som jag inte tänkt på innan. När man träffade ngn ny, främmande människa/par och fick frågan "Är du här ensam, eller?", och jag berättade att min man dog för drygt en månad sedan (vilket i sig känns SÅ konstigt att säga - ungefär som om jag pratar om ngn annan 😱), så slog det mig att jag alltså är änka.
Det trodde jag aldrig skulle drabba mig, iaf inte ÄN. För mig är det gamla kvinnor som blir änkor, inte JAG!!!
Kommer nog aldrig att acceptera epitetet "änka", om mig själv!
Summa summarum:
Sämst - ensamheten, tårarna, SAKNADEN av Uffe och saknaden mina barn, möjligheten att dela allt det roliga m Uffe - att inte ens kunna ringa och berätta.
Minst dåligt - självförtroendet (som alltid varit dåligt!) fick sig en liten kick av att våga åka "själv". Lååångt utanför min comfort zone. Alla fantastiska och empatiska människor ❤️.
Tempot och min stressnivå sjönk för varje dag - orkade ändå inte stressa i 35-gradig värme....
Min underbara son som fick ta emot en gråtandes, trasig mamma...de sista dagarna grät jag dock inte när jag ringde.
Han är SÅ mycket klokare, stabilare och mognare än sina 21 år❤️
Blev även jätteglad glad när dottern ringde mig idag. Har inte hört av henne sedan 1/7 då hon åkte till konfirmationslägret som arbetsledare. Det är strikt mobilförbud där under de 3 veckor de är där. Hon var lite rasslig i halsen men hade det toppen ❤️
I övrigt så fick jag kliva upp tidigt (!), redan vid 9 ringde klockan och då jag tagit sömntabletter var jag inte speciellt pigg då (och det blev ju såklart sent i säng...).
Packade ihop det sista, väckte stackars M & H och ställde in väskorna där. Gick o slängde sopor, och lämnade nycklarna.
Satte mig på M & Hs altan och lät dem sova vidare. Surfade FB och spelade WordFeud tills de vaknade.
Blev bjuden på frukost hos dom och sedan blev det poolside ett par timmar. Lunch på ett ställe som serverar en Gudagod sallad m bl.a. fint tärnad kokt potatis, ägg, rökt lax, tomat, sallad, rödlök och- det bästa av allt..som jag inte vet vad det heter men det är som rökt, inlagd sill - låter kanske inte så gott, men det är det.
Sedan snabb dusch hos M & H och promenerade iväg för att möta upp m 2 andra par som jag delade taxi med till flyget.
23.00 landade jag på Skavsta och blev nöjd med mig själv när jag till slut lyckades lokalisera min svarta bil på den mörka långtidsparkeringen.
Vilken otrolig temperaturskillnad- typ 29 graders skillnad....
1tim 15min senare var jag hemma och fick krama om sonen.
Skönt att vara hemma igen. Tog lite mackor och gick igenom den stora posthögen.
Så jäkla mkt papper som bara innebär massor av jobb fr min sida. Blanketter i mängder att fylla i för att inte tala om alla telefonsamtal som måste ringas. Allt blir en ond cirkel - jag får inte betala de räkningar som det står Uffes namn på, innan begravningskostnader är betald, och innan det så måste bouppteckningen vara klar. Och eftersom jag inte betalat dom räkningarna så kommer det påminnelser vilket innebär påminnelseavgift.....
"Back to life, back to reality...."
Är iaf nöjd med att ha uppfyllt 100% av de önskningar Uffe hade.
En begravning där det var OK att vara ledsen i kyrkan men sedan skulle det vara fest (firade min 50-årsdag). Innan festen ville han att mottagningen skulle vara hemma på Bryntes Backstage - och så blev det.
Och nu då, den sista av hans önskningar - att jag skulle komma iväg på semester....
Ytterligare ett hyggligt rörigt inlägg, känner jag - men det är mkt i skallen. Ska strax krypa till kojs - utan sömntabletter denna gång. Hoppas på att få sova ordentligt ändå.
KRAMA LIVET❤️
